Nära en polisstation i Lund säljs spice öppet i en närbutik.
Enligt ungdomar är rökandet av spice hur vanligt som helst, det är samma drog som cannabis fast syntetisk och ger inte utslag i urinprover.
Butiksinnehavaren förklarar att man måste vara över 18 år för att få köpa de små spicepåsarna på tre gram för cirka 350 kronor, och tillade att man skall använda innehållet som rökelse för doftens skull, inte röka den.
Ungdomar kan även lätt få tag på dessa syntetiska preparat via nätet och samhället har svårt att hänga med i utvecklingen och stoppa detta problem. Hela tiden kommer det nya preparat som måste narkotikaklassificeras för att kunna förbjudas.
Läs mer i sydsvenskans artikel: http://www.sydsvenskan.se/lund/article888309/Spice---cannabisdrogen-saljs-over-disk-i-Lund.html
// Layoutare
F Ö R E B Y G G A R N A
För oss kommer förebyggandet först.
måndag 31 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Vardagshjälte, förebild, eldsjäl...kärt barn har många namn
Det sägs att kärt barn har många namn. Och många är de - alla de vardagshjältar, förebilder och eldsjälar som finns runtom oss. Hassela Helpline driver därför projektet Dagens Förebild och Dagens Eldsjäl.
Förebilder och eldsjälar är personer i din omgivning som genom sitt engagemang i vardagen, i det lilla - gör stort - och därmed bidrar till att hjälpa barn och ungdomar i sin vardag.
Vem vill du nominera? Känner du en sann förebild - någon som genom sitt sätt att vara inspirerar andra att ta efter? Eller har du en eldsjäl i din närhet? En människa som ger av sin tid för att hjälpa andra?
Skicka ditt förslag med motivering till lucas.nilsson@hasselahelpline.se eller gå in på vår sida Förebilder och Eldsjälar på Facebook och lägg din nominering där.
Hjälp oss uppmuntra de goda krafterna i vårt samhälle! Hjälp oss stärka en vardagshjälte att fortsätta sitt viktiga engagemang! Nominera den du tycker är förtjänt av en utmärkelse!
Förebilder och eldsjälar är personer i din omgivning som genom sitt engagemang i vardagen, i det lilla - gör stort - och därmed bidrar till att hjälpa barn och ungdomar i sin vardag.
Vem vill du nominera? Känner du en sann förebild - någon som genom sitt sätt att vara inspirerar andra att ta efter? Eller har du en eldsjäl i din närhet? En människa som ger av sin tid för att hjälpa andra?
Skicka ditt förslag med motivering till lucas.nilsson@hasselahelpline.se eller gå in på vår sida Förebilder och Eldsjälar på Facebook och lägg din nominering där.
Hjälp oss uppmuntra de goda krafterna i vårt samhälle! Hjälp oss stärka en vardagshjälte att fortsätta sitt viktiga engagemang! Nominera den du tycker är förtjänt av en utmärkelse!
onsdag 26 maj 2010
Det händer med heroin och morfin i kroppen
Framställd av opiumvallmon
Opiumvallmon (papaver somniferum L.,) odlas för legal produktion av morfin, kodein, noskapin, papaverin och tebain och illegal framställning av diacetylmorfin eller som det också kallas - heroin. I laboratorier kan framställas metadon, petidin m fl smärtstillande medel.
Heroin och morfin
Skillnaden mellan heroin och morfin är att heroin är mer fettlösligt och absorberas snabbare av kroppen. Heroinet är 3 ggr starkare per viktenhet. Det betyder inte att rusupplevelsen är starkare. Heroinet har ryckte om sig att ge ett ”starkare” rus. Detta ryckte är ett exempel på felaktiga föreställningar och som visar på bristande kunskap om hur preparaten fungerar.
Lika rus
Även erfarna opiatmissburkare kan i praktiken inte skilja på morfin och heroin. Verkningarna är nästan identiska. Heroinet har dock kortare verkningstid och måste injiceras oftare. Heroinet omvandlas till morfin i kroppen.
Skillnaden mellan morfin och heroin är som skillanden mellan vin och sprit. Vinfyllan går inte att skilja från spritfyllan på annat sätt än att man blir fortare full med sprit på fastande mage. Det som framförallt skiljer de olika preparaten åt är verkningstidens längd.
När morfin injiceras upplevs ett intensivt välbefinnande. Detta rus varar i ca 15 minuter. Efter ruset känner sig missbrukaren ”normal” i flera timmar och ser även normal ut. Då kan endast ett urinprov avslöja pågående missbruk. Efter ca 8 timmar börjar abstinensen.
Kvävning
Morfinet hämmar andningen och överdos kan leda till att andningen upphör. Risken för överdos är större med heroin än morfin. Dödlig dos för en vuxen är ca 20 mg. Oavsiktlig överdos kan även orsakas av att missbrukaren överskattar sin toleransnivå eller efter en tids uppehåll. Den vanligaste anledningen till överdos är kombinationseffekter med andra medel. Har man t ex druckit öl är det lätt att underskatta mängden alkohol i kroppen. Andningsstillestånd och inga vänner i närheten som kan mun-mot-mun-metoden är ett vanligt sätt för heroinmissbrukare att dö på.
Kraftigt beroende
Morfin som tas i doser utöver smärtlindring ger ett snabbt och kraftigt beroende. Opiater ger vid långvarigt bruk bl a minskad lust för sex, mensrubbningar och förstoppning.
Kroppens eget morfin
Kroppen tillverkar ett eget morfin i vissa situationer, då de kallas endorfiner. Dessa endorfiner aktiveras när kroppen råkar ut för en svår olycka och förklarar varför ingen smärta upplevs den första halvtimmen efter exempelvis en arm krossats. Akupunktur tros aktivera kroppens eget endorfinsystem. Endorfiner ligger bakom den ”kick” marathonlöpare brukar få efter några mil. Det finns de som har sprungit bort suget efter mer heroin.
Sällan rent
Morfin anses vara ett vävnadsvänligt preparat. Det ger egentligen inte några stora skador på kroppen. Att av det dra slutsatsen att det är nyttigt att missbruka morfin går inte. Det är mycket beroendeframkallande och gatupreparaten är sällan rena. Gulsotsvirus och HIV-virus är bara två exempel på smuts. Det finns många andra.
Myten om abstinensens djävlighet
Abstinensen varierar från ”förkylning” till svår influensa. Det varar en vecka. Morfinet har dämpat olika funktioner hos kroppen. Vid avgiftningen brister fördämningen med svettning, snuva, tårflöde, värk, diarré, kräkningar och kramper. Syptomen behandlas var för sig.
Abstinensen vid morfinmissbruk är sällan livshotande på samma sätt som abstinensen efter alkohol och sömnmedel. Bland missbrukare odlas myten om abstinensen djävlighet. Detta förlänger oftast missbruksperioden. Abstinensen obehag beror på hur länge missbruksperioden varat samt hur höga doser och hur högt toleransen stigit. Abstinensen för den vanlige gatuheroinisten är dock måttlig på grund av de höga kostnaderna och den därav låga dosnivån. På många håll har man med framgång prövat att avgifta gatuheroinister utan mediciner.
Källor:Torshälla Länkarnas
//Administratör
Opiumvallmon (papaver somniferum L.,) odlas för legal produktion av morfin, kodein, noskapin, papaverin och tebain och illegal framställning av diacetylmorfin eller som det också kallas - heroin. I laboratorier kan framställas metadon, petidin m fl smärtstillande medel.
Heroin och morfin
Skillnaden mellan heroin och morfin är att heroin är mer fettlösligt och absorberas snabbare av kroppen. Heroinet är 3 ggr starkare per viktenhet. Det betyder inte att rusupplevelsen är starkare. Heroinet har ryckte om sig att ge ett ”starkare” rus. Detta ryckte är ett exempel på felaktiga föreställningar och som visar på bristande kunskap om hur preparaten fungerar.
Lika rus
Även erfarna opiatmissburkare kan i praktiken inte skilja på morfin och heroin. Verkningarna är nästan identiska. Heroinet har dock kortare verkningstid och måste injiceras oftare. Heroinet omvandlas till morfin i kroppen.
Skillnaden mellan morfin och heroin är som skillanden mellan vin och sprit. Vinfyllan går inte att skilja från spritfyllan på annat sätt än att man blir fortare full med sprit på fastande mage. Det som framförallt skiljer de olika preparaten åt är verkningstidens längd.
När morfin injiceras upplevs ett intensivt välbefinnande. Detta rus varar i ca 15 minuter. Efter ruset känner sig missbrukaren ”normal” i flera timmar och ser även normal ut. Då kan endast ett urinprov avslöja pågående missbruk. Efter ca 8 timmar börjar abstinensen.
Kvävning
Morfinet hämmar andningen och överdos kan leda till att andningen upphör. Risken för överdos är större med heroin än morfin. Dödlig dos för en vuxen är ca 20 mg. Oavsiktlig överdos kan även orsakas av att missbrukaren överskattar sin toleransnivå eller efter en tids uppehåll. Den vanligaste anledningen till överdos är kombinationseffekter med andra medel. Har man t ex druckit öl är det lätt att underskatta mängden alkohol i kroppen. Andningsstillestånd och inga vänner i närheten som kan mun-mot-mun-metoden är ett vanligt sätt för heroinmissbrukare att dö på.
Kraftigt beroende
Morfin som tas i doser utöver smärtlindring ger ett snabbt och kraftigt beroende. Opiater ger vid långvarigt bruk bl a minskad lust för sex, mensrubbningar och förstoppning.
Kroppens eget morfin
Kroppen tillverkar ett eget morfin i vissa situationer, då de kallas endorfiner. Dessa endorfiner aktiveras när kroppen råkar ut för en svår olycka och förklarar varför ingen smärta upplevs den första halvtimmen efter exempelvis en arm krossats. Akupunktur tros aktivera kroppens eget endorfinsystem. Endorfiner ligger bakom den ”kick” marathonlöpare brukar få efter några mil. Det finns de som har sprungit bort suget efter mer heroin.
Sällan rent
Morfin anses vara ett vävnadsvänligt preparat. Det ger egentligen inte några stora skador på kroppen. Att av det dra slutsatsen att det är nyttigt att missbruka morfin går inte. Det är mycket beroendeframkallande och gatupreparaten är sällan rena. Gulsotsvirus och HIV-virus är bara två exempel på smuts. Det finns många andra.
Myten om abstinensens djävlighet
Abstinensen varierar från ”förkylning” till svår influensa. Det varar en vecka. Morfinet har dämpat olika funktioner hos kroppen. Vid avgiftningen brister fördämningen med svettning, snuva, tårflöde, värk, diarré, kräkningar och kramper. Syptomen behandlas var för sig.
Abstinensen vid morfinmissbruk är sällan livshotande på samma sätt som abstinensen efter alkohol och sömnmedel. Bland missbrukare odlas myten om abstinensen djävlighet. Detta förlänger oftast missbruksperioden. Abstinensen obehag beror på hur länge missbruksperioden varat samt hur höga doser och hur högt toleransen stigit. Abstinensen för den vanlige gatuheroinisten är dock måttlig på grund av de höga kostnaderna och den därav låga dosnivån. På många håll har man med framgång prövat att avgifta gatuheroinister utan mediciner.
Källor:Torshälla Länkarnas
//Administratör
tisdag 25 maj 2010
Spela mer fotboll!
Jag är, till mångas besvikelse, totalt ointresserad av fotboll och kommer nog aldrig att förstå vitsen med att springa runt på en plan för att jaga en boll. Och att man dessutom kan få så mycket pengar för det är ännu svårare för mig att greppa.
Men en sak förstår jag med fotboll. Det är helt klart en lagsport! Kan man inte kommunicera med sina medspelare i sitt lag är det kört från början. Vilket gör det hela lite lite mer intressant att studera även om det i grunden är en tråkig sport.
Kommunikation är en stor del av förutsättningarna för att ett samhälle ska utvecklas i en positiv riktning. En del filosofer pratar om terrorismen som den mest extrema formen av brusten kommunikation. I det fallet; brusten kommunikation mellan västvärlden eller i-världen och utvecklingsländerna. Men brusten kommunikation kan uppstå i våra närmaste relationer, i en familj, en skolklass, mellan olika grupperingar i vårt samhälle eller mellan olika delar av en skola etc. När kommunikationen brister för oss uppstår ofta någon form av "mini-terrorism", kanske som någon aggression eller destruktiv handling.
När vi på Hassela är ute på skolor och föreningar och informerar föräldrar om tidiga varningssignaler på missbruk och hur vi kan hjälpas åt att förebygga att de uppstår, så har vi ett mycket uppskattat pass som heter "fotbollsmatchen". Som du kanske redan räknat ut så handlar passet om hur vi vuxna kommunicerar, eller, i många fall, inte kommunicerar med varandra gällande våra barn. Vi vet helt enkelt inte vilka våra barns kompisars föräldrar är, vad deras skolkurator heter eller vilka andra vuxna som finns runtomkring dem dagligen. Genom att ta upp kommunikationen med de andra vuxna, i ett förebyggande syfte, så skapar vi många så kallade skyddsfaktorer för våra barn. Det kan vara mycket enkla saker som faktiskt förändrar livsvillkoren för en del unga.
Under detta året har vi en särskild satsning på föreningarna i Malmö med omnejd. Om du som läser det här har kontakter på någon förening som skulle uppskatta en information från Hassela Helpline är ni välkomna att kontakta oss. www.hasselahelpline.se
Men en sak förstår jag med fotboll. Det är helt klart en lagsport! Kan man inte kommunicera med sina medspelare i sitt lag är det kört från början. Vilket gör det hela lite lite mer intressant att studera även om det i grunden är en tråkig sport.
Kommunikation är en stor del av förutsättningarna för att ett samhälle ska utvecklas i en positiv riktning. En del filosofer pratar om terrorismen som den mest extrema formen av brusten kommunikation. I det fallet; brusten kommunikation mellan västvärlden eller i-världen och utvecklingsländerna. Men brusten kommunikation kan uppstå i våra närmaste relationer, i en familj, en skolklass, mellan olika grupperingar i vårt samhälle eller mellan olika delar av en skola etc. När kommunikationen brister för oss uppstår ofta någon form av "mini-terrorism", kanske som någon aggression eller destruktiv handling.
När vi på Hassela är ute på skolor och föreningar och informerar föräldrar om tidiga varningssignaler på missbruk och hur vi kan hjälpas åt att förebygga att de uppstår, så har vi ett mycket uppskattat pass som heter "fotbollsmatchen". Som du kanske redan räknat ut så handlar passet om hur vi vuxna kommunicerar, eller, i många fall, inte kommunicerar med varandra gällande våra barn. Vi vet helt enkelt inte vilka våra barns kompisars föräldrar är, vad deras skolkurator heter eller vilka andra vuxna som finns runtomkring dem dagligen. Genom att ta upp kommunikationen med de andra vuxna, i ett förebyggande syfte, så skapar vi många så kallade skyddsfaktorer för våra barn. Det kan vara mycket enkla saker som faktiskt förändrar livsvillkoren för en del unga.
Under detta året har vi en särskild satsning på föreningarna i Malmö med omnejd. Om du som läser det här har kontakter på någon förening som skulle uppskatta en information från Hassela Helpline är ni välkomna att kontakta oss. www.hasselahelpline.se
//Projektkoordinator
onsdag 19 maj 2010
Missbruk av anabola androgena steroider (dopning)
Anabola androgena steroider är könshormon som tillverkas på kemisk väg. De fungerar på två sätt. Dels bygger de upp muskler och andra vävnader i kroppen, dels ger de manlig könsmognad och sänker produktionen av testosteron i testiklarna.
Anabola androgena steroider är könshormon som tillverkas på kemisk väg. De stimulerar muskler och olika vävnader i kroppen.
Anabola androgena steroider, AAS, började användas som läkemedel på 1930-talet. Under många år har användning av AAS främst kopplats ihop med idrottsvärlden, men uppfattas idag mer som ett vidare samhällsproblem med anknytning till kroppsbyggnad och träning på gym. Antal användare av dopningsmedel är idag vanligare utanför idrotten.
De allra flesta som missbrukar anabola steroider är män i 20-30-årsåldern. Utbredningen är större bland tränande på gym än i befolkningen i stort. Flera undersökningar från olika städer i Sverige visar att cirka fem procent av männen som tränar på gym har använt AAS någon gång eller mer regelbundet, att jämföras med högst en procent av den manliga befolkningen i stort. Andelen kvinnor som använt AAS är mycket lägre.
Det är olagligt att köpa, inneha, tillverka eller sälja, överlåta eller införa AAS i landet. Sedan 1 april 1999 är det förbjudet att ha AAS i kroppen.
AAS fungerar på två sätt. De är anabola vilket betyder att de bygger upp muskler och andra vävnader i kroppen. De är androgena vilket betyder att de ger manlig könsmognad och sänker den kroppsegna produktionen av testosteron i testiklarna. AAS används i dopningssammanhang för att man ska kunna träna mer intensivt och för att nå snabba resultat. Den som använder preparaten utsätter sig själv och andra för stora risker.
Källor:Web4Health
//Administratör
Anabola androgena steroider är könshormon som tillverkas på kemisk väg. De stimulerar muskler och olika vävnader i kroppen.
Anabola androgena steroider, AAS, började användas som läkemedel på 1930-talet. Under många år har användning av AAS främst kopplats ihop med idrottsvärlden, men uppfattas idag mer som ett vidare samhällsproblem med anknytning till kroppsbyggnad och träning på gym. Antal användare av dopningsmedel är idag vanligare utanför idrotten.
De allra flesta som missbrukar anabola steroider är män i 20-30-årsåldern. Utbredningen är större bland tränande på gym än i befolkningen i stort. Flera undersökningar från olika städer i Sverige visar att cirka fem procent av männen som tränar på gym har använt AAS någon gång eller mer regelbundet, att jämföras med högst en procent av den manliga befolkningen i stort. Andelen kvinnor som använt AAS är mycket lägre.
Det är olagligt att köpa, inneha, tillverka eller sälja, överlåta eller införa AAS i landet. Sedan 1 april 1999 är det förbjudet att ha AAS i kroppen.
AAS fungerar på två sätt. De är anabola vilket betyder att de bygger upp muskler och andra vävnader i kroppen. De är androgena vilket betyder att de ger manlig könsmognad och sänker den kroppsegna produktionen av testosteron i testiklarna. AAS används i dopningssammanhang för att man ska kunna träna mer intensivt och för att nå snabba resultat. Den som använder preparaten utsätter sig själv och andra för stora risker.
Källor:Web4Health
//Administratör
tisdag 18 maj 2010
Alkohol som hinder för utveckling
Ofta brukar vi dela in argumenten för en restriktiv alkohol och drog-politik i två kategorier; de som handlar om de medmänskliga etiska eller moraliska aspekterna på individnivå och de som handlar om de rent samhällsekonomiska. Eftersom jag tycker att det är oförsvarbart från samhällets sida att låta människor gå ner sig i missbruk. Och eftersom jag vet vad forskningen visar att missbruket kostar vårt samhälle ekonomiskt, så anser jag att båda kategorierna av argument är lika relevanta.
I vissa kretsar kan man ibland upplevas som lite väl krass om man pratar om vad missbruket faktiskt kostar samhället istället för att bara prata om hur fruktansvärt tragiskt det är för varje individ som drabbas av ett missbruk. Och självklart är det oerhört tragiskt både för missbrukaren själv men även för alla runt omkring. Men vi bör även våga lyfta frågan på ett samhällsekonomiskt plan emellanåt för att öppna våra ögon för vad missbruket har för andra effekter för oss alla.
Just detta gjorde nyligen Gudrun Schyman i ett inlägg under "aktuella frågor" i Sydsvenskan den 16 maj under rubriken "Bakfyllans höga pris".
Hon börjar sin text med att referera till den senast presenterade kalkylen i Svenska Dagbladet den 12 maj. Enligt den kalkylen är samhällskostnaden för alkoholen minst 50 miljarder kronor. Hälften av den kostnaden är för vård av beroende. Den andra hälften är det som är relaterat till alkoholens konsekvenser i form av olyckor, frånvaro från jobbet och att vi presterar 25% sämre än vad vi annars hade gjort. Schyman avslutar sitt inlägg med att beskriva hur det idag, utan att överdriva, är högst relevant att tala om alkoholen i termer av hinder för utveckling, både på den personliga, företagsmässiga och på den samhälleliga nivån.
Jag hoppas att Schymans inlägg kan skapa en fortsatt debatt om hur den ökade tillgängligheten av alkohol för allmänheten i Sverige kan få effekterna av hinder för utveckling på en företagsmässig och samhällelig nivå. Att det kan upplevas som ett stort hinder för utveckling på den personliga nivån är inte riktigt lika tabu i debatten. Alla tre aspekterna är viktiga att lyfta och förhoppningsvis kan vi komma förbi de känslor av obehag som väcks när vi måste ifrågasätta vårt eget konsumerande och vår egen inställning till alkohol även om vi inte anser oss vara missbrukare eller alkoholister.
//Projektkoordinator
I vissa kretsar kan man ibland upplevas som lite väl krass om man pratar om vad missbruket faktiskt kostar samhället istället för att bara prata om hur fruktansvärt tragiskt det är för varje individ som drabbas av ett missbruk. Och självklart är det oerhört tragiskt både för missbrukaren själv men även för alla runt omkring. Men vi bör även våga lyfta frågan på ett samhällsekonomiskt plan emellanåt för att öppna våra ögon för vad missbruket har för andra effekter för oss alla.
Just detta gjorde nyligen Gudrun Schyman i ett inlägg under "aktuella frågor" i Sydsvenskan den 16 maj under rubriken "Bakfyllans höga pris".
Hon börjar sin text med att referera till den senast presenterade kalkylen i Svenska Dagbladet den 12 maj. Enligt den kalkylen är samhällskostnaden för alkoholen minst 50 miljarder kronor. Hälften av den kostnaden är för vård av beroende. Den andra hälften är det som är relaterat till alkoholens konsekvenser i form av olyckor, frånvaro från jobbet och att vi presterar 25% sämre än vad vi annars hade gjort. Schyman avslutar sitt inlägg med att beskriva hur det idag, utan att överdriva, är högst relevant att tala om alkoholen i termer av hinder för utveckling, både på den personliga, företagsmässiga och på den samhälleliga nivån.
Jag hoppas att Schymans inlägg kan skapa en fortsatt debatt om hur den ökade tillgängligheten av alkohol för allmänheten i Sverige kan få effekterna av hinder för utveckling på en företagsmässig och samhällelig nivå. Att det kan upplevas som ett stort hinder för utveckling på den personliga nivån är inte riktigt lika tabu i debatten. Alla tre aspekterna är viktiga att lyfta och förhoppningsvis kan vi komma förbi de känslor av obehag som väcks när vi måste ifrågasätta vårt eget konsumerande och vår egen inställning till alkohol även om vi inte anser oss vara missbrukare eller alkoholister.
//Projektkoordinator
måndag 17 maj 2010
Kommer du ihåg?
Hassela Helpline lyfter fram "Dagens Förebild" varje år!
Under Malmöfestivalen 2009 lyfte Hassela Helpline fram en eldsjäl varje dag.
Förebilderna kan vara en fritidsledare, en vaktmästare, en vän m.m.
Här kan du läsa några artiklar om 2009 års förebilder:
- Rappare hjälper unga på rätt spår
- Brobyggare på planen
- Fler artiklar finner du i pressrummet!
I år kommer Hassela Helpline att utse Dagens eldsjäl - någon som oförtrutet arbetar med de förebyggande frågorna. Vi kommer även att utse Dagens förebild - någon som inspirerar och berör oss utan att direkt arbeta med frågorna.
Några ord som kännetecknar hur en förebild kan vara; engagerad, positiv, rättvis, medmänsklig, bra lyssnare, stark, lever som man lär.
Hur skulle du beskriva en förebild?
Och vem tycker du ska nomineras i år? Föreslå någon på http://forebyggarna.blogspot.com
/skrivet av IT-ansvarig @ hasselahelpline.se 0200-220555
Under Malmöfestivalen 2009 lyfte Hassela Helpline fram en eldsjäl varje dag.
Förebilderna kan vara en fritidsledare, en vaktmästare, en vän m.m.
Här kan du läsa några artiklar om 2009 års förebilder:
- Rappare hjälper unga på rätt spår
- Brobyggare på planen
- Fler artiklar finner du i pressrummet!
I år kommer Hassela Helpline att utse Dagens eldsjäl - någon som oförtrutet arbetar med de förebyggande frågorna. Vi kommer även att utse Dagens förebild - någon som inspirerar och berör oss utan att direkt arbeta med frågorna.
Några ord som kännetecknar hur en förebild kan vara; engagerad, positiv, rättvis, medmänsklig, bra lyssnare, stark, lever som man lär.
Hur skulle du beskriva en förebild?
Och vem tycker du ska nomineras i år? Föreslå någon på http://forebyggarna.blogspot.com
/skrivet av IT-ansvarig @ hasselahelpline.se 0200-220555
fredag 14 maj 2010
Reflektion kring prevention 2010
Hassela Solidaritet i Skåne deltar i Reflektion kring prevention 2010.
Idag är många engagerade i det förebyggande arbetet. Hur kan vi vidareutveckla samverkan mellan aktörer som idéburna organisationer, kommuner, landsting, stat och näringsliv?
Örebro universitet tillsammans med Socialstyrelsen inbjuder de som arbetar professionellt eller ideellt med alkohol- och drogförebyggande till den tredje reflektionskonferensen.
Medverkar gör forskare, politiskt ansvariga och sakkunniga inom såväl ideell som offentlig sektor och ger sin syn på preventionsarbete och samverkan. Fokus kommer att ligga på ett reflekterade möte och den utvecklande dialogen deltagarna emellan.
//IT-ansvarig
Idag är många engagerade i det förebyggande arbetet. Hur kan vi vidareutveckla samverkan mellan aktörer som idéburna organisationer, kommuner, landsting, stat och näringsliv?
Örebro universitet tillsammans med Socialstyrelsen inbjuder de som arbetar professionellt eller ideellt med alkohol- och drogförebyggande till den tredje reflektionskonferensen.
Medverkar gör forskare, politiskt ansvariga och sakkunniga inom såväl ideell som offentlig sektor och ger sin syn på preventionsarbete och samverkan. Fokus kommer att ligga på ett reflekterade möte och den utvecklande dialogen deltagarna emellan.
//IT-ansvarig
torsdag 13 maj 2010
Vad påverkar en amfetaminist?
Jag ledde nyss en mycket känslomässigt stark träff med en familj.
Sonen var en hyfsat framgångsrik student som levde ett mycket studentikost liv med många fester och mycket vänner.
Mamman var orolig för honom. Han skötte visserligen sina studier, han var uppenbart populär bland kompisarna. Men pengar hade börjat försvinna. Hon hade länge misstänkt att något inte stod rätt till. Nu hade hon via en vän till sonen fått veta att han regelbundet använde s.k. partydroger i sitt festande. Hon förstod att det var förklaringen till de försvunna pengarna och till en del udda beteenden som dök upp ibland.
Hon hade försökt prata med honom men han slog bara ifrån sig att hon inte skulle vara orolig. Med vår hjälp bjöd hon nu in sin son, sin fortfarande omyndiga dotter och två släktingar och vänner som hon visste betydde mycket för sonen. Jag agerade samtalsledare.
De talade om för killen hur oroliga de var, hur fel de tyckte det var, vilka risker har löpte. Sonen var mycket verbal och saklig och bara slog ifrån sig. Han menade att han inte var så korkad att han skulle ta heroin eller så. Och att han hade full koll på sitt drogande. Han kunde sluta när som helst.
Allt hans nära och kära sade rann bara av honom. Ända tills hans lillasyster tog till orda. Hon hade suttit tyst hela mötet, men sade nu med gråten i halsen:
- Om det nu är så ofarligt som du säger, skulle du tycka att det var okej att jag började?
Äntligen blev killen berörd. Han satt tyst en stund. Jag tror att han tänkte igenom sådant han varit med om i ruset och sådant han gjort för att få råd med droger. Sedan svarade han, utan den tidigare självsäkerheten och märkbart berörd:
- Nej, det vill jag verkligen inte.
Därefter vände samtalet. Han började ta in även de andras oro och gick med på att försöka sluta. De kom tillsammans fram till en strategi för hur de skulle kunna hjälpa honom.
Jag vet inte om han kommer att lyckas eller ej. Men jag vet att han med sina nära och käras hjälp förstod att han inte tyckte att partydrogandet var så kul som han först framställde det. Och framför allt att hela grejen inte bara handlade om honom och hans kortsiktiga "njutning".
Sonen var en hyfsat framgångsrik student som levde ett mycket studentikost liv med många fester och mycket vänner.
Mamman var orolig för honom. Han skötte visserligen sina studier, han var uppenbart populär bland kompisarna. Men pengar hade börjat försvinna. Hon hade länge misstänkt att något inte stod rätt till. Nu hade hon via en vän till sonen fått veta att han regelbundet använde s.k. partydroger i sitt festande. Hon förstod att det var förklaringen till de försvunna pengarna och till en del udda beteenden som dök upp ibland.
Hon hade försökt prata med honom men han slog bara ifrån sig att hon inte skulle vara orolig. Med vår hjälp bjöd hon nu in sin son, sin fortfarande omyndiga dotter och två släktingar och vänner som hon visste betydde mycket för sonen. Jag agerade samtalsledare.
De talade om för killen hur oroliga de var, hur fel de tyckte det var, vilka risker har löpte. Sonen var mycket verbal och saklig och bara slog ifrån sig. Han menade att han inte var så korkad att han skulle ta heroin eller så. Och att han hade full koll på sitt drogande. Han kunde sluta när som helst.
Allt hans nära och kära sade rann bara av honom. Ända tills hans lillasyster tog till orda. Hon hade suttit tyst hela mötet, men sade nu med gråten i halsen:
- Om det nu är så ofarligt som du säger, skulle du tycka att det var okej att jag började?
Äntligen blev killen berörd. Han satt tyst en stund. Jag tror att han tänkte igenom sådant han varit med om i ruset och sådant han gjort för att få råd med droger. Sedan svarade han, utan den tidigare självsäkerheten och märkbart berörd:
- Nej, det vill jag verkligen inte.
Därefter vände samtalet. Han började ta in även de andras oro och gick med på att försöka sluta. De kom tillsammans fram till en strategi för hur de skulle kunna hjälpa honom.
Jag vet inte om han kommer att lyckas eller ej. Men jag vet att han med sina nära och käras hjälp förstod att han inte tyckte att partydrogandet var så kul som han först framställde det. Och framför allt att hela grejen inte bara handlade om honom och hans kortsiktiga "njutning".
tisdag 11 maj 2010
Droga med måtta
I Ungern har man nyligen startat upp ett drogpreventivt projekt i form av en onlinedagbok. Tanken är att man i denna onlinedagbok ska kunna dokumentera sitt droganvändande och betygsätta ruset som man fick av det. Därmed ska man själv inse att en överdriven drogkonsumtion leder till en tråkigare upplevelse.
Projektet redovisades stolt av den ungerska delegationen vid en internationell konferens om ungdomar och drogvanor som jag deltog i under helgen. Genom att använda sig av ett ungdomligt forum ska man nå ut till unga missbrukare. Man ska få ut information till grupper som själva inte erkänner sitt missbruk.
Den svenska delegationen såg förfärat på anförandet. All forskning visar att denna typ av verksamhet är antingen verkningslös eller direkt skadlig. Det leder till en drogliberalisering, en syn på droger som någonting roligt och ofarligt. Det leder till att man hoppar mellan droger, för att hitta nya och starkare upplevelser. Framförallt är det en fruktansvärd förenkling av ett fysiskt och psykiskt beroende. Att tro att ett rus kan betygssättas i en 10-gradig poängskala är ett hån mot alla som sitter fast i ett missbruk.
Man förstår inte missbrukaren på detta sätt. Man når inte fram till missbrukaren. Allt man gör är att bekräfta missbruket och socialt legitimisera droganvändning. Vi vet, vi har erfarenhet och data. Vi har genom tiderna sett vad drogliberala tendenser i samhället har lett till och vad det fortsätter att ställa till med.
Debatten gick vilt till och de ungerska representanterna som också var konferensvärdar fick det hett mellan öronen. Men snart tystades debatten ned av moderatorerna. Orsaken: brist på tid.
Efteråt gick jag fram till en av representanterna och försökte få ett svar. Det är samma svar som man alltid hör: måttlig konsumtion med ett påbyggt säkerhetsnät. Droger är någonting kul och naturligt, det är inte alls farligt, ett fysiskt heroinberoende går ju över efter två veckor.
Det är en sak att höra detta från någon flummig drogliberal, men att höra det från en högt uppsatt i det drogpreventiva arbetet i Ungern är skrämmande. Man förstår inte att detta perspektiv leder till en syn där man kan fritt hoppa mellan droger utan att behöva oroa sig för konsekvenserna. Alla kan ju ”kontrollera” sitt missbruk. Men det leder till hårdare droger, ett fysiskt och psykiskt beroende, sociala omvälvningar och nya kontaktnät. Snart är man fast i träsket med allt vad det innebär av stigmatisering, social problematik och brända broar.
”Men”, menade han, ”det händer ju inte alla.”
Nej, men det händer 10 % av befolkningen. Var tionde människa. Är det värt det?
Det finns ingen måttlig konsumtion. Massans måttlighet leder alltid till någons överdrift.
//Pressekreterare
Projektet redovisades stolt av den ungerska delegationen vid en internationell konferens om ungdomar och drogvanor som jag deltog i under helgen. Genom att använda sig av ett ungdomligt forum ska man nå ut till unga missbrukare. Man ska få ut information till grupper som själva inte erkänner sitt missbruk.
Den svenska delegationen såg förfärat på anförandet. All forskning visar att denna typ av verksamhet är antingen verkningslös eller direkt skadlig. Det leder till en drogliberalisering, en syn på droger som någonting roligt och ofarligt. Det leder till att man hoppar mellan droger, för att hitta nya och starkare upplevelser. Framförallt är det en fruktansvärd förenkling av ett fysiskt och psykiskt beroende. Att tro att ett rus kan betygssättas i en 10-gradig poängskala är ett hån mot alla som sitter fast i ett missbruk.
Man förstår inte missbrukaren på detta sätt. Man når inte fram till missbrukaren. Allt man gör är att bekräfta missbruket och socialt legitimisera droganvändning. Vi vet, vi har erfarenhet och data. Vi har genom tiderna sett vad drogliberala tendenser i samhället har lett till och vad det fortsätter att ställa till med.
Debatten gick vilt till och de ungerska representanterna som också var konferensvärdar fick det hett mellan öronen. Men snart tystades debatten ned av moderatorerna. Orsaken: brist på tid.
Efteråt gick jag fram till en av representanterna och försökte få ett svar. Det är samma svar som man alltid hör: måttlig konsumtion med ett påbyggt säkerhetsnät. Droger är någonting kul och naturligt, det är inte alls farligt, ett fysiskt heroinberoende går ju över efter två veckor.
Det är en sak att höra detta från någon flummig drogliberal, men att höra det från en högt uppsatt i det drogpreventiva arbetet i Ungern är skrämmande. Man förstår inte att detta perspektiv leder till en syn där man kan fritt hoppa mellan droger utan att behöva oroa sig för konsekvenserna. Alla kan ju ”kontrollera” sitt missbruk. Men det leder till hårdare droger, ett fysiskt och psykiskt beroende, sociala omvälvningar och nya kontaktnät. Snart är man fast i träsket med allt vad det innebär av stigmatisering, social problematik och brända broar.
”Men”, menade han, ”det händer ju inte alla.”
Nej, men det händer 10 % av befolkningen. Var tionde människa. Är det värt det?
Det finns ingen måttlig konsumtion. Massans måttlighet leder alltid till någons överdrift.
//Pressekreterare
Face to face
Just nu håller en av mina kollegor på att intervjua personal till en värvningskampanj i Malmö. Uppdraget går ut på att få människor intresserade av att ge ekonomiskt bidrag för att telefonjouren ska kunna fortsätta sitt arbete med att stödja anhöriga och föräldrar. Personerna ska ingå i en grupp medlemsvärvare som arbetar med "Face to face" ute på stan. Ni vet de här extremt obekväma individerna som alla gör allt för att undvika när vi kommer ut från mataffären. Eller än värre när vi kommer ut från H&M och får riktigt dåligt samvete över att vi just lagt 300 kr på en ny tröja när Läkare utan gränser eller Rädda barnen hade behövt dem bättre.
Men måste vi se det som en börda, och något som naggar på det ständigt gnagande dåliga samvetet, att vara med att ge till någon som behöver vårt stöd? Eller kan det vara en förmån att faktiskt få vara med att bidra? Kanske kan jag bli glad att någon kommer fram till mig en vanlig tisdag och faktiskt erbjuder mig förmånen att få vara till hjälp för någon annan en helt vanlig grå tisdag?
//Projektkoordinator
Men måste vi se det som en börda, och något som naggar på det ständigt gnagande dåliga samvetet, att vara med att ge till någon som behöver vårt stöd? Eller kan det vara en förmån att faktiskt få vara med att bidra? Kanske kan jag bli glad att någon kommer fram till mig en vanlig tisdag och faktiskt erbjuder mig förmånen att få vara till hjälp för någon annan en helt vanlig grå tisdag?
//Projektkoordinator
måndag 10 maj 2010
Förlåtelse – för min eller din skull?
Alla vet att det känns lättare inombords om man villkorslöst kan förlåta någon något men om man förlåter ”villkorligt” så sitter de negativa känslorna kvar och dämpar sinnesfriden.
Kan alla lära sig förlåta, hur och varför, och kan man förlåta allt om man är riktigt arg?
I SDS idag läste jag en intressant artikel om någon som har forskat på området förlåtelse, varför och hur, här kommer valda utdrag ur artikeln.
Varför? Vetenskapliga försök är samstämmiga om att när vi förlåter så får vi lättare att bearbeta obehagliga upplevelser. Vi blir friskare både fysiskt och psykiskt. Blodtrycket sjunker och självkänslan ökar och vi får större kontroll på tillvaron.
Den som har förlåtit ser också ljusare på mänskligheten i stort, och tror på att konflikter går att lösa.
Hur gör man? För det första måste förlåtelsen vara resultatet av en medveten vilja, Det handlar inte om att glömma, förlåtelse kan bara ges i medvetande om oförätten.
Förlåtelsens fyra faser enligt psykologen Robert Enright:
1. Klargörande. Du reder ut vilken smärta oförätten orsakade dig. Vrede och hat är vanliga. Orkar du leva med dessa negativa känslor?
2. Beslut. Du inser att du mår dåligt av att vara arg, och ser förlåtelse som ett sätt att må bättre. Du bestämmer dig för att försöka.
3. Arbete. Du måste försöka förstå förövaren, genom att sätta dig in i dennes situation, bakgrund och motiv. Acceptera din vedersakare som en människa bland andra.
4. Avslut.Du känner att processen får dig att må bättre. Vilket stärker dig i föresatsen att förlåta. Förlåtelsen kan resultera i försoning med den andre, men måste inte göra det.
Källor: International Forgiveness Institute, American Psychological Association: ”Forgiveness, a sampling of research results”, Affärsdata med flera. Sydsvenska Dagbladet 10 Maj.
// Layoutare
Kan alla lära sig förlåta, hur och varför, och kan man förlåta allt om man är riktigt arg?
I SDS idag läste jag en intressant artikel om någon som har forskat på området förlåtelse, varför och hur, här kommer valda utdrag ur artikeln.
Varför? Vetenskapliga försök är samstämmiga om att när vi förlåter så får vi lättare att bearbeta obehagliga upplevelser. Vi blir friskare både fysiskt och psykiskt. Blodtrycket sjunker och självkänslan ökar och vi får större kontroll på tillvaron.
Den som har förlåtit ser också ljusare på mänskligheten i stort, och tror på att konflikter går att lösa.
Hur gör man? För det första måste förlåtelsen vara resultatet av en medveten vilja, Det handlar inte om att glömma, förlåtelse kan bara ges i medvetande om oförätten.
Förlåtelsens fyra faser enligt psykologen Robert Enright:
1. Klargörande. Du reder ut vilken smärta oförätten orsakade dig. Vrede och hat är vanliga. Orkar du leva med dessa negativa känslor?
2. Beslut. Du inser att du mår dåligt av att vara arg, och ser förlåtelse som ett sätt att må bättre. Du bestämmer dig för att försöka.
3. Arbete. Du måste försöka förstå förövaren, genom att sätta dig in i dennes situation, bakgrund och motiv. Acceptera din vedersakare som en människa bland andra.
4. Avslut.Du känner att processen får dig att må bättre. Vilket stärker dig i föresatsen att förlåta. Förlåtelsen kan resultera i försoning med den andre, men måste inte göra det.
Källor: International Forgiveness Institute, American Psychological Association: ”Forgiveness, a sampling of research results”, Affärsdata med flera. Sydsvenska Dagbladet 10 Maj.
// Layoutare
torsdag 6 maj 2010
Vem är svenne? Vem är blatte?
Min svärfar föddes i Kroatien. Svärmor i Halland. Mina föräldrar kommer från Dalarna och Härjedalen. Min sambo kan alltså sägas vara andra generationens invandrare. Själv bör jag väl räknas som helsvenne.
Våra barn har fått mitt blonda hår. Sonen har min sambos bruna ögon. Dottern mina blå.
Häromdagen satte sonen vår familjs bakgrund och begreppen invandrare och svensk i blixtbelysning. Han gillar hiphop och tränar StreetDance. I ett försök att reta sin syster sa han: "Du och pappa är såna svennar. Jag och mamma, vi är blattar."
Tonfallet avslöjade att han tycker att det är coolare att vara blatte än svenne. Men den värderingen kan vi bortse från.
Det viktiga i kommentaren är att begreppen "invandrare" och "svensk" inte funkar längre. De beskriver ingenting av värde. Mina barn är lika mycket helsvennar som de är tredje generationens invandrare.
En annan belysande historia är min somaliska väns barn. När de flyttat till en ny skola frågade fröken var han kom ifrån.
- Karlskoga, svarade han.
- Nä men, alltså, var KOMMER ni i från? försökte fröken lite tydligare.
- Karlskoga, upprepade pojken som faktiskt var född i Karlskoga och inte hade sett så mycket mer av världen än det.
- Okej, fortsatte fröken som nu kommit på ett sätt att få fram den information hon var ute efter. - Men var kommer dina föräldrar ifrån? menar jag.
- Somalia.
- Ja, just det.
Den killen är i en mening lika svensk som jag. Vi har båda bott här hela vårt liv. Fröken lät honom inte vara det.
När min svärfar ibland får höra kommentarer från främlingsfientliga ungdomar, brukar han fråga dem hur länge de varit i Sverige. Och sedan konstatera att han varit i Sverige längre än dem.
Så "svensk" är ett så mycket rikare begrepp, bredare identitet, än det var för bara några decennier sedan. Det kan vi vara både stolta och glada över.
//Utvecklingsansvarig
Våra barn har fått mitt blonda hår. Sonen har min sambos bruna ögon. Dottern mina blå.
Häromdagen satte sonen vår familjs bakgrund och begreppen invandrare och svensk i blixtbelysning. Han gillar hiphop och tränar StreetDance. I ett försök att reta sin syster sa han: "Du och pappa är såna svennar. Jag och mamma, vi är blattar."
Tonfallet avslöjade att han tycker att det är coolare att vara blatte än svenne. Men den värderingen kan vi bortse från.
Det viktiga i kommentaren är att begreppen "invandrare" och "svensk" inte funkar längre. De beskriver ingenting av värde. Mina barn är lika mycket helsvennar som de är tredje generationens invandrare.
En annan belysande historia är min somaliska väns barn. När de flyttat till en ny skola frågade fröken var han kom ifrån.
- Karlskoga, svarade han.
- Nä men, alltså, var KOMMER ni i från? försökte fröken lite tydligare.
- Karlskoga, upprepade pojken som faktiskt var född i Karlskoga och inte hade sett så mycket mer av världen än det.
- Okej, fortsatte fröken som nu kommit på ett sätt att få fram den information hon var ute efter. - Men var kommer dina föräldrar ifrån? menar jag.
- Somalia.
- Ja, just det.
Den killen är i en mening lika svensk som jag. Vi har båda bott här hela vårt liv. Fröken lät honom inte vara det.
När min svärfar ibland får höra kommentarer från främlingsfientliga ungdomar, brukar han fråga dem hur länge de varit i Sverige. Och sedan konstatera att han varit i Sverige längre än dem.
Så "svensk" är ett så mycket rikare begrepp, bredare identitet, än det var för bara några decennier sedan. Det kan vi vara både stolta och glada över.
//Utvecklingsansvarig
Slut för den här gången
Igår hade vi avslutning med coacherna. De har fullföljt sin coachutbildning och fick avsluta det hela med femkamp och middag. Det var en toppen kväll med mycket lek och god mat! Det känns lite sorgligt att detta glada gäng splittras, det har varit en väldigt intressant, spännande och givande tid med coacherna. Så ett stort tack till coacherna för den här tiden! Kolla gärna in vår sida på facebook, där kommer det snart ut bilder!
//Projektledare
//Projektledare
De fattiga och de rika - den grekiska tragedin
På vår Lagandasajt finns en övning som heter De fattiga och de rika - ett spel om handel. Övningen syftar bland annat till att konkretisera internationellt beroende och de vidgade klyftorna mellan rika och fattiga länder, men vill också väcka diskussion om solidaritet/brist på solidaritet, om normkonflikter i konkreta situationer och om motsättningar mellan rika och fattiga.
Med fokus på den ekonomiska krisen i Grekland blir Lagandaövningen otäckt tydlig och jag undrar vilka långsiktiga konsekvenser lånet på 110 miljarder euro från EU och internationella valutafonden IMF kommer att få för den enskilde.
Som alltid är det de redan utsatta som drabbas hårdast. Alexandra Pascalidou skriver i Aftonbladet "om en maktelit som systematiskt skott sig" och berättar vidare om en ökande marginalisering där social egoism och enorma klasskillnader bidragit till att Grekland nu står vid konkursens rand.
Vem, vilka eller vad blir det nästa gång? Vi vill nog gärna tro att inte heller detta kan drabba oss. Kanske har vi rätt. Men är vi egentligen så långt ifrån den marginalisering som Pascalidou beskriver som en del av orsakerna till den grekiska krisen?
//Utbildare
Med fokus på den ekonomiska krisen i Grekland blir Lagandaövningen otäckt tydlig och jag undrar vilka långsiktiga konsekvenser lånet på 110 miljarder euro från EU och internationella valutafonden IMF kommer att få för den enskilde.
Som alltid är det de redan utsatta som drabbas hårdast. Alexandra Pascalidou skriver i Aftonbladet "om en maktelit som systematiskt skott sig" och berättar vidare om en ökande marginalisering där social egoism och enorma klasskillnader bidragit till att Grekland nu står vid konkursens rand.
Vem, vilka eller vad blir det nästa gång? Vi vill nog gärna tro att inte heller detta kan drabba oss. Kanske har vi rätt. Men är vi egentligen så långt ifrån den marginalisering som Pascalidou beskriver som en del av orsakerna till den grekiska krisen?
//Utbildare
tisdag 4 maj 2010
Den sunda egoismens väg
Nyckeln till ett bra liv ligger i att hålla en sund egoism. Man ska drivas av en intern, självisk motivation. Bara göra saker som man själv vill och som man har passion för. Det du gör ska du må bra av.
Jag sitter i publiken tillsammans med en halv armé av ideellt aktiva, många av dem unga. De tittar upp mot livscoachen med hundraprocentig koncentration, medan han föreläser om hur de ska lyckas i sina liv. Föreläsaren är karismatisk, han skämtar och pointerar små underfundigheter, är glad och aktiverar publiken. Till höger om mig böjer sig en sjuttonårig tjej mot mig och viskar att ”det här är det bästa jag har hört i mitt liv”.
Föreläsningen fortgår och det börjar alltmer likna ett mjukt inlindat tal för objektivismen. Att alltid utgå från dig själv. Dina handlingar utgår från dina intressen, ingen annans. Du ger när du själv mår bra av att ge.
Det låter ju fint. Vem vill inte leva sitt liv precis som man själv vill? Men vad händer när någon halkar till och börjar falla neråt? När tiden och energin som krävs för att hjälpa personen är mer än vad som faller inom ramen för ”när du själv mår bra av att ge”?
Att hjälpa personer som fallit ner i missbruk, kriminalitet eller utanförskap är aldrig lätt. Det är påfrestande för alla och ingenting man gör i en klackspark. De flesta lämnar scenen innan det blir jobbigt eftersom ansträngningen inte är värd mödan. Enligt den sunda egoismens väg är det bättre att klippa bandet till någon än att få dem på fötter.
Livet är inte alltid så lätt, varken för dig själv eller för andra. Att stå fast vid sina medmänniskors behov, även när det börjar tära på dig själv, det kallas solidaritet. Det ter sig i många former: medmänsklighet, empati, civilkurage, ansvar, plikt. Det låter inte riktigt lika motiverande som att få göra vad fasen man vill och skita i alla andra, men när någon hamnar snett och inte kan ta sig upp utan hjälp – vem är det som står vid sidan och puttar på?
Inte är det den sunda egoismen i alla fall.
//Pressekreterare
Jag sitter i publiken tillsammans med en halv armé av ideellt aktiva, många av dem unga. De tittar upp mot livscoachen med hundraprocentig koncentration, medan han föreläser om hur de ska lyckas i sina liv. Föreläsaren är karismatisk, han skämtar och pointerar små underfundigheter, är glad och aktiverar publiken. Till höger om mig böjer sig en sjuttonårig tjej mot mig och viskar att ”det här är det bästa jag har hört i mitt liv”.
Föreläsningen fortgår och det börjar alltmer likna ett mjukt inlindat tal för objektivismen. Att alltid utgå från dig själv. Dina handlingar utgår från dina intressen, ingen annans. Du ger när du själv mår bra av att ge.
Det låter ju fint. Vem vill inte leva sitt liv precis som man själv vill? Men vad händer när någon halkar till och börjar falla neråt? När tiden och energin som krävs för att hjälpa personen är mer än vad som faller inom ramen för ”när du själv mår bra av att ge”?
Att hjälpa personer som fallit ner i missbruk, kriminalitet eller utanförskap är aldrig lätt. Det är påfrestande för alla och ingenting man gör i en klackspark. De flesta lämnar scenen innan det blir jobbigt eftersom ansträngningen inte är värd mödan. Enligt den sunda egoismens väg är det bättre att klippa bandet till någon än att få dem på fötter.
Livet är inte alltid så lätt, varken för dig själv eller för andra. Att stå fast vid sina medmänniskors behov, även när det börjar tära på dig själv, det kallas solidaritet. Det ter sig i många former: medmänsklighet, empati, civilkurage, ansvar, plikt. Det låter inte riktigt lika motiverande som att få göra vad fasen man vill och skita i alla andra, men när någon hamnar snett och inte kan ta sig upp utan hjälp – vem är det som står vid sidan och puttar på?
Inte är det den sunda egoismen i alla fall.
//Pressekreterare
måndag 3 maj 2010
Barnvåldtäkt, var ligger toleransnivån?
Stort antal män köper sex av en minderårig (läs artikeln) men får gå fria trots det allvarliga brott de begått. Hur skall vi kunna se upp och respektera polisens arbete som inte hittar någon av dem trots att flera redan är utpekade och fler vittnen finns som aldrig har förhörts. Handlar det om resurser eller kan det tänkas att det finns socialt väletablerade män med maktpositioner som gärna vill lägga locket på med i spelet? Eller för att det rör sig ”bara” om romer?
Denna flicka stod under socialtjänstens beskydd när hon såldes av sina tonårsvänner. Beskydd??
Aftonbladet har granskat fallet Anna;
En 14-årig särskoleelev, omhändertagen av socialtjänsten, säljs till uppemot 100 män. Polisen hittar inte en enda av dem som kan vara skyldiga till barnvåldtäkt.
Åklagaren har lagt ner utredningen.
I en värld av utanförskap och myndighetsförakt möter vi de inblandade, nästan alla tillhör den utsatta folkgruppen romer.
I denna slutna värld hittar vi bevisen som polisen missat vittnen som har sett sexköparna. De har signalement. De har sett gärningsmännen. De har sett deras bilar. Polisen har bara inte frågat dem.
Läs mer på;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7058551.ab
Denna flicka stod under socialtjänstens beskydd när hon såldes av sina tonårsvänner. Beskydd??
Aftonbladet har granskat fallet Anna;
En 14-årig särskoleelev, omhändertagen av socialtjänsten, säljs till uppemot 100 män. Polisen hittar inte en enda av dem som kan vara skyldiga till barnvåldtäkt.
Åklagaren har lagt ner utredningen.
I en värld av utanförskap och myndighetsförakt möter vi de inblandade, nästan alla tillhör den utsatta folkgruppen romer.
I denna slutna värld hittar vi bevisen som polisen missat vittnen som har sett sexköparna. De har signalement. De har sett gärningsmännen. De har sett deras bilar. Polisen har bara inte frågat dem.
Läs mer på;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7058551.ab
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)