Någon som lyssnar.

Vad lätt det är att prata. Om sig själv, vad som händer i världen, på jobbet, i familjen. Vi verkar ha ett outtömligt behov av att få berätta för varandra på fikarasten om vad som just hänt oss eller vad vi just läst i tidningen. Och vad svårt vi har för att stanna upp för att lyssna aktivt på vad som hänt andra.

När vi som svarar i jouren utbildas så är det många av oss som oroar sig för att vi inte ska kunna leverera alla "rätta svar". Men det handlar inte om att leverera svar eller om att kunna prata länge och väl om ämnet. Det handlar om att lyssna och åter igen lyssna på den personen som ringer till jouren med ett behov av att få prata med någon som har tid att stanna upp. Ofta får vi kraft och insikt i vår egen situation bara genom att någon lyssnar aktivt på oss och att vi får uttrycka vad vi kanske länge burit inom oss.

Så börja att lyssna och ta en paus från att prata, prata, prata...Kanske händer oanade saker?

//Projektkoordinator

Snabbläsningskurser till ingen nytta

Läser du långsamt? Fortsätt med det! Undersökningar visar att läsförståelsen alltid drabbas om man försöker läsa fortare än man brukar.
Det är något upphöjt över bokslukare. Att läsa många böcker ger status liksom att kunna hänga med i det blixtsnabba informationsflödet.
Detta har skapat en marknad för snabbläsarkurser. Några knep som lärs ut är att läsa flera ord i taget, inte hoppa tillbaks i texten och att ”tysta” sin inre röst vid läsningen.
Docent Kenneth Holmqvist är föreståndare för Lunds universitetslaboratorium för ögonrörelsemätning. Där har man inte kunnat upptäcka någon skillnad i läshastighet hos försökspersoner före och efter en kurs i snabbläsning. Däremot minskade läsförståelsen efter kursen. Om man redan känner till ämnet går det förstås fortare att läsa. Men att tysta sin inre röst är ”förmodligen skadligt” tror Kenneth Holmqvist.
Information hämtad från Språktidningen april 2010 och Svenska Dagbladet.
//Layoutare

Barnhänder fyller våra påskägg

De flesta barn och även en del vuxna får minst ett påskägg på påskafton och gläds mycket över dem, men efter att ha läst artikeln nedan så smakade chokladen inte lika gott längre. Här kommer en förkortad version om vad Helena Markstedt skrev i Aftonbladet i söndags.

Under påskhelgen äter vi svenskar 6 000 ton godis, däribland mycket choklad. Dessvärre är en alltför stor andel av kakaobönerna vi äter skördade av barn. Enligt officiella siffror beräknas cirka en miljon barn arbeta inom kakaoindustrin bara i Västafrika. Siffran är helt oacceptabel och nu måste vi få ett stopp för barnarbete och missförhållanden inom chokladindustrin.

I dag köper de flesta företag sin kakao via några få stora internationella företag som i sin tur köper upp kakao från lokala exportföretag och upphandlare. De många mellanhänderna används ofta av företagen som en förklaring till bristen på spårbarhet.

Rättvisemärkt och den internationella Fairtrade-organisationen har i många år arbetat med märkning av choklad där spårbarhet varit en självklar förutsättning. Krav och kontroller är samtidigt bara början på arbetet, ett sätt att identifiera och kortsiktigt åtgärda problemet. Men det kan aldrig motverka de verkliga orsakerna till problemen. Barnarbete är ett resultat av fattigdom, av brist på utbildning och av brist på valmöjligheter.

Flera chokladföretag har tagit viktiga första steg för en mer ansvarsfull handel med kakao. Det är en framtidsfråga för hela branschen. Fortfarande är dock bara en av hundra chokladkakor som säljs i Sverige Rättvisemärkt-certifierade. Vi som konsumenter kan tydligt och enkelt visa att vi tycker att de ska fortsätta och öka takten i arbetet för att motverka barnarbete genom att ställa krav på chokladtillverkarna och välja tredjepartscertifierad choklad till påskägget.
// Layoutare

Pedagoger stormar laganda.nu

De senaste dagarna har antalet nya besök och medlemmar på laganda.nu ökat markant. Laganda.nu är ett digitalt verktyg där användaren får tillgång till en mängd olika övningar som kan vara till hjälp i det dagliga arbetet. Övningarna som finns att tillgå täcker områden som till exempel teambuildning, få ihop en grupp, livskunskap, internet och konflikter. Det är spännande att verktyget sprids bland Sveriges pedagoger, laganda-övningarna är något som är framtaget av Hassela och används inom alla våra verksamheter. Och vi är glada över att få dela med oss av något som vi vet fungerar. Vill du, såsom många andra just nu, också ta del av verktygen, registrera dig på www.laganda.nu //Projektledare

Är Internet egentligen riktigt på riktigt?

En av de mest återkommande diskussionerna då vi utbildar föräldrar, skolpersonal eller elever kring den digitala ungdomskulturen är frågan om Internets skenbara ickeverklighet. Man har svårt att bestämt svara ja på frågan om Internet är på riktigt.

Denna tveksamhet kring om det faktiskt är verklighet det vi gör på nätet, tror jag har en stor del i alla de gränsöverskridande handlingar som dagligen sker på nätet. Man inser helt enkelt inte fullt ut vilka konsekvenser en utlagd bild eller film kan få - både nu direkt, men också i en framtid.

Jag brukar ta upp diskussionen med eleverna då det gäller bilder - jag ber dem föreställa sitt liv om en sisådär tio år. Du söker jobb, blir kallad till anställningsintervju - och den som ska intervjua dig känner igen dig, har kanske till och med sparat en bild där du är ganska lättklädd.

Ett annat effektivt grepp är att fråga elever vad de skulle tycka om de hittade sin föräldrar på en sajt som till exempel Snyggast. Hur kul är det att se sin mamma eller pappa lättklädd posera inför kameran och inför hela världen?

Internet är i allra högsta grad verklighet! Det du och jag gör på nätet kan få konsekvenser vi inte riktigt kan föreställa oss i den stund vi lägger ut något på nätet. Men kom ihåg! - i samma stund du lägger upp något på Internet, vare sig det är text, bilder eller filmsnuttar - så kan du inte längre hävda att du äger det du la upp. Du har inte heller tolkningsföreträdet till det du lagt upp. Du kan således inte bestämma hur andra människor ska se det eller vad andra människor ska göra med det.

Den viktigaste censuren har vi inom oss. Var går dina gränser? Vad kan du stå för? I dag? I morgon? //Utbildare

Programförklaring

Denna blogg kommer att handla mycket om barn och ungdomars livsvillkor i allmänhet och om den svenska skolan i synnerhet. Vi som skriver bloggen arbetar med att utbilda barn och ungdomar, deras föräldrar och skolpersonal inom olika ämnen.

Vi kallar oss gärna förebyggare och vi tror att vårt arbete kan göra skillnad. Vi brinner för vårt arbete och anser att just vårt arbete är det roligaste och mest inspirerande som finns. Varför? Ja, det förstår du om du fortsätter läsa denna blogg.