Hur många missbrukare förtjänar vi?

Den mediala debatten kring försöksverksamheten i bland annat Landskrona kommun med slumpmässiga drogtester på elever, har nu lett till följande utlåtande från Skolinspektionen:

""Urinprovtagning av elever får enligt Skolinspektionens bedömning enbart genomföras om tre grundläggande förutsättningar samtidigt är uppfyllda. Urinprovtagning får genomföras

•På förekommen anledning, när det finns misstanke om att en viss elev är drogpåverkad.
•Om det finns ett konkret och osanktionerat samtycke till åtgärden från elev och vårdnadshavare. Detta innebär att eleven och vårdnadshavaren ska kunna avböja medverkan utan att behöva motivera sitt ställningstagande och utan att utsättas för påtryckningar eller andra sanktionshot (direkta eller outtalade).
•Om beslutet om provtagning är fattat av behörig företrädare, det vill säga skolläkare eller skolsköterska."

När jag läser ovanstående kommer jag att tänka på den skrift som jag tog med mig från vår senaste internutbildning. Skriften, som är formulerad utifrån Nils Bejerots tankar kring missbruk, har den träffande rubriken Ett samhälle har så många missbrukare som passiviteten förtjänar.

Jag funderar på vilka signaler Skolinspektionens juridiska gränsdragningar egentligen sänder? Givetvis förstår jag att integritetsaspekten är det tyngsta skälet till den bedömning man gör. Men ett av skälen som anges upprör mig ordentligt, nämligen att "frågan om det ligger inom skolans uppdrag att arbeta aktivt mot droger genom användande av slumpvisa drogtester är av underordnad betydelse för bedömning av tillåtligheten av slumpvisa drogtester."

Hur kan det vara av underordnad betydelse inom skolans uppdrag att arbeta aktivt mot droger?

På vilken annan arena har vi samma möjlighet att kunna göra just detta?

Och hur kan integritetsförlusten vid ett pågående missbruk så totalt ignoreras?

Vad är det jag egentligen inte förstår?

Eller stämmer Bejerots provocerande påstående - att vi har så många missbrukare som passiviteten förtjänar? //Utbildare

Läs mer om besluten på www.skolinspektionen.se

Frivilligt eller ofrivilligt

Det är förbjudet för skolorna att tvinga eleverna att lämna drogtest! Därför förbjuder Skolinspektionen frivilliga drogtester...ja just det, frivilliga drogtester! Drogtester där föräldrar och elever har skrivit på ett godkännande. Hur resonerar Skolinspektionen?

Problemet enligt skolinspektionen är att det är omöjligt att vara säker på att det verkligen är frivilligt. Dels så är elever i beroendeställning till skolan, och till exempel grupptryck skulle kunna göra att elever går med på att testas fast de egentligen inte vill.

Hur vet man någonsin om något är frivilligt? Är vi inte alla alltid påverkade av andra människor och det som händer runt oss. Framför allt tvingar vi barn till en massa saker de inte vill. Stiga upp när de vill sova. Gå i skolan när de heller är hemma, ta vaccin, döpa sig, kissa på toaletten mm. Det är väldigt mycket barn tvingas till för att kunna fungera i ett samhälle.

Är det är OK att tvinga en individ till något för att rädda en annan? Hur ser ett samhälle ut där man inte gör något för andra?
Drogtester är ett sätt att försöka skydda elever, inte alla men några kan man rädda från den mardröm ett missbruk medför.

// Kommunikatör

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3396388

Kamratstödjare ska inte lösa konflikter i skolan!

50 skolors värdegrundsarbete har granskats av Skolinspektionen som idag presenterade sin samlade bild av granskningen. Bland annat har granskningen noterat låg vuxennärvaro vid flera av de granskade skolorna. På några skolor har elever uppgett att de upplever att kamratstödjare har i uppgift att lösa konflikter. (www.skolinspektionen.se)

En kamratstödjare har inte till uppgift att lösa konflikter! En kamratstödjare är varken personal eller "polis" och detta är viktigt att understryka. Främsta uppgiften för kamratstödjare är att vara en positiv förebild och att verka som en länk mellan skolans elever och skolpersonalen.

Vi vuxna kan aldrig bortförhandla, bortrationalisera eller borttränga hur viktiga vi är i det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar.

Detta innebär inte att kamratstödjare inte behövs - tvärtom! - det är ju inte så att två plus automatiskt blir till minus på skolans arena. Alla positiva krafter och insatser behövs i det dagliga arbetet. Men både det åtgärdande ansvaret i den enskilda situationen och utformningen av en hållbar struktur i det förebyggande arbetet mot kränkningar och trakasserier är alltid ett vuxenansvar. //Utbildare