Förebyggande bland ensammkommande flyktingbarn

Människor med invandrarbakgrund lider större risk att hamna i missbruk än de med svensk bakgrund. Nu har vi inom Hassela startat ett nytt drogförebyggande projekt för nyanlända invandrarungdomar i Malmö. Projektet heter Vänpunkt och ska hjälpa ungdomar in i samhällsgemenskapen. Missbruk och kriminalitet uppstår inte av att man kommer från en annan kultur, de uppstår av att man hamnar utanför samhället. Om man motarbetar utanförskap i ett tidigt skede räddar man människor från missbruk och kriminalitet.

I Malmö är det nu 15 ensamkommande flyktingbarn med i projektet Vänpunkt. De är 14-16 år gamla och går på skolorna i Västra hamnen och på Västra Kanalgatan. I onsdags var det dags att träna fotboll med IFK Malmö. Och i går, torsdag var det ännu en ny förening, Malmö Allmänna schackklubb som tog hand om oss.

Redan ska en flyktingkille gå med i schackklubben och det känns som om vi lyckats med något stort. Varje kontaktyta med Sverige kommer göra dessa ungdomars liv lättare och bättre.

Att förvänta sig det värsta av ungdomar och sedan ge dem alltför mycket makt.

Många, särskilt äldre, är rädda för att gå ut. Föremålet för rädslan är framför allt ungdomar som rör sig i grupper om fler än två.

Det är inte ovanligt att vi vuxna byter trottoar för att slippa möta ungdomar. Vi känner ett lätt obehag. Alla rapporter vi läser om rån och våldsamheter får oss att ta det "säkra" (den andra trottoaren) före det osäkra (att möta ungdomarna).

Det kan tyckas som en oskyldig handling, men i själva verket är just den typen av handlingar farliga. För det första sänder det signaler till ungdomarna inte bara att du är rädd av dig, utan också att det värsta man kan tänka sig av en annan människa, det förväntar du dig av dem. Ungdomar som helt fredligt och utan några onda avsikter bara går på en av våra gemensamma gator känner den förväntan. Och möter dem den förväntan tillräckligt många gånger riskerar det för ett fåtal av dem att bli en självuppfyllande profetia.

Dessautom låter vi alltför ofta bli att gå ut i våra bostadsområden om det hänger ungdomar där. Vi låter alltför ofta bli att säga ifrån när vi tycker att någon ung människa beter sig illa. Samma rädsla som gör att vi byter trottoar, gör att vi lämnar stora delar av den offentliga arenan helt till de unga.

De ungdomar som beter sig illa, får därigenom fritt spelrum, inget vuxet mostånd - och ett tyst godkännande från oss vuxna.

Så, om något av detta stämmer på dig, utmana din rädsla, gör dig kvitt massmedias svartmålning och ändra ditt beteende. Utan att bli helt blåögda, blir livet och människorna omkring oss mycket roligare och trevligare om de känner att vi förväntar oss det bästa av dem.

//
Fredrik Eklöf

Vardagshjälte, förebild, eldsjäl...kärt barn har många namn

Det sägs att kärt barn har många namn. Och många är de - alla de vardagshjältar, förebilder och eldsjälar som finns runtom oss. Hassela Helpline driver därför projektet Dagens Förebild och Dagens Eldsjäl.

Förebilder och eldsjälar är personer i din omgivning som genom sitt engagemang i vardagen, i det lilla - gör stort - och därmed bidrar till att hjälpa barn och ungdomar i sin vardag.

Vem vill du nominera? Känner du en sann förebild - någon som genom sitt sätt att vara inspirerar andra att ta efter? Eller har du en eldsjäl i din närhet? En människa som ger av sin tid för att hjälpa andra?

Skicka ditt förslag med motivering till lucas.nilsson@hasselahelpline.se eller gå in på vår sida Förebilder och Eldsjälar på Facebook och lägg din nominering där.

Hjälp oss uppmuntra de goda krafterna i vårt samhälle! Hjälp oss stärka en vardagshjälte att fortsätta sitt viktiga engagemang! Nominera den du tycker är förtjänt av en utmärkelse!

Spela mer fotboll!

Jag är, till mångas besvikelse, totalt ointresserad av fotboll och kommer nog aldrig att förstå vitsen med att springa runt på en plan för att jaga en boll. Och att man dessutom kan få så mycket pengar för det är ännu svårare för mig att greppa.

Men en sak förstår jag med fotboll. Det är helt klart en lagsport! Kan man inte kommunicera med sina medspelare i sitt lag är det kört från början. Vilket gör det hela lite lite mer intressant att studera även om det i grunden är en tråkig sport.

Kommunikation är en stor del av förutsättningarna för att ett samhälle ska utvecklas i en positiv riktning. En del filosofer pratar om terrorismen som den mest extrema formen av brusten kommunikation. I det fallet; brusten kommunikation mellan västvärlden eller i-världen och utvecklingsländerna. Men brusten kommunikation kan uppstå i våra närmaste relationer, i en familj, en skolklass, mellan olika grupperingar i vårt samhälle eller mellan olika delar av en skola etc. När kommunikationen brister för oss uppstår ofta någon form av "mini-terrorism", kanske som någon aggression eller destruktiv handling.

När vi på Hassela är ute på skolor och föreningar och informerar föräldrar om tidiga varningssignaler på missbruk och hur vi kan hjälpas åt att förebygga att de uppstår, så har vi ett mycket uppskattat pass som heter "fotbollsmatchen". Som du kanske redan räknat ut så handlar passet om hur vi vuxna kommunicerar, eller, i många fall, inte kommunicerar med varandra gällande våra barn. Vi vet helt enkelt inte vilka våra barns kompisars föräldrar är, vad deras skolkurator heter eller vilka andra vuxna som finns runtomkring dem dagligen. Genom att ta upp kommunikationen med de andra vuxna, i ett förebyggande syfte, så skapar vi många så kallade skyddsfaktorer för våra barn. Det kan vara mycket enkla saker som faktiskt förändrar livsvillkoren för en del unga.

Under detta året har vi en särskild satsning på föreningarna i Malmö med omnejd. Om du som läser det här har kontakter på någon förening som skulle uppskatta en information från Hassela Helpline är ni välkomna att kontakta oss. www.hasselahelpline.se

//Projektkoordinator

Kommer du ihåg?

Hassela Helpline lyfter fram "Dagens Förebild" varje år!
Under Malmöfestivalen 2009 lyfte Hassela Helpline fram en eldsjäl varje dag.
Förebilderna kan vara en fritidsledare, en vaktmästare, en vän m.m.

Här kan du läsa några artiklar om 2009 års förebilder:
- Rappare hjälper unga på rätt spår
- Brobyggare på planen
- Fler artiklar finner du i pressrummet!

I år kommer Hassela Helpline att utse Dagens eldsjäl - någon som oförtrutet arbetar med de förebyggande frågorna. Vi kommer även att utse Dagens förebild - någon som inspirerar och berör oss utan att direkt arbeta med frågorna.

Några ord som kännetecknar hur en förebild kan vara; engagerad, positiv, rättvis, medmänsklig, bra lyssnare, stark, lever som man lär.

Hur skulle du beskriva en förebild?
Och vem tycker du ska nomineras i år? Föreslå någon på http://forebyggarna.blogspot.com



/skrivet av IT-ansvarig @ hasselahelpline.se 0200-220555

Face to face

Just nu håller en av mina kollegor på att intervjua personal till en värvningskampanj i Malmö. Uppdraget går ut på att få människor intresserade av att ge ekonomiskt bidrag för att telefonjouren ska kunna fortsätta sitt arbete med att stödja anhöriga och föräldrar. Personerna ska ingå i en grupp medlemsvärvare som arbetar med "Face to face" ute på stan. Ni vet de här extremt obekväma individerna som alla gör allt för att undvika när vi kommer ut från mataffären. Eller än värre när vi kommer ut från H&M och får riktigt dåligt samvete över att vi just lagt 300 kr på en ny tröja när Läkare utan gränser eller Rädda barnen hade behövt dem bättre.

Men måste vi se det som en börda, och något som naggar på det ständigt gnagande dåliga samvetet, att vara med att ge till någon som behöver vårt stöd? Eller kan det vara en förmån att faktiskt få vara med att bidra? Kanske kan jag bli glad att någon kommer fram till mig en vanlig tisdag och faktiskt erbjuder mig förmånen att få vara till hjälp för någon annan en helt vanlig grå tisdag?

//Projektkoordinator

Någon som lyssnar.

Vad lätt det är att prata. Om sig själv, vad som händer i världen, på jobbet, i familjen. Vi verkar ha ett outtömligt behov av att få berätta för varandra på fikarasten om vad som just hänt oss eller vad vi just läst i tidningen. Och vad svårt vi har för att stanna upp för att lyssna aktivt på vad som hänt andra.

När vi som svarar i jouren utbildas så är det många av oss som oroar sig för att vi inte ska kunna leverera alla "rätta svar". Men det handlar inte om att leverera svar eller om att kunna prata länge och väl om ämnet. Det handlar om att lyssna och åter igen lyssna på den personen som ringer till jouren med ett behov av att få prata med någon som har tid att stanna upp. Ofta får vi kraft och insikt i vår egen situation bara genom att någon lyssnar aktivt på oss och att vi får uttrycka vad vi kanske länge burit inom oss.

Så börja att lyssna och ta en paus från att prata, prata, prata...Kanske händer oanade saker?

//Projektkoordinator

Driven av rädsla eller..?

Att rädsla ska vara en så stark drivkraft. Irriterande stark!

Jag påminns ständigt om det både i mitt yrkesliv och i mitt privatliv. Hur fungerar det för dig? Drivs du av nyfikenhet, kärlek, vilja och lust till att utvecklas och till att förändra något till det bättre? Eller av rädsla i olika former? Självklart är svaret på det varierat inom oss och olika från dag till dag, från situation till situation.

När det handlar om att agera i jobbiga känsliga frågor som kan innebära en långsiktig positiv förändring för mig själv eller någon i min omgivning, men som kan innebära ett rent helvete här och nu, så kommer rädslan extremt stark. Vad händer om jag gör det som känns rätt och som jag vet att jag borde göra?

Jag stöter ständigt på det när jag svarar i jouren, när det handlar om hur vi som anhöriga ska våga agera i situationer som rör olika former av missbruk. Jag stöter ofta på det när vi är ute på skolor och diskuterar med elever hur vi ska våga stå emot mobbning. Och jag stöter nästan alltid på det inom mig själv när jag varje dag gör små och stora val utifrån lust eller rädsla.

Hur fungerar det för dig?

//Projektkoordinator

Civilkurage?

Ingen har väl lyckats undgå den pågående debatten i media om den 14 åriga flicka som efter att ha blivit våldtagen på skolans toalett sedan blivit utfryst och mobbad av resterande vuxna och ungdomar i samhället.

Situationen väcker starka reaktioner hos många. Jag frågar mig själv vad jag ska tycka om allt? Vad är värst? Själva våldtäckten, misstron, att förövaren fått samhällets stöd och hyllning trots att han erkänt, dömts och suttit av sitt straff? Eller hela den hatkampanj som pågått på face book mot flickan, och som sedan medias uppmärksamhet, nu börjar mot pojken istället?

Självklart finns det risk för att situationen vinklas i media, vi har aldrig hela bilden som TV tittare. Den här händelsen upprör många för att den verkar extrem för oss i vårt samhälle idag. Har vi inte kommit längre än att unga tjejer och kvinnor fortfarande kan våldtas och sedan bli den som ytterligare straffas av händelsen från samhällets sida? Förutom jämställdhets aspekten och misstron mot våldtäcktsoffer, så handlar den här historien till stor del om bristande civilkurage och rädsla från omgivningen. Det är något som vi alla får kämpa med till mans så gott som varje dag. Vågar vi gå emot strömmen eller är vi själva för rädda för konsekvenserna och för att själva bli lidande? När vi är ute på skolor och pratar om mobbning så brukar eleverna själva säga att en stor anledning till att mobba någon är för att man själv är rädd för att bli ett mobboffer annars.

Vi vuxna har alltid ett större ansvar, oavsett position i samhället, till att agera när ungdomar inte klarar ut situationen själva. Tyvärr så är bristen på vuxenansvar och civilkurage allt för stor på många skolor, i många samhällen, och i alla de miljöer som våra unga vistas i. Låt oss ändra på det.

//Projektkoordinator

Akut hjälp till utsatta ungdomar

Nyheterna berättar att det finns 5000 ungdomar som riskerar att hamna i olika gäng och kriminalitet i utsatta områden. De kriminella gängen ägnar sig åt våld, utpressning, rån och missbruk.
Dessa ungdomar kommer från socioekonomiska utsatta områden. De lockas med pengar, status och fester.
De flesta är unga män som lever i utanförskap och de flesta är arbetslösa. För att förebygga kriminalitet bland dessa unga behövs ett starkt samarbete mellan polis, socialtjänsten och skolan, och kommunikationen ska förbättras mellan olika aktörer även myndigheterna och föräldrar.
Det ska satsas på att förebygga, särskilt på sociala insatser och utbildning till föräldrar. Många föräldrar saknar jobb och kunskap och har ingen aning om ungdomsgängen. Vissa föräldrar är rädda för myndigheterna och därför undviker de att be om hjälp. Myndigheterna måste stödja föräldrarna i deras arbete att fostra sina barn. Myndigheterna måste motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller hos unga män och pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet.
Tyvärr finns ingen arbetsmarknad för dessa ungdomar. Att satsa på jobb och praktikplats kan vara en lösning. Samtidigt kan ideella organisationer hjälpa till med sociala insatser och ge praktikplats till ungdomar och höja föräldrarnas kunskap. Myndigheterna bör satsa på fritidssysselsättning och samarbeta med olika fritidsgårdar.

Så med tanke på detta är det viktigt att sprida information om Hassela Helpline till ungdomar och deras föräldrar.

// Administratör

Det finns inga hopplösa människor

Ett viktigt motto inom Hasselarörelsen är det finns inga hopplösa människor - bara hopplösa situationer - och situationer kan förändras. För oss som arbetar med många olika typer av verksamheter är det extra viktigt att anta en gemensam plattform. Ju bättre grundade vi är, desto bättre arbetsinsatser kan vi utföra.

Hasselarörelsens grundpelare är definierade på följande sätt:
Engagemang - Ord är billiga handling kostar
Solidaritet - Att vara nära den som behöver närhet
Vuxenansvar - Det finns inga ungdomsproblem, bara vuxenproblem
Relation - Metoder kommer och går (och kan vara bra), relationen består

//Utbildare