Tillsammans är vi starka

Det är härligt med Hassela Helpline, Hasselas jourtelefon och chatt. Den bygger på att många vill vara med och hjälpa andra. Jag tycker det ger kraft och hopp! Många vill svara i jourtelefonen eller vara med och bidra med gåvor. Människors empati och vilja att dela med sig är stor. Många söker en väg att bidra till att medmänniskor ska få ett bättre liv. Det är tryggt och hoppfullt. Och för många är det en självklar handling.

När jag svarar i jouren känner jag alltid hur mycket det betyder för dem som ringer att ha någonstans att vända sig.

Antalet som ger gåvor till Hassela Helpline ökar stadigt. Precis som antalet volontärer som svarar i jourtelefonen eller hjälper till att informera. Många ger varje månad även de som lever på studiemedel eller på små inkomster avstår en del varje månad för att ge andra unga människor en ljusare framtid.

Kanske du är en av dem som är med och bidrar. Sträck på dig och var stolt när du läser detta och tänk på att du bidrar till något viktigt.
Visst finns det hopp!

//Kommunikationsansvarig
ps om du vill veta mer www.hasselahelpline.se

Hur stor är du? Hur stor vågar du bli?

Här är ett bra tal jag brukar använda som tankeväckande inspiration när jag utbildar. Den brukar tillskrivas Nelson Mandela. Jag tror han använde dessa formuleringar när han höll sitt första tal som president. Men han citerade i sin tur en författare vid namn Marianne Williamson. Liksom Moder Teresa-dikten jag citerade förra veckan, innehåller detta tal referenser till Gud. Jag själv tolkar det i en väldigt vid mening som något större än dig själv. Så, om du inte tror på Gud, låt inte Nelson Mandelas tro och referens till Gud hindra dig från att ta till dig kärnan i budskapet.



"Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria."

Nelson Mandela/Marianne Williamson

Översättningen är gjord av Sten Arkstedt.


/Utbildare & utvecklingsansvarig

"Problembarn"

När jag växte upp fanns benämningen "problembarn" inom skola och dagis. Det fanns ofta ett eller flera så kallade problembarn i en skolklass. Min innerliga önskan är att det inte finns någon skola idag som använder den benämningen på barn eller unga. Hur kan ett barn klassas som ett problem? Vilken fruktansvärd stämpel att få i så unga år som riskerar att hänga sig kvar hela livet.

På utbildningen för informatörer i Hassela Helpline idag gick vi igenom Hasselas pedagogik och kom bl.a. in på att Hassela har genom åren ansett att det inte finns några hopplösa individer, bara hopplösa situationer. Som går att lösa. Vilken skillnad det gör i både bemötande och lösning om vi anser att det är barnet som är problemet eller situationen som barnet har hamnat i. Förhoppningsvis har skolan och barnomsorgen blivit bättre på att inte skuldbelägga barn som på grund av brister i vuxenvärlden hamnat i en till synes hopplös situation. Och att vi i stället ser vårt eget ansvar som vuxna och tränar oss i att se lösningar på de problem som uppstår när vi brister i vår omsorg till barnen, om det handlar om tid, pengar eller engagemang från individer eller samhället.

//projektkoordinator

Tonåringar-alkohol, tobak och droger

De flesta tonårsföräldrar oroar sig för att deras barn ska börja använda droger. Du kan vara uppmärksam på olika tecken beroende på om det är tobak, alkohol, narkotika eller anabola steroider som du misstänker att din tonåring använder.
Många tonåringar provar någon gång droger som alkohol eller narkotika. Att dricka alkohol kan vara ett sätt att testa hur det är att vara vuxen. En del tonåringar lockas mer än andra av att vara vuxna. De börjar experimentera tidigare och blir därför lättare beroende.

//Administratör & ekonomi

Ännu ett sätt att bli bedömd

Det har nyligen lanserats en ny chatt som det surrat mycket kring och som snabbt har lockat till sig runt 35000 användare. Chatten ger dig möjlighet att träffa slumpmässigt valda människor från hela världen, du vet aldrig vem du kommer att chatta med. Om du inte är nöjd med den person som du träffar kan du bara trycka på "nästa" och en ny person att chatta med dyker upp. Enligt dem som testat den så kan man möta allt från trevliga människor som söker ny bekantskap till nakna människor med blottade könsorgan och människor som iscensatt en scen för att skrämmas. Till de senare situationerna kan det vara en lättnad att "nästa" knappen finns men annars skapar sidan ytterligare ett sätt att rata andra människor på.

Internet är ett område som vi arbetar mycket kring, vi har klassrumsdiskussioner med elever och träffar föräldrar som vi guidar genom den djungel som ungdomarnas internetanvändande kan vara. Att bli betygsatt och ha bra status märker vi är väldigt populärt bland unga på nätet vilket har lett till att även kränkningar på nätet har ökat. En chatt som den ovan kan låta hur spännande och bra som helst, det är intressant att träffa människor som man annars aldrig skulle chatta med. Men det verkar som om den redan missbrukas och det känns trist att allt nytt och spännande kan bli ännu ett sätt att bli bedömd på.

//Utbildare

Det gnistrar i Kävlinge

Den lokala pressen har sedan en tid rapporterat om alltmer växande problem med våld och droger i Kävlinge. Nu har föreningen Trygga Kävlinge bildats och Daniel Bergström Pirouc som är ordförande hoppas att föreningens engagemang ska sprida sig och att Kävlinge kommer till rätta med de problem som finns.

När jag läser artikeln i dagens SDS kommer jag att tänka på Den tändande gnistan - hur små faktorer kan förändra världen av Malcolm Gladwell. Boken är en spännande redogörelse för hur positiva förändringar skapas och sprids och jag kommer ihåg att jag blev oerhört inspirerad då jag läste den.

En ny gnista har tänts i Kävlinge och jag hoppas att den bejakas och sprids - eller - för att använda synonymordboken - att entusiasm, geist, intresse, drivkraft, glöd, och inspiration blir den motkraft som Kävlinge, liksom många andra kommuner, såväl behöver. //Utbildare

Vinden är min mor

En indiansk schamans liv och lära
Beat Heart berättar i sin bok om indiansk filosofi, visdom och framför allt respekt till allt levande, en bok där vi även lär oss lite om den amerikanska historien sett ur ett annat perspektiv, jag rekommenderar varmt denna bok.
I Vinden är min mor väver han in traditionell indiansk schamansk visdom i små anekdoter och berättelser som visar dig hur du kan lära dig att leva ett rikt liv oavsett vilken tro du har.
Bear Heart, som är en traditionellt utbildad medicinman inom Muskogee Creek-nationen, talar om respekt, empati och kärlek. Det är begrepp som ofta glöms bort, men som är grundläggande i våra relationer till andra människor och visar hur vi kan uppehålla mental, emotionell och psykisk hälsa samt lär oss att leva i dagens värld.

I dag efter mer än femtio år som medicinman delar han med sig av sina erfarenheter och tekniker. Erfarenheter som har tagit honom igenom personliga tragedier och lärt honom hur man tröstar och ger råd åt andra.

// Layoutare

Ja till övervakningskameror på brandbilar?

Brandbilar som rycker ut till Rosengård i Malmö får ha övervakningskameror monterade på bilen. Enligt länsrätten väger behovet att övervaka tyngre än de boendes integritet.

Är det på det här sättet framtidens förebyggande arbete kommer att se ut? Övervakning och "bigbrother" liknande metoder? Spontant känner jag att "vi" samhället måste bli bättre på att medla och lösa gemensamma problem.

Jag har själv gjort värnplikten som räddningsman och har väldigt goda erfarenheter av räddningstjänsten men någonstans brister de förebyggande insatserna och detta leder till att brandmännen inte kan utföra de insatser dem är ämnade till.

Är övervakningskameror den bästa lösningen? Hur tycker du att "vi" samhället ska hantera situationen?

Jag tror på långsiktigt förebyggande arbete, kommunikation och god vilja!


I oktober fick Räddningstjänsten Syd nej från länsstyrelsen på en ansökan om kameror på brandbilarna. Men räddningstjänsten överklagade – och får nu klartecken av länsrätten, skriver Skånska Dagbladet.

Två kameror kommer att monteras på en släckbil med syftet att förebygga och dokumentera brott. Efter en rad oroligheter i Rosengård med stenkastning och fyrverkeripjäser har brandmännen krävt ökad säkerhet.

//IT-ansvarig

Låt dom knarka ihjäl sig...eller...

I Danmark erbjuds sedan i måndags fri narkotika till heroinister som bedöms vara hopplösa fall. Det rör sig om 230 människor där myndigheterna kommit till slutsatsen att det enda som återstår är att låta dem knarka ihjäl sig. För dessa missbrukare finns alltså bara två alternativ: att sluta eller att knarka ihjäl sig.
Att ge dem knark vittnar om en hemsk människosyn. Det enda som samhället vill göra är att se till att de inte stör andra danskar under tiden
Det är viktigt att skapa samsyn runt knark i Norden. De kan vara hopplöst att jaga haschförsäljare i Skåne när man kan köpa cannabis öppet på andra sidan bron.
Här om dagen tog jag ett samtal i Hasselas jourtelefon Hassel Helpline. Det var en ung tjej som ville komma ifrån sitt cannabisberoende. Hon hade varit med om en haschpsykos för ett år sedan. Hon grät och berättade att ingen vet om hennes missbruk, ingen kan ana hennes problem, att hon inte kan sluta, att hon är rädd och att hon är en ”junky” som hon själv uttryckte det. För henne finns det också bara två alternativ: att sluta eller att gå vidare i en mardröm.
Det minsta samhället kan göra är att försvåra tillgängligheten av narkotika. Vi kan aldrig acceptera användning och måste bestämt avvisa de krafter som till exempel vill legalisera cannabisanvändning eller låta staten dela ut heroin till narkomaner.
Det måste finnas ett enat vuxensamhälle som förklarar faran med droger.
Tillsammans kan vi hindra att unga människor, som tjejen som ringde jouren, dras in i något som i början verkar spännande, roligt och helt ofarligt men slutar som en ångestfylld mardröm.
// Kommunikationsansvarig

Gör det i alla fall!

Här några tänkvärda ord från Moder Teresa, som jag brukar citera på utbildningar för kamratstödjare och skolpersonal:


Människor är ofta oresonliga, oförnuftiga och självupptagna. Förlåt dem i alla fall.

Om du är snäll kanske du anklagas för att ha själviska motiv. Var snäll i alla fall.

Om du har stor framgång i livet kommer du att få en del falska vänner och några sanna fiender. Var framgångsrik i alla fall.

Om du är ärlig och uppriktig kanske människor kommer att lura dig. Var ärlig och uppriktig i alla fall.

Det du har lagt många år på att bygga upp kan förstöras av andra över en natt. Bygg i alla fall.

Om du finner inre frid och glädje kanske en del blir avundsjuka. Var lycklig i alla fall.

Det goda du gör idag är ofta glömt i morgon. Gör goda saker i alla fall.

Ge världen det bästa du har, och det kommer aldrig att var tillräckligt. Ge världen ditt bästa i alla fall.

I slutändan handlar det om dig och Gud. Det handlade aldrig om de andra i alla fall.


~Skrivet på en vägg i Moder Teresas barnhem~


Det är en enkel och fantastisk beskrivning av att vara en ansvarsfull individ. Jag tror personligen inte på Gud, så för mig betyder den sista raden att livet inte handlar om vad de andra tycker om dig, utan om att du hittar din plats här i världen och ditt värde i dig själv.

/Utbildare & utvecklingsansvarig

Vems ansvar?

Såg ännu ett inlägg på TV igår om en aktuell het debatt angående höga löner till chefer och styrelseordföranden inom intresse och biståndsorganisationer. Ni känner säkert till den, ingen har väl kunnat undgå denna superskandal som media gärna vänder några varv extra. Trots det uppenbart olämpliga i mina och många andras ögon med en månadslön på 70.000 kr i en organisation som bygger på insamlade medel så är det som fått mig att reagera mest kommentaren från personen det rör. Nämligen att han själv inte kan bedöma om det är en lämplig lön eller ej! Jag har aldrig haft det problemet själv på mina löneförhandlingar...Det blev för mig ett så starkt lysande exempel på att ansvarsfrågorna i samhället hela tiden skjuts bort från oss själva till någon annan, obestämd, Molgan-person.

I Hasselas utbildningar och klassrumspresentationer förekommer ofta ett pass kallat A/B karriären. Passet vill visa på hur ett bra respektive dåligt liv kan se ut, hur det kan börja gå snett och hur det går att vända. Men framför allt vill bilden ställa frågan om vilket som är mitt eget ansvar för mina egna val i livet och för mina vänner. Kanske skulle hela samhället, barn som vuxna, anställda som chefer, må bra av att våga närma sig frågorna om vårt eget ansvar i den livssituation vi är i.

//projektkoordinator

Hassela Helpline växer

Vi får hela tiden flera givanden .
Hassela Helpline telefonjour är öppen för dem som misstänker eller vet att deras barn eller kompisar använder narkotika eller är kriminella. Själva misstanka är ofta oerhörd upprivande.
Jag blir glad över att vi växer och jag ser fram emot att vi snart kommer att kunna hjälpa ännu fler .

Parvaneh Sadeghi Nad
Administratör & ekonomi

Stör och berör

Ett av Hasselapedagogikens mest användbara pass är AB-karriären. Som vi använder passet är ordet karriär ett samlingsbegrepp för en människas hela utveckling såväl fysisk, psykisk, social som studie- och yrkesmässig. Din resa och dina lärdomar i livet, med andra ord.

En A-karriär brukar vi beskriva som ett schysst liv. Ett liv där individen har både handlingsutrymme och frihet att välja. De flesta vill ha samma saker i livet - även om det naturligtvis finns många variationer under de stora rubrikerna: familj, hem, arbete/studier. Tonåringar kan ibland se A-karriären som ett "svenssonliv" och ge uttryck för att det verkar både inrutat och tråkigt.

En B-karriär är motsatsen till ovanstående och kan beskrivas som ett liv där något annat styr individen och där handlingsutrymmet är oerhört begränsat. Ett tydligt exempel är ett liv som går ut på att fixa pengar för att fixa droger. Paradoxalt nog - med tanke på "svenssonlivet" ovan - så finns det inte många som lever en så inrutad tillvaro som en missbrukare, där varje minut handlar om drogen som har tagit kontrollen.

AB-karriären var alltså min trygga utgångspunkt till förra veckans föreläsningar. Och det gick över förväntan! När jag föreläser märker jag väldigt tydligt om och hur föreläsningen berör. Vad det beror på är inte alltid självklart eller enkelt att avgöra. En förutsättning är naturligtvis att jag har något att säga. Kanske handlar det om dagsform hos både mig och publiken. Men framförallt tror jag att det handlar om engagemang - att vilja - att brinna - att leva sig in i. Att själv låta sig bli både störd och berörd.

AB-karriären har skapats av våra ungdomar. Alla de unga som sedan 1969 berättat sina livserfarenheter, hur de hamnat i en B-karriär och hur deras drömmar om en framtid - en A-karriär ser ut. Det går helt enkelt inte att värja sig för de känslor som passet väcker. Valet blir istället att bejaka känslorna, att använda dem och att återskapa dem - i hopp om att det gör skillnad för någon som lyssnar. //Utbildare

Förebilder

I vårt projekt Tjej- och killcoacher strävar vi efter att de ungdomar som är engagerade ska bli bra förebilder. Oftast är de redan bra förebilder eftersom de vill ge tillbaka till andra, visa att de kan vara ett stöd för de yngre och dela med sig av de erfarenheter de har av livet. Att ha en bra förebild kan vara livsviktig, att man som ungdom har en person som man kan se upp till. Det är synd att det finns så många människor i media som förstoras upp till något de inte är och att unga tjejer följer dem minutiöst.

En känd bloggerska har nyligen förstorat brösten och sådana här och liknande händelser läser unga och påverkbara tjejer varje dag. Är det en bra förebild? Att se upp till tjejer som inte anser att de duger som de är? Det är tråkigt att läsa om sådant när man varje dag arbetar med förebildarskap och strävar efter att själv vara en positiv förebild. Vi försöker få ungdomar att känna att de duger som de är. Och att det är okej att säga nej och vara den man vill vara.

Vi är väldigt stolta över våra coacher som vi ser utvecklas under utbildningens gång till positiva förebilder, en förebild som unga tjejer kan se upp till utan negativa konsekvenser på varken självkänslan eller självförtroendet.

//Projektledare

Musikens oanade krafter

Dagens samhälle är fullt av en massa måsten, stressnivån kan vara hög hos många och det är inte alltid lätt att gå ner i varv på kvällen så att lugnet infinner sig. En del försöker hjälpa sig själva genom att ta en cigarett, dricka alkohol, äta för mycket mat eller ta lugnande mediciner. Även våra skolbarn känner av stressen i kroppen, alla läxor, prov och sporter som de tävlar i på fritiden sätter sina spår.
Det finns många saker som vi kan göra själv för att vi ska må bra och ha en god hälsa. Meditation, motion och massage är några idéer men även de måste man hitta tid till och tid är som bekant en bristvara i våra liv.
Jag har läst boken om Mozarteffekten och den beskriver hur olika sorters musik, från Mozart till jazz och rock, kan hjälpa till i läkningen av såväl kropp som själ. Författaren, själv musiker och kompositör, ger exempel i sin bok om hur musik har påverkat t.ex. stress, högt blodtryck, smärta, och psykisk sjukdom.
Stämmer detta så innebär det att när vi kor bil, städar, lagar mat, läser eller bara slappar kan lyssna oss till lugn och sänka stressnivån till normala låga värden. Och mår man bra så har man betydligt mindre behov av annan ”stimulans” som på sikt kan skada kropp
Så här beskrivs boken av försäljarna:
Mozart-effekten - Musikens oanade kraft av Don Campbell
Musik kan påverka vårt humör och vår sinnesstämning. Den kan få oss att känna oss glada, upplivade, energiska, nostalgiska, avslappnade, ja i vissa fall t om med ledsna eller arga. Men musiken kan göra så mycket mer. Det finns krafter i den som många har anat eller upplevt - krafter som faktiskt är väldokumenterade, prövade i experiment och bevisade. Musiken kan få oss att må bättre, såväl fysiskt som mentalt. Vissa toner och rytmer vet vi idag stärker oss, den har en mycket positiv och kraftfull effekt på barns och vuxnas intellektuella och kreativa utveckling. påverkar vår hälsa, intelligens, minne, inlärning och kreativitet. frigör kreatvitet och på ett mirakulöst sätt helar kroppen. Detta är vad vi kallar Mozarteffekten.

// Layoutare

Haschpsykos - Joakim berättar helvetet

Många verkar tro att man inte får psykos av "bara" hasch.
Kolla in klippet och hör Joakims berättelse på:
http://www.hasselahelpline.se/

//Kommunikationsansvarig

Vissa saker funkar helt enkelt inte...eller?

Pedagogiska utmaningar finns det gott om. Alldeles säkert kan största delen av lärarkåren hålla med om detta. Att inför drygt hundra 16-åringar föreläsa om attityder kring alkohol och droger - ja, det låter sig helt enkelt inte göras, skulle de flesta erfarna pedagoger och föreläsare hävda. Och jag är fullt benägen att hålla med. Med ynka 60 minuter per grupp på mig och med en blandad grupp tonåringar som "tvingats" till aulan, är det inte utan att den stackars föreläsarens (mitt) inre fladdrar och att knäna viker sig.

Jag tror fullt och fast på de pedagogiska verktyg som jag har att tillgå i form av en genomarbetad ledarutbildning, vår organisations långa erfarenher av missbruk och ungdomar, samt budskapets oerhörda viktighet. Men det hindrade inte mig från att tänka ganska nattsvart kring resultatet - effekten. Hur ska jag nå publiken? Vilken vinkel kommer att skapa genomslag? Blir detta inte enbart en tillfällig vaccination som glöms bort i samma stund något annat ämne på schemat tar över? Är det inte slöseri med - i detta fall - skolans pengar?

Idag är det dagen efter Den Stora Utmaningen.

På tisdag berättar jag hur det gick. //Utbildare

Ibland blir man bara så glad!

Ibland blir jag väldigt väldigt ledsen när jag går förbi någon som uppenbart hamnat i någonslags utanförskap och vägen tillbaka till det vanliga samhället känns hopplöst långt borta. Eller när någon av mina vänner inte klarar att ta sig ur en dålig situation. Maktlösheten infinner sig och det är lätt att känna som att det inte spelar någon roll vad jag gör.

Som tur är så spelar det roll vad vi gör och de valen vi gör påverkar alltid vår omgivning. Det som gjort mig väldigt väldigt glad är när jag varje morgon på jobbet öppnat min inkorg, som de senaste veckorna innehållit intresseanmälan från minst två nya volontärer varje dag. Människor i olika åldrar med olika bakgrund som undrar om det finns plats för dem att få utbilda sig till att svara i jouren eller att informera ungdomar och vuxna om hur man kan se tidiga varningssignaler och vända en destruktiv utveckling för sina vänner eller anhöriga. Då blir jag bara så glad!

//Projektkoordinator

Om att svälja de minsta och finaste grodorna först...

Strax före jul tipsades jag om en handbok med 21 sätt att få mer gjort på kortare tid. Bokens titel - Svälj den fulaste grodan först - fångade min uppmärksamhet och jag har nu läst boken för andra gången. Och visst är tipsen effektiva, men för egen del är mervärdet snarare de tankar kring urvalet som boken satt igång hos mig.

Jag tror att jag och säkert många med mig ofta väljer de minsta och finaste grodorna. De som är lättast att hantera helt enkelt. Ett sådant exempel från skolans värld tycker jag att den klassiska kepsfrågan är. I det dagliga arbetet med lärandeprocesser och barn och ungdomar, finns det garanterat många frågor, principer, ärenden och diskussioner med självklar och högre prioritet än huruvida kepsen ska vara på eller av under lektionstid.

Är det kanske dags att vi stoppar in kepsdiskussionen i arkiven tillsammans med fluortanten, Hej Matematik och annat som vi idag ser som uttryck för en annan tidsperiod? Eller har kepsdiskussionen fortfarande ett berättigande och isåfall vilket?

Anders Härdevik skriver i sin bok "Tur för skolan att den är obligatorisk" att om vi föräldrar känner igen oss i dagens skola - då är skolan fel ute. Är kepsdiskussionens ihärdighet ett tecken på att vi vuxna till varje pris vill känna igen oss? Eller på att vi envetet hävdar att tolkningsföreträdet på vad som är viktigt i fostransfrågan tillhör vår egen tids fostransideal?

Nu är diskussionen ovan naturligtvis tillspetsad - varje dag arbetar engagerade pedagoger och övrig personal i våra skolor med att inspirera, stötta och fostra våra barn och ungdomar i många komplexa frågor. Skolan har fortfarande ett självklart och stort värde som en av de viktigaste skyddsfaktorerna vi har i vårt samhälle - både med keps och utan keps. //Utbildare

Kunskapens röst av Don Miguel Ruiz

Som förälder vill man göra ALLT man kan för att ens barn skall må så bra som möjligt här i livet. Prylar, modekläder och liknande ger oftast en tillfällig glädje som ganska snart svalnar. Många ungdomar tror att respekt sitter på prislappen på grejerna, och i ärlighetens namn tror nog en del vuxna det också.

Många människor går omkring och känner att något saknas i deras liv, trots att de kanske har en drömbil, reser till paradiset varje vinter, ser bra ut, har toppenjobb och har människor som beundrar dem, men de är som tomma i själen. Varför?

Jag läste en bok av Don Miguel Ruiz som heter KUNSKAPENS RÖST och hans teori gick verkligen hem hos mig; om inte vi tycker om oss själva så kvittar det egentligen vad andra tycker om oss. Vad vår egen röst säger till oss betyder så mycket i våra liv. Kan vi lära oss att lyssna till glädjen som vi alla har inom oss istället för det negativa så blir det till en härligt god cirkel, och snart blir alla yttre tingen ganska meningslösa som bara tar upp tid och energi i onödan.

Jag tror boken är lite för annorlunda för ungdomar att börja sin filosofiska bana med, men vi vuxna kan läsa den och försöka påverka våra nära och kära så att även de kan se på livet på ett mer positivt sätt.
Drömmen skulle vara att se livsglädjen gnistra i våra ungdomars (och i våra) ögon varje stund på dagen.

Här kommer en kort beskrivning av boken;
Som små barn är vi fullständigt autentiska. Innan vi lär oss att tala är vår sanna natur att älska och vara lyckliga, att utforska och njuta av livet.

Don Miguel Ruiz vill i KUNSKAPENS RÖST påminna oss om en djupgående och enkel sanning: Det enda sättet att få slut på vårt känslomässiga lidande och återfinna livsglädjen är att sluta tro på lögner - framför allt lögner om oss själva. Med sina rötter i urgammal toltekisk visdom visar han hur vi kan återfå vår tro på sanningen och vårt eget sunda förnuft. Ruiz förändrar vårt sätt att uppfatta både oss själva och andra. Han öppnar dörren till en verklighet som vi kände en gång, när vi var ett eller två år gamla - en verklighet av sanning, kärlek och lycka.

//Layoutare

RESPEKT

Vi från Hassela har under de senaste veckorna varit intervjuade vid många tillfällen i olika radiokanaler. I går var det dags för en timme i Radio Respekt. Mycket av samtalet handlade om Hassela Helpline som är vår mångspråkiga telefon- och chattjour. Dit kan man vända sig och prata om ungas problem som gäller droger, kriminalitet och utanförskap.


Radio Respekt är en kanal som många lyssnar på över hela landet, framför allt av muslimer. Radion är en ideell förening med höga ideal om solidaritet och förståelse. Det var en rörande samstämmighet i studion när vi diskuterade behovet av att motarbeta drogmissbruk och kriminalitet bland unga.


I Radio Respekt rullades svårigheter upp att hitta rätt när man kommer till ett nytt land; kulturförståelse, utanförskap, hur hittar man nya vänner mm Det är klart extra svårt om ens barn hamnar i dåliga kretsar när man som förälder både har svårigheter språkligt och kulturellt.


För mig var det ytterst intressant att se att mina vänner i studion hittade ord i Koranen runt Hasselas arbete. Till exempel ”Visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är” ” Den som gör gott gör det mot sig själv. Den som gör ont gör det mot sig själv” eller ”Hjälper du en människa så hjälper du en hel värld”

//Kommunikationsansvarig

Jag blir addad, alltså finns jag!?

Jag läste nyss ett blogginlägg där det stod "jag blir addad, alltså finns jag". När vi träffar ungdomar så märker vi av att det finns ett starkt behov av status och att hålla sig uppdaterad. Facebook är ett socialt forum men det står ingenstans när man skapar ett konto om att den som har flest vänner vinner, eller att man blir rankad efter hur många eller få vänner man har.

Jag är själv en flitig användare av facebook, jag håller kontakten med vänner och familj som jag inte träffar så ofta. Hur många vänner jag vill ha kontakt med, var gränsen går för vilka jag anser som vänner eller bekanta borde vara ett eget val, som inte är underlag för status, debatt eller kritik. Ändå finns det förslagsrutor på vänner som kanske skulle passa dig, dessa borde du bli vän med! En del av dem vet jag vilka de är, men de flesta förslag är på personer som jag inte har en aning om vem de är.

På Facebook precis som i det verkliga livet har jag mer eller mindre kontakt med mina vänner och bekanta. Jag vet att de finns där och vi hör ifrån varandra när vi vill. Det var ganska lustigt när jag fick förslaget att återuppta kontakten med min sambo! Så jag gick de tre meter som var mellan oss och sa hej! Man kan också få förslagen "hjälp ... att få det bättre på facebook", "... har bara ... vänner på facebook" eller "hjälp henne/honom att hitta fler vänner". Utifrån vilka mått har de få vänner? Det har hänt en del sedan Descartes myntade uttrycket cogito ergo sum- jag tänker alltså finns jag.

//Utbildare

Kan vi vuxna unna oss lite destruktivitet?

På Hassela Helplines volontärträff förra torsdagen hängde många av oss kvar en stund för att fika och prata vidare om annat som berör oss utanför själva utbildningen. En av de aktiva volontärerna hade med sig gratis ex av en känd veckotidning som hon hade i uppdrag att dela ut i reklamsyfte.

Det är en ganska oskyldig tidning som vänder sig till unga kvinnor med det vanliga innehållet av mode, skönhet, relationer, sex, resor och karriär. När frågan ställdes vilka som ville ha ett gratis ex så hörde jag mig själv säga; "Jag vill gärna ha ett! Tycker det kan vara kul att läsa själv även om jag så klart inte skulle vilja att min 14 åriga dotter (Om jag hade någon) skulle ta del av sådant och den stereotypa kvinnobilden som förmedlas". Vilken dubbelmoral tänker ni nu! Och jag tänkte nog att det kan vara direkt skadligt för unga tjejer att matas med fysiska ideal som inte går att leva upp till och dessutom få en uppfattning om vilka de förväntas vara som inte alls är speciellt positiv i andra avseenden. Men jag själv är ju så pass gammal och har den distansen som behövs för att kunna läsa sådant utan att påverkas. Jag kan alltså unna mig lite destruktiva inputs så länge de är härligt förpackade i ett omslag med en fräsch brunett i en vrålsnygg lila klänning! De andra volontärerna fnissade lite åt mitt försök att vara politiskt korrekt och en positiv förebild för dem, samtidigt som en annan sida helt klart lyste igenom.

Min egen reaktion fick mig så klart att tänka vidare kring hur viktigt eller oviktigt det är i förebyggande arbete med vår egen inställning till frågor som vi helt klart ser som avgörande i utvecklingen för de ungdomar som vi möter i vårt arbete. Många av de faktorer som innebär en risk för unga kan ibland vara hanterbara för vuxna, så som tobak, alkohol, kvinno och mans ideal, matvanor, pokerspel eller andra saker. Men om vi inte tycker att våra barn ska matas med ett ideal eller en norm som förmedlas av media så varför ska vi då föda oss själva med dessa och flyta med i vad som anses som "normalt" i samhället? Och även om vi tror att vi som vuxna kan hantera allt detta så visar t.ex. undersökningar om anorexia och störda matvanor att det ofta handlar om ett överfört beteende mellan mor och dotter. Då oftast omedvetet från mammans sida. Så vi kanske inte är så immuna som vi vill tro?

Detta diskuterades bland annat på tv 4 nyhetsmorgon under helgen som gick. I studion satt tre skådespelerskor som nu deltar i föreställningen "Matdesperat" som spelas på en rad Elite hotel runt om i landet. Föreställningen tar upp just kvinnors relation till mat och sin kropp. Om mammor som för över bantningshysteri till sina döttrar och om tonårstjejer som tävlar i att dissa sin kropp. I och med den föreställningen så har en debatt kring frågan tagit lite ny fart. På bloggen "Skriet från kärnfamiljen" kan man läsa inlägg om föreställningen. Men det som främst tas upp där är besvikna röster över ett annat blogginlägg från Linda Skugges blogg där hon uttrycker hur viktigt det är för henne att behålla ett BMI på 18 för att inte riskera att se ut som alla andra äckliga tjockisar i 45 års åldern.

Det är naturligtvis upp till Linda Skugge och alla oss andra vad vi väljer att förmedla i detta fria land. Men allt som oftast så tänker vi oss inte för vilka konsekvenser det får för oss själva och andra. "Barn gör som de ser att vi gör inte som vi säger att de ska göra" är en välkänd, på gränsen till uttjatad, fras som tyvärr är allt för sann.

Mia Törnblom som är ambassadör för Hassela Helpline brukar ge ett och samma råd till föräldrar som frågar hur de ska få sina barn att få bättre självkänsla; Börja med att ge dig själv en god självkänsla och jobba på den. Du kan inte ge dina barn något du själv inte har.

//projektkoordinator

Datainspektionen lanserar sajt mot nätkränkningar

Jag vill tipsa om bra initiativtagande från datainspektionen Kränkt.se, sajten är framtagen av Datainspektionen och ger tips och råd om hur man kan gå tillväga om man blivit kränkt.
Fler av den typen av hemsidor behövs, men engagemangen måste även komma in i de hemsidor och communities där just mobbning och kränkningar pågår.


Nu lanseras Kränkt.se, en ny webbsajt som riktas till unga som kommit i kläm på nätet.

"Har du blivit oschysst behandlad?" Den frågan ställer Datainspektionen på den nya webbsajten Kränkt.se (www.kränkt.se eller www.krankt.se) som lanseras idag, på den europeiska dataskyddsdagen.

- Vi får många frågor från oroade ungdomar som blivit kränkta på nätet. Vanligtvis handlar det om att någon skrivit något riktigt elakt eller lagt upp en bild som känns kränkande. Ofta går det att lösa problemet och hur man gör det beskriver vi på den nya sajten, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

Många större sajter har rutiner för att hantera klagomål från användarna och på Kränkt.se listas hur man kan klaga på ett antal större sajter. I många fall bottnar kränkningar i missförstånd och på sajten ges även tips på vad man själv kan tänka på för att inte kränka någon annan.

Under våren ska myndigheten skicka ut klisteretiketter som tipsar om sajten till skolor och bibliotek. Etiketterna kan till exempel sättas på bildskärmsramen eller tangentbordet. Communities och informationssajter som riktas till ungdomar uppmuntras att länka till Kränkt.se. På Kränkt.se finns banners och den html-kod som behövs för att länka till sajten.
//IT-ansvarig

Kamratstödjare ska inte lösa konflikter i skolan!

50 skolors värdegrundsarbete har granskats av Skolinspektionen som idag presenterade sin samlade bild av granskningen. Bland annat har granskningen noterat låg vuxennärvaro vid flera av de granskade skolorna. På några skolor har elever uppgett att de upplever att kamratstödjare har i uppgift att lösa konflikter. (www.skolinspektionen.se)

En kamratstödjare har inte till uppgift att lösa konflikter! En kamratstödjare är varken personal eller "polis" och detta är viktigt att understryka. Främsta uppgiften för kamratstödjare är att vara en positiv förebild och att verka som en länk mellan skolans elever och skolpersonalen.

Vi vuxna kan aldrig bortförhandla, bortrationalisera eller borttränga hur viktiga vi är i det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar.

Detta innebär inte att kamratstödjare inte behövs - tvärtom! - det är ju inte så att två plus automatiskt blir till minus på skolans arena. Alla positiva krafter och insatser behövs i det dagliga arbetet. Men både det åtgärdande ansvaret i den enskilda situationen och utformningen av en hållbar struktur i det förebyggande arbetet mot kränkningar och trakasserier är alltid ett vuxenansvar. //Utbildare