Ta ett piller så löser du alla dina problem

Aftonbladet skrev den 16 november en artikel om att ”utredare vill ge fler missbrukare medicin”, ”antabus underutnyttjad behandlingsform” och "det borde till exempel gå att få medicinerna på anstalter".

När jag läste detta slogs jag av tanken, när skall vi människor ta ansvar över våra kroppar och medvetande?
Att ta "medicin" istället för droger, är inte det som att börja snusa istället för att röka cigaretter. Om man verkligen vill sluta med tobak så skall man SLUTA inta tobak, inte ersätta ett negativt beroende med ett annat.

Måste man inte mentalt ta kommandot, kämpa, starta upp nya positiva vanor och tankebanor.
Samhället och vi människor verkar inte ta sig tid att bota orsaken till att vi mår dåligt utan tar en tablett så att vi inte upplever våra eventuella problem.
Alkoholister får sina Antabus, deprimerade får lyckopiller, överviktiga har sina bantningstabletter, om du inte har sexlust – ta en viagra så blir du ”het” igen. Om mitt äktenskap känns oharmoniskt, skall jag då ta ett lyckopiller eller försöka lösa konflikterna som ligger i botten och smärtar.
Smärtstillande tabletter ges även till yngre människor och de som blir beroende blir inte hjälpta av fler tabletter utan det måste få ta tid till att bli fri från orsaken till smärtan, borde inte samhället hjälpa till med det istället, att orka kämpa och pusha på när man inte riktigt orkar själv.

Våga skvallra för ungdomarnas skull

En far och hans unga son greps på bar gärning när de langade alkohol till unga under skolavslutningen i juni skrev Aftonbladet den 14 augusti.
I deras mobiler fann polisen tusentals spritbeställningar och många av köparna var mellan 15 och 18 år.

Äntligen tänkte jag, äntligen har någon åkt fast som ”snyltar” på ungdomarna och riskerar deras hälsa bara för att själva tjäna pengar.
Jag frågade en gång min tonårsdotter om hon visste något nummer till en bilburen langare och hon sade att hon hade inget nummer men i skolan var det flera som hade olika nummer till langare i sina mobiler. Min man tog upp detta problem på ett föräldermöte i skolan och ifrågasatte om vi föräldrar skulle regelbundet gå igenom barnens mobiler men fick mothugg av de flesta andra, integritetskränkande och omoraliskt fick han höra.

Så vad gör man då om man vill ”mota Olle i grind” och värna om ungas hälsa, om så många föräldrar vill blunda för problemet och hoppas deras barn låter bli alkoholen. Håll dina ögon och öron öppna! Och våga skvallra när du får tag i dessa telefonnummer, orka/våga bry dig om ditt barn och alla andra tonåringar.

Läs mer; http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7619077.ab

Snabbläsningskurser till ingen nytta

Läser du långsamt? Fortsätt med det! Undersökningar visar att läsförståelsen alltid drabbas om man försöker läsa fortare än man brukar.
Det är något upphöjt över bokslukare. Att läsa många böcker ger status liksom att kunna hänga med i det blixtsnabba informationsflödet.
Detta har skapat en marknad för snabbläsarkurser. Några knep som lärs ut är att läsa flera ord i taget, inte hoppa tillbaks i texten och att ”tysta” sin inre röst vid läsningen.
Docent Kenneth Holmqvist är föreståndare för Lunds universitetslaboratorium för ögonrörelsemätning. Där har man inte kunnat upptäcka någon skillnad i läshastighet hos försökspersoner före och efter en kurs i snabbläsning. Däremot minskade läsförståelsen efter kursen. Om man redan känner till ämnet går det förstås fortare att läsa. Men att tysta sin inre röst är ”förmodligen skadligt” tror Kenneth Holmqvist.
Information hämtad från Språktidningen april 2010 och Svenska Dagbladet.
//Layoutare

Gruppen, individen och samspelet

Många gånger när jag träffar grupper i mitt arbete blir jag förvånad över hur mycket underliggande kraft, kommunikation och status som som styr hur väl gruppen mår och samarbetar. Lika ofta händer det att gruppens föränderlighet överraskar mig. På enbart några timmar kan dynamiken i en grupp förändras.

I arbetet med grupper som hamnat i negativa spiraler använder vi oss av några viktiga ingredienser - tydligt ledarskap - skratt - gemensamma utmaningar. Även om jag bara är inne i gruppen för några timmar satsar jag en stor del av tiden på att skapa någon sorts relation med individerna. Jag gör detta bland annat för att jag senare - om det behövs - ska kunna ta en konflikt.

Det tydliga ledarskapet är oerhört viktigt. Det ska i gruppen inte finnas någon som helst tvekan om vem som leder gruppen. Jag, som ledare, ska inte känna någon som helst tvekan att leda gruppen.

Skrattet ger gruppen förnyad energi och skapar trygghet.

De gemensamma utmaningarna svetsar samman gruppen till ett VI. Är utmaningen dessutom konstruerad som något slags "yttre hot" (ex att i en övning hypotetiskt tävla mot en annan skola) så funkar detta ännu bättre.

Naturligtvis behöver arbetet fortsätta i gruppen också efter att vi lämnat den, men förhoppningsvis har en öppning till en rakare kommunikation och en större välvilja skapats. //Utbildare