Att förvänta sig det värsta av ungdomar och sedan ge dem alltför mycket makt.

Många, särskilt äldre, är rädda för att gå ut. Föremålet för rädslan är framför allt ungdomar som rör sig i grupper om fler än två.

Det är inte ovanligt att vi vuxna byter trottoar för att slippa möta ungdomar. Vi känner ett lätt obehag. Alla rapporter vi läser om rån och våldsamheter får oss att ta det "säkra" (den andra trottoaren) före det osäkra (att möta ungdomarna).

Det kan tyckas som en oskyldig handling, men i själva verket är just den typen av handlingar farliga. För det första sänder det signaler till ungdomarna inte bara att du är rädd av dig, utan också att det värsta man kan tänka sig av en annan människa, det förväntar du dig av dem. Ungdomar som helt fredligt och utan några onda avsikter bara går på en av våra gemensamma gator känner den förväntan. Och möter dem den förväntan tillräckligt många gånger riskerar det för ett fåtal av dem att bli en självuppfyllande profetia.

Dessautom låter vi alltför ofta bli att gå ut i våra bostadsområden om det hänger ungdomar där. Vi låter alltför ofta bli att säga ifrån när vi tycker att någon ung människa beter sig illa. Samma rädsla som gör att vi byter trottoar, gör att vi lämnar stora delar av den offentliga arenan helt till de unga.

De ungdomar som beter sig illa, får därigenom fritt spelrum, inget vuxet mostånd - och ett tyst godkännande från oss vuxna.

Så, om något av detta stämmer på dig, utmana din rädsla, gör dig kvitt massmedias svartmålning och ändra ditt beteende. Utan att bli helt blåögda, blir livet och människorna omkring oss mycket roligare och trevligare om de känner att vi förväntar oss det bästa av dem.

//
Fredrik Eklöf