Digitala droger

Läste i Aftonbladet den 22 juli om en ny ”drog” som börjar sprida sig över nätet, den kallas ”I-Dosing” och nu varnas föräldrar i USA för ”drogen”.

”I-Dosing”, som det också kallas, har blivit en populär aktivitet bland tonåringar. I ett videoklipp på Youtube går det att se en pojke som skakar våldsamt medan han testar ”drogen”. I ett annat klipp drabbas en pojke av svår ångest.

De som har testat ”I-Dosing” säger att de ibland får samma rus som av ecstasy och cannabis, medan andra säger att det hela enbart är en så kallad placebo-effekt, ungdomarna vill så gärna bli höga att de tror att de blir det.

Det ungdomarna lyssnar på är oftast tio minuter långa låtar som heter saker som ”Gates of Hades” eller ”Hand of God”. I en bit låter det som att en båt tutar om och om igen. I en annan spelas en synt i snabb hastighet.

Läs mer; http://www.aftonbladet.se/wendela/article7504783.ab

//Layoutare

Att förvänta sig det värsta av ungdomar och sedan ge dem alltför mycket makt.

Många, särskilt äldre, är rädda för att gå ut. Föremålet för rädslan är framför allt ungdomar som rör sig i grupper om fler än två.

Det är inte ovanligt att vi vuxna byter trottoar för att slippa möta ungdomar. Vi känner ett lätt obehag. Alla rapporter vi läser om rån och våldsamheter får oss att ta det "säkra" (den andra trottoaren) före det osäkra (att möta ungdomarna).

Det kan tyckas som en oskyldig handling, men i själva verket är just den typen av handlingar farliga. För det första sänder det signaler till ungdomarna inte bara att du är rädd av dig, utan också att det värsta man kan tänka sig av en annan människa, det förväntar du dig av dem. Ungdomar som helt fredligt och utan några onda avsikter bara går på en av våra gemensamma gator känner den förväntan. Och möter dem den förväntan tillräckligt många gånger riskerar det för ett fåtal av dem att bli en självuppfyllande profetia.

Dessautom låter vi alltför ofta bli att gå ut i våra bostadsområden om det hänger ungdomar där. Vi låter alltför ofta bli att säga ifrån när vi tycker att någon ung människa beter sig illa. Samma rädsla som gör att vi byter trottoar, gör att vi lämnar stora delar av den offentliga arenan helt till de unga.

De ungdomar som beter sig illa, får därigenom fritt spelrum, inget vuxet mostånd - och ett tyst godkännande från oss vuxna.

Så, om något av detta stämmer på dig, utmana din rädsla, gör dig kvitt massmedias svartmålning och ändra ditt beteende. Utan att bli helt blåögda, blir livet och människorna omkring oss mycket roligare och trevligare om de känner att vi förväntar oss det bästa av dem.

//
Fredrik Eklöf

Face to face

Just nu håller en av mina kollegor på att intervjua personal till en värvningskampanj i Malmö. Uppdraget går ut på att få människor intresserade av att ge ekonomiskt bidrag för att telefonjouren ska kunna fortsätta sitt arbete med att stödja anhöriga och föräldrar. Personerna ska ingå i en grupp medlemsvärvare som arbetar med "Face to face" ute på stan. Ni vet de här extremt obekväma individerna som alla gör allt för att undvika när vi kommer ut från mataffären. Eller än värre när vi kommer ut från H&M och får riktigt dåligt samvete över att vi just lagt 300 kr på en ny tröja när Läkare utan gränser eller Rädda barnen hade behövt dem bättre.

Men måste vi se det som en börda, och något som naggar på det ständigt gnagande dåliga samvetet, att vara med att ge till någon som behöver vårt stöd? Eller kan det vara en förmån att faktiskt få vara med att bidra? Kanske kan jag bli glad att någon kommer fram till mig en vanlig tisdag och faktiskt erbjuder mig förmånen att få vara till hjälp för någon annan en helt vanlig grå tisdag?

//Projektkoordinator

Första fyllan

Nu närmar sig en av årets stora helger för festande och supande bland ungdomar. Många unga kommer att testa sin första fylla och de planerar just nu för sitt festande. Samtidigt förstärks och samordnas förebyggande åtgärder av vuxna för att stävja och lugna alkohol och drog utsvävningar. I många kommuner blir det nattvandring av föräldrar, ökad polisnärvaro, samverkan mellan olika aktörer och med många vuxna på plats vill man kunna tygla fylleriet.

Hasselarörelsen har i närmare trettio års tid fört en hård kamp för att unga inte ska fara illa av alkohol och drogers inflytande. Hasselas Jourlinje Hassela Helpline kommer att hålla extra öppet för att kunna ta emot samtal från oroliga anhöriga under Valborg. Många års förebyggande och behandlande arbete har gett stor kunskap och erfarenhet inom rörelsen av de skadliga effekter som olika droger har, både för individen och ur ett samhälleligt perspektiv.

Det är djupt oroade föräldrar som hör av sig till oss. De har ofta en känsla av att saker har gått dem ut händerna och de vill få stöd i sin kamp för att vrida saker rätt. Jag hoppas på många vuxna ute på gator och torg under Valborg.
Hasselas jour kommer att vara öppen kl 11.00-23.00

//Verksamhetsansvarig

Barnhänder fyller våra påskägg

De flesta barn och även en del vuxna får minst ett påskägg på påskafton och gläds mycket över dem, men efter att ha läst artikeln nedan så smakade chokladen inte lika gott längre. Här kommer en förkortad version om vad Helena Markstedt skrev i Aftonbladet i söndags.

Under påskhelgen äter vi svenskar 6 000 ton godis, däribland mycket choklad. Dessvärre är en alltför stor andel av kakaobönerna vi äter skördade av barn. Enligt officiella siffror beräknas cirka en miljon barn arbeta inom kakaoindustrin bara i Västafrika. Siffran är helt oacceptabel och nu måste vi få ett stopp för barnarbete och missförhållanden inom chokladindustrin.

I dag köper de flesta företag sin kakao via några få stora internationella företag som i sin tur köper upp kakao från lokala exportföretag och upphandlare. De många mellanhänderna används ofta av företagen som en förklaring till bristen på spårbarhet.

Rättvisemärkt och den internationella Fairtrade-organisationen har i många år arbetat med märkning av choklad där spårbarhet varit en självklar förutsättning. Krav och kontroller är samtidigt bara början på arbetet, ett sätt att identifiera och kortsiktigt åtgärda problemet. Men det kan aldrig motverka de verkliga orsakerna till problemen. Barnarbete är ett resultat av fattigdom, av brist på utbildning och av brist på valmöjligheter.

Flera chokladföretag har tagit viktiga första steg för en mer ansvarsfull handel med kakao. Det är en framtidsfråga för hela branschen. Fortfarande är dock bara en av hundra chokladkakor som säljs i Sverige Rättvisemärkt-certifierade. Vi som konsumenter kan tydligt och enkelt visa att vi tycker att de ska fortsätta och öka takten i arbetet för att motverka barnarbete genom att ställa krav på chokladtillverkarna och välja tredjepartscertifierad choklad till påskägget.
// Layoutare

Ännu ett sätt att bli bedömd

Det har nyligen lanserats en ny chatt som det surrat mycket kring och som snabbt har lockat till sig runt 35000 användare. Chatten ger dig möjlighet att träffa slumpmässigt valda människor från hela världen, du vet aldrig vem du kommer att chatta med. Om du inte är nöjd med den person som du träffar kan du bara trycka på "nästa" och en ny person att chatta med dyker upp. Enligt dem som testat den så kan man möta allt från trevliga människor som söker ny bekantskap till nakna människor med blottade könsorgan och människor som iscensatt en scen för att skrämmas. Till de senare situationerna kan det vara en lättnad att "nästa" knappen finns men annars skapar sidan ytterligare ett sätt att rata andra människor på.

Internet är ett område som vi arbetar mycket kring, vi har klassrumsdiskussioner med elever och träffar föräldrar som vi guidar genom den djungel som ungdomarnas internetanvändande kan vara. Att bli betygsatt och ha bra status märker vi är väldigt populärt bland unga på nätet vilket har lett till att även kränkningar på nätet har ökat. En chatt som den ovan kan låta hur spännande och bra som helst, det är intressant att träffa människor som man annars aldrig skulle chatta med. Men det verkar som om den redan missbrukas och det känns trist att allt nytt och spännande kan bli ännu ett sätt att bli bedömd på.

//Utbildare

Förebilder

I vårt projekt Tjej- och killcoacher strävar vi efter att de ungdomar som är engagerade ska bli bra förebilder. Oftast är de redan bra förebilder eftersom de vill ge tillbaka till andra, visa att de kan vara ett stöd för de yngre och dela med sig av de erfarenheter de har av livet. Att ha en bra förebild kan vara livsviktig, att man som ungdom har en person som man kan se upp till. Det är synd att det finns så många människor i media som förstoras upp till något de inte är och att unga tjejer följer dem minutiöst.

En känd bloggerska har nyligen förstorat brösten och sådana här och liknande händelser läser unga och påverkbara tjejer varje dag. Är det en bra förebild? Att se upp till tjejer som inte anser att de duger som de är? Det är tråkigt att läsa om sådant när man varje dag arbetar med förebildarskap och strävar efter att själv vara en positiv förebild. Vi försöker få ungdomar att känna att de duger som de är. Och att det är okej att säga nej och vara den man vill vara.

Vi är väldigt stolta över våra coacher som vi ser utvecklas under utbildningens gång till positiva förebilder, en förebild som unga tjejer kan se upp till utan negativa konsekvenser på varken självkänslan eller självförtroendet.

//Projektledare

RESPEKT

Vi från Hassela har under de senaste veckorna varit intervjuade vid många tillfällen i olika radiokanaler. I går var det dags för en timme i Radio Respekt. Mycket av samtalet handlade om Hassela Helpline som är vår mångspråkiga telefon- och chattjour. Dit kan man vända sig och prata om ungas problem som gäller droger, kriminalitet och utanförskap.


Radio Respekt är en kanal som många lyssnar på över hela landet, framför allt av muslimer. Radion är en ideell förening med höga ideal om solidaritet och förståelse. Det var en rörande samstämmighet i studion när vi diskuterade behovet av att motarbeta drogmissbruk och kriminalitet bland unga.


I Radio Respekt rullades svårigheter upp att hitta rätt när man kommer till ett nytt land; kulturförståelse, utanförskap, hur hittar man nya vänner mm Det är klart extra svårt om ens barn hamnar i dåliga kretsar när man som förälder både har svårigheter språkligt och kulturellt.


För mig var det ytterst intressant att se att mina vänner i studion hittade ord i Koranen runt Hasselas arbete. Till exempel ”Visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är” ” Den som gör gott gör det mot sig själv. Den som gör ont gör det mot sig själv” eller ”Hjälper du en människa så hjälper du en hel värld”

//Kommunikationsansvarig

Är Internet egentligen riktigt på riktigt?

En av de mest återkommande diskussionerna då vi utbildar föräldrar, skolpersonal eller elever kring den digitala ungdomskulturen är frågan om Internets skenbara ickeverklighet. Man har svårt att bestämt svara ja på frågan om Internet är på riktigt.

Denna tveksamhet kring om det faktiskt är verklighet det vi gör på nätet, tror jag har en stor del i alla de gränsöverskridande handlingar som dagligen sker på nätet. Man inser helt enkelt inte fullt ut vilka konsekvenser en utlagd bild eller film kan få - både nu direkt, men också i en framtid.

Jag brukar ta upp diskussionen med eleverna då det gäller bilder - jag ber dem föreställa sitt liv om en sisådär tio år. Du söker jobb, blir kallad till anställningsintervju - och den som ska intervjua dig känner igen dig, har kanske till och med sparat en bild där du är ganska lättklädd.

Ett annat effektivt grepp är att fråga elever vad de skulle tycka om de hittade sin föräldrar på en sajt som till exempel Snyggast. Hur kul är det att se sin mamma eller pappa lättklädd posera inför kameran och inför hela världen?

Internet är i allra högsta grad verklighet! Det du och jag gör på nätet kan få konsekvenser vi inte riktigt kan föreställa oss i den stund vi lägger ut något på nätet. Men kom ihåg! - i samma stund du lägger upp något på Internet, vare sig det är text, bilder eller filmsnuttar - så kan du inte längre hävda att du äger det du la upp. Du har inte heller tolkningsföreträdet till det du lagt upp. Du kan således inte bestämma hur andra människor ska se det eller vad andra människor ska göra med det.

Den viktigaste censuren har vi inom oss. Var går dina gränser? Vad kan du stå för? I dag? I morgon? //Utbildare

Hur har du haft det på nätet idag?

I onsdags fortbildade vi personalen på Kryddgårdsskolan i Rosengård i Malmö. Vi diskuterade olika infallsvinklar och perspektiv på kränkande behandling i skolans värld och vi tog dem med på nätvandring.

Vi ser att det behövs fler vuxna på nätet. Idag är det en fritidsgård där våra barn och elever tillbringar flera timmar om dagen - en fritidsgård utan fritidsledare. Vi kan inte upptäcka allt de gör. Men det är viktigt att vi känner till nätet, hur det funkar, vad som finns - och att vi syns där ibland.

Många unga tänker efter en gång till när de känner att det finns vuxna i närheten.

Så på samma sätt som de flesta föräldrar tar sig tid att köra till och från barnets fotbollsträning bör vi ta oss tid att vara på deras fritidsgård på nätet.

Tillsammans med Kryddgårdsskolans personalgrupp kläckte vi idén att börja fråga våra barn:

- Hur har du haft det på nätet idag?