Digitala droger

Läste i Aftonbladet den 22 juli om en ny ”drog” som börjar sprida sig över nätet, den kallas ”I-Dosing” och nu varnas föräldrar i USA för ”drogen”.

”I-Dosing”, som det också kallas, har blivit en populär aktivitet bland tonåringar. I ett videoklipp på Youtube går det att se en pojke som skakar våldsamt medan han testar ”drogen”. I ett annat klipp drabbas en pojke av svår ångest.

De som har testat ”I-Dosing” säger att de ibland får samma rus som av ecstasy och cannabis, medan andra säger att det hela enbart är en så kallad placebo-effekt, ungdomarna vill så gärna bli höga att de tror att de blir det.

Det ungdomarna lyssnar på är oftast tio minuter långa låtar som heter saker som ”Gates of Hades” eller ”Hand of God”. I en bit låter det som att en båt tutar om och om igen. I en annan spelas en synt i snabb hastighet.

Läs mer; http://www.aftonbladet.se/wendela/article7504783.ab

//Layoutare

Invandrarungdomars situation i Rosengård

Igår torsdag 22 juli Läste jag en artikel i DN.se som handlade om ungdomars problem i Rosengård. Enligt några av de stadsdelsvärdar är läget i Rosengård mycket värre då man knappast ser någon ljusning. De hävdar att ungdomsgäng ofta samlas runt skolorna, kyrkogårdarna, parkvägarna och i gångtunnlarna. På dessa platser är folk rädda. En av stadsdelsvärdarna säger att vi måste stoppa problemen nu hos de unga annars kan det blir värre när barnen här blir äldre .Det varit många väskryckningar och en del slagsmål. De tycker att orsakerna till att ungdomar ägnar sig åt skadegörelse är att barnen har fått en dålig uppfostran, eller föräldrarna inte bryr sig, har problem hemma, eller att ungdomar vill imponera och därför skolkar. Fredrik Andersson, närpolischef, säger att Rosengårds ungdomar begår de flesta brotten på andra ställen i staden. De senaste två månaderna har det gripits 49 personer från Rosengård som är misstänkta för narkotikabrott. I Rosengård finns sex eller sju gäng med unga kriminella. Fredrik säger att framtiden inte ser så bra ut. Man pratar mycket om integration, men Rosengård segregeras allt mer. Han menar att något radikalt måste bryta trenden. Utanförskapet är omfattande, ungdomarna har urusla skolbetyg, och inget hopp om bra jobb i framtiden. Många bor mycket trångt. Fredrik säger att 500 ungdomar lämnar grundskolan varje år utan godkända betyg. Invandrarnas barn är överrepresenterade i den gruppen. Den här gruppen kan få stora problem i framtiden, många saknar förebilder och de hamnar i mitt emellan två kulturen med svårigheter att identifiera sig och finna sig till rätta i någon av dem. Många ungdomar talar svenska enbart under lektionerna i skolan. Vi möter människor, både flickor och unga kvinnor som under sina studier tillägnar sig andra värderingar än vad dominerar inom deras familjer. De kommer inte att underkasta sig i familjens regler, och 800 ungdomar i stadsdelen är utsatta för våld i familen.

//Administratör

Föreningslivet som skyddsfaktor

Vi som arbetat med ungdomar och missbruksproblematik i flera decennier vet att vem som helst, oavsett härkomst eller social status, kan ramla ner i ett missbruk. Men vi kan samtidigt märka att det finns vissa tendenser som gör sannolikheten större eller mindre. Vi kallar detta för skyddsfaktorer och riskfaktorer.

Att växa upp i en familj som har en liberal syn på alkohol och narkotika är exempelvis en riskfaktor. En annan är att vara invandrande från ett annat land. Tyvärr är det så idag att människor med invandrarbakgrunder lider större risk att hamna i missbruk än de som har svensk bakgrund.

Vi vet att detta inte har med vilken kultur man kommer ifrån, eller vilken färg man har på skinnet. Det handlar om att man inte kan ta sig in i samhällsgemenskapen, att man hamnar utanför. Det kan bero på språksvårigheter eller okunskap, men det kan också bero på intolerant bemötande från omvärlden.

Vi har märkt att föreningslivet är en av de största skyddsfaktorerna. Sällan hamnar någon föreningsaktiv i ett allvarligt missbruk. Detta handlar om att föreningen blir nästan som en garant för att komma in i samhällsgemenskapen.

Därför startar Hassela nu ett projekt för att hjälpa nyanlända ungdomar från andra länder in i samhällsgemenskapen. Vi visar dem det svenska föreningslivet, vi hjälper att bygga upp skyddsfaktorer samtidigt som ungdomarna får en meningsfull fritid.

Projektet startar hösten 2010 i samarbete med IVIK-program i Malmö, Göteborg och Stockholm. IVIK-program är introduktionsprogram för invandrare som gör det möjligt att nå grundläggande gymnasiebehörighet.

//Pressekreterare

Droger & ojämlikhet

I Hassela lägger vi ner en massa tid och energi på att se till att ungdomar inte hamnar i missbruk, eller snabbt kommer ur det om de redan hamnat där. Vi är bra på det. Vi är bra på att få andra att engagera sig också. Men även om vi når väldigt många människor, och även om detta är ett oerhört viktigt arbete, både för dem som drabbas av missbruk och för samhället i stort, så är det en fis i rymden jämfört med hur viktiga politiska beslut är.

Diagrammet ovan visar att det finns en tydlig koppling mellan ojämlikhet och användning av illegala droger (ett index från en FNs World Drug Report 2007 över heroin, kokain, cannabis, ecstasy och amfetamin.

Ju större inkomstskillnaderna är inom landet (den liggande axeln), desto mer används illegala droger i landet (den stående axeln).

I USA finns dessutom statistik som visar att i delstater med större inkomstskillnader sker fler dödsfall genom överdosering än i delstater med mindre inkomstskillnader.

Det finns forskning som tyder på att det finns ett orsakssamband här. Att ojämlikheten sskapar drogmissbruket. Förklaringen är då enkelt uttryckt att ojämlikheten skapar en psykisk smärta och att droganvändningen blir en självmedicinering mot denna smärta.

Riksdagsledamoten Johan Pehrsson (fp) vill straffa föräldrar som inte kommer till sina barns rättegångar och liknande. I sin blogg menar han att vi i Hassela förirrat oss in i "extrema vänsterdogmer om att föräldrar inte har ett personlig ansvar för sina barn". (http://johanpehrson.blogspot.com/2010/07/hassela-missar-malet.html)

Han kunde inte ha mer fel.

Vi i Hassela gör mer än de flesta för att se till att föräldrar tar sitt ansvar. Vi gör det när vi arbetar med ungdomar som hamnat fel. Vi gör det i den studiecirkel för föräldrar som vi tagit fram. Vi gör det när vi håller föräldramöten på skolor. Vi gör det i vår mångspråkiga telefonjour Hassela Helpline.

Vi är dessutom väldigt bra på detta. Så bra att socialtjänster runtom i landet anlitar oss bland annat för just detta.

Anledning till att vi lyckas är att vi ger föräldrarna verktyg för att ta sitt ansvar, och för att vi är bra på att skapa konstruktiva relationer med både vuxna och unga. Vi har förväntningar på dem, tydliga, höga och realistiska förväntningar på varje individ.

De som har svårast att ta sitt ansvar är mest skuldtyngda. ofta så tyngda av skuldkänslor att de inte vågar erkänna det för sig själva eller andra. Även de har vi konstaterat att man kan nå och påverka, men bara om du är intresserad av att bygga en relation med dem. Inte om du vill straffa och fördöma.

Jag tror att Johan Pehrsson anstränger sig hårt för att vara en god förälder, eller medborgare om han nu inte har egna barn. Jag ser att han har fallit i Björklundsfällan. Den låter så här:

"De som inte lyckas lika bra som jag och mina barn, anstränger sig inte tillräckligt mycket. Om vi (samhället) bara är tillräckligt tydliga, genom betyg eller straff, när vi talar om för dem att de misslyckats, så börjar de nog också att anstränga sig."

Det finns tyvärr inga vetenskapliga belägg för att straff hjälper föräldrar att ta sitt ansvar. Det kan låta som en effektiv lösning, men det är för dem av oss som är vana att lyckas, och livrädda att se misslyckade ut.

För dem som i samhällets ögon misslyckats med det mesta i livet, blir ytterligare ett straff bara ytterligare en bekräftelse på att de är misslyckade - inte ett motiv att börja ta mer ansvar.

//Fredrik Eklöf

Dribblar din tonåring bort dig?

Susanne Johansson, en av Sveriges mest erfarna och anlitade utbildare när det gäller ungdomar och internet, samtalar med publiken om datorer, spel och ungdomar.

Susanne arbetar för Hassela Skåne med utbildningar till skolor och föräldrar.

Arrangör: Hassela Solidaritet, Hasselarörelsens medlemsorganisation.

Hassela Helpline - 0200-220 555

Sveriges enda nationella, mångspråkiga telefonjour om ungdomar i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Öppen för föräldrar, syskon, kompisar och andra som är oroliga att någon ung människa är på väg in i kriminalitet eller missbruk.

Hassela Helpline nås på 0200-220 555 kl 9-15 på vardagar och vissa kvällar, samt på www.hasselahelpline.se och info@hasselahelpline.se.


Tid: 2010-07-07, 13:00 - 13:30

Plats:

Internationella Torgets utescen, Silon, Hamnen, Visby, Gotland

Om tonåren i allmänhet och Internet och spel i synnerhet. Susanne Johansson, utbildningsansvarig Hassela Skåne, föreläser och samtalar.

//IT-ansvarig

Sprutbytesprogram

Strax före midsommar beslutades att Stockholm också ska införa ett sprutbytesprogram för narkomaner. Malmö har haft det under lång tid.

Erfarenheten från andra länder visar att sprutbytesprogram där varit första steget i en liberalisering av ett lands lagar. Nästa steg brukar vara att införa heroinförskrivning, dvs att samhället tillhandahåller drogen, så missbrukaren slipper begå brott för att få det i sig.

Häromdagen föreslogs i Tidningen Nu att heroinförskrivning kanske är något även för Sverige - för att "hjälpa dem som är bortom all hjälp". Idag är en delegation bestående av Björn Fries och andra med liberaliseringstendenser på studiebesök vid heroinförskrivningsprogrammet i Köpenhamn.

Vi i Hassela vet att ingen är bortom räddning. Vi har arbetat i 40 år med det.

Liberaliseringsförespråkarna säger att de vill skydda missbrukarna, men det enda man åstadkommer är att samhället inte behöver se så mycket av deras problem - och det nöjer sig dessa liberaliseringsförespråkare med.

Inte vi.

Fredrik Eklöf