Spelen är vår tids tysta mördare

Läste en mycket intressant brittisk artikel i Aftonbladet om hur datorspel kan påverka oss;
"Brittisk terapeut: Spelen
är vår tids tysta mördare
Att spela tv-spel kan vara beroendeframkallande är en sak. Men kan man verkligen jämföra det med kokain-användande?
Det tycker en brittisk terapeut.
En amerikansk rapport om att tv-spel och andra elektroniska prylar kan orsaka sömnlöshet uppmärksammades i förra veckan i brittiska BBC radioshow 5Live. En av gästerna, brittiske terapeuten Steve Pops, gick dock radikalt längre när han skulle kommentera uppgifterna.
”Kan resultera i våld”
– Att tillbringa två timmar med en spelkonsol är jämförbart med att ta en lina kokain, sa Pops enligt MCV. Det är vår generations tysta mördare.
– Dataspelsberoende kan också resultera i våld eftersom spelarna mycket väl kan förvandla sina fantasispel till verklighet. Det är det snabbast växande beroendet i landet och påverkar unga både mentalt och fysiskt.
För att ytterligare befästa sin poäng uppmanade Pops alla föräldrar som lyssnade på programmet att ”gå upp till era barns sovrum och försök ta spelkontrollen ur deras händer. De kommer reagera på samma sätt som en alkoholist skulle göra om du skulle försöka ta dennes sprit. Det är läskigt.”
Personligt korståg
Gällande sömnlöshetsfrågan som startade Pops orerande påpekade han att rapporten inte var särskilt förvånande. Att sitta upp länge och spela tv-spel ska, enligt Pops, orsaka ”stora mängder endorfinutsöndring i barns hjärnor” och leda till ”kemisk obalans” som påverkar beteende och förmågan att lära sig nya saker.
Pops sa sig även, under programmets gång, föra ett personligt korståg mot tv-spel och hoppades kunna sprida sitt budskap ytterligare.
Denna artikel är skriven av Jonas Högberg."

//Layoutare

Ta ett piller så löser du alla dina problem

Aftonbladet skrev den 16 november en artikel om att ”utredare vill ge fler missbrukare medicin”, ”antabus underutnyttjad behandlingsform” och "det borde till exempel gå att få medicinerna på anstalter".

När jag läste detta slogs jag av tanken, när skall vi människor ta ansvar över våra kroppar och medvetande?
Att ta "medicin" istället för droger, är inte det som att börja snusa istället för att röka cigaretter. Om man verkligen vill sluta med tobak så skall man SLUTA inta tobak, inte ersätta ett negativt beroende med ett annat.

Måste man inte mentalt ta kommandot, kämpa, starta upp nya positiva vanor och tankebanor.
Samhället och vi människor verkar inte ta sig tid att bota orsaken till att vi mår dåligt utan tar en tablett så att vi inte upplever våra eventuella problem.
Alkoholister får sina Antabus, deprimerade får lyckopiller, överviktiga har sina bantningstabletter, om du inte har sexlust – ta en viagra så blir du ”het” igen. Om mitt äktenskap känns oharmoniskt, skall jag då ta ett lyckopiller eller försöka lösa konflikterna som ligger i botten och smärtar.
Smärtstillande tabletter ges även till yngre människor och de som blir beroende blir inte hjälpta av fler tabletter utan det måste få ta tid till att bli fri från orsaken till smärtan, borde inte samhället hjälpa till med det istället, att orka kämpa och pusha på när man inte riktigt orkar själv.

Misshandel via droger

Läste i sydsvenskan den 3 juni om en student som ville vara ”snäll” mot sina studentkompisar, men kunde han inte kommit på ett bättre sätt? Så här stod det;

Tandläkarstudenterna hade ätit middag på restaurang för att fira av en utbytesstudent som skulle resa hem. Efter maten lämnade sällskapet restaurangen och begav sig till Tandläkarhögskolan för att dricka kaffe. Till det bjöd utbytesstudenten på hembakta muffins. Alla studiekompisarna åt glatt av bjudmuffinsen - ovetandes om att de innehöll cannabis.

Alla fem som åt av bakverken började må dåligt. En 35-årig kvinna fick föras till sjukhus sedan hon börjat hallucinera. På sjukhuset konstaterades att hon hade cannabis i blodet. Först efteråt avslöjade utbytesstudenten att han köpt en av ingredienserna i Christiania. Mannen, som är anhållen, förnekar brott och hävdar att muffinsen mer är att se som hälsokost.
Brottet rubriceras som misshandel via droger.

//Layoutare

Förlåtelse – för min eller din skull?

Alla vet att det känns lättare inombords om man villkorslöst kan förlåta någon något men om man förlåter ”villkorligt” så sitter de negativa känslorna kvar och dämpar sinnesfriden.
Kan alla lära sig förlåta, hur och varför, och kan man förlåta allt om man är riktigt arg?
I SDS idag läste jag en intressant artikel om någon som har forskat på området förlåtelse, varför och hur, här kommer valda utdrag ur artikeln.
Varför? Vetenskapliga försök är samstämmiga om att när vi förlåter så får vi lättare att bearbeta obehagliga upplevelser. Vi blir friskare både fysiskt och psykiskt. Blodtrycket sjunker och självkänslan ökar och vi får större kontroll på tillvaron.
Den som har förlåtit ser också ljusare på mänskligheten i stort, och tror på att konflikter går att lösa.
Hur gör man? För det första måste förlåtelsen vara resultatet av en medveten vilja, Det handlar inte om att glömma, förlåtelse kan bara ges i medvetande om oförätten.
Förlåtelsens fyra faser enligt psykologen Robert Enright:
1. Klargörande. Du reder ut vilken smärta oförätten orsakade dig. Vrede och hat är vanliga. Orkar du leva med dessa negativa känslor?
2. Beslut. Du inser att du mår dåligt av att vara arg, och ser förlåtelse som ett sätt att må bättre. Du bestämmer dig för att försöka.
3. Arbete. Du måste försöka förstå förövaren, genom att sätta dig in i dennes situation, bakgrund och motiv. Acceptera din vedersakare som en människa bland andra.
4. Avslut.Du känner att processen får dig att må bättre. Vilket stärker dig i föresatsen att förlåta. Förlåtelsen kan resultera i försoning med den andre, men måste inte göra det.

Källor: International Forgiveness Institute, American Psychological Association: ”Forgiveness, a sampling of research results”, Affärsdata med flera. Sydsvenska Dagbladet 10 Maj.

// Layoutare

Beroende och belöningssystemet

Förra veckan så jag på Malou von Sivers program Efter tio, hela veckan hade hon vikt år temat beroende. Det var allt från spelmissbruk, socker och matberoende, sexmissbruk till tobak, droger, alkohol. Olika människor intervjuades om sina beroenden och en av Sveriges främsta hjärnforskare, Lars Olson, om beroende som kronisk hjärnsjukdom, försökte förklara det mer teoretiskt vad som händer med hjärnan och dess belöningssystem.
Han sade att utan belöningssystemet skulle vi inte överleva, vi måste få en kick av att äta, sova, motionera och ha sex, utan denna kick skulle mänskligheten dö ut ganska snabbt. Beroende handlar inte om att man har ”dålig karaktär” utan är en kronisk sjukdom som sitter i hjärnan. När man utvecklar ett beroende förändras hjärnbarken och har man inte rätt verktyg att bekämpa beroendet med blir man maktlös. Det är inte bara droger och alkohol vi kan bli beroende av. Spel, arbete, mat och sex kan förstöra livet om man har en beroendepersonlighet. Att bryta ett sådant beroende kan vara svårare än drogmissbruk – för hur lever man utan mat, sex eller arbete?
Han gav till sist några råd om hur man eventuellt kan komma över sitt beroende och det var att få en ännu högre kick, till ex genom förälskelse, frälsning eller gå på skratt terapi. Men hur lätt är det när man vill behålla sin ”gamla gubbe” och inte har lust att gå i kyrkan? Får jag problem så blir det skratterapi för mig.
Här kommer ett intressant inslag/länk av hjärnforskaren, Lars Olsson, om beroende, det är inte allt för långt och jag kan varmt rekommendera det.

http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_tio?videoId=1.1530469

//Layoutare

Sniffningen fortsätter att skörda liv

De senaste dagarna har jag läst många olika artiklar om hur sniffningen sprider ut sig på vissa orter. Den tragiska händelsen häromdagen då en 16-årig flicka dog av sniffning har nog inte undgått många.

Eva Ekeroth som är informationschef på CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) säger till Ystad Allehanda att eftersom drogerna som sniffas är så lättillgängliga uppstår lokala epidemier. I samma tidning varnar Ekeroth också för tron att sniffningen går att tiga ihjäl.

Jag, som arbetar med ATAD-utbildningar (alkohol, tobak, andra droger) till skolor, förstärker gärna Ekeroths varning. Inget försvinner bara för att vi låter bli att tala om det! Däremot kan skillnaden ligga i tilltalet - HUR vi talar om droger med våra ungdomar.

Det har sedan länge diskuterats om att ren faktaundervisning om droger snarare ökar nyfikenheten än hämmar. Av rädsla för detta är risken stor att vuxenvärlden därför undviker frågorna.

När vi utbildar kring ATAD är det genom att tillsammans med eleverna diskutera attityder kring droger. Vi tar upp att de val man gör kan spela en avgörande roll och att det är i 12-17-årsåldern som de flesta börjar en B-karriär.

Vi försöker också tvätta bort ordet skvallers negativa klang genom att visa att det kan vara ett sätt att verkligen bry sig. Och vi stärker eleverna i tron på den egna förmågan genom att lyfta fram olika strategier för hur var och en, eller flera tillsammans, kan förändra attityder kring droger. //Utbildare