Invandrarungdomars situation i Rosengård

Igår torsdag 22 juli Läste jag en artikel i DN.se som handlade om ungdomars problem i Rosengård. Enligt några av de stadsdelsvärdar är läget i Rosengård mycket värre då man knappast ser någon ljusning. De hävdar att ungdomsgäng ofta samlas runt skolorna, kyrkogårdarna, parkvägarna och i gångtunnlarna. På dessa platser är folk rädda. En av stadsdelsvärdarna säger att vi måste stoppa problemen nu hos de unga annars kan det blir värre när barnen här blir äldre .Det varit många väskryckningar och en del slagsmål. De tycker att orsakerna till att ungdomar ägnar sig åt skadegörelse är att barnen har fått en dålig uppfostran, eller föräldrarna inte bryr sig, har problem hemma, eller att ungdomar vill imponera och därför skolkar. Fredrik Andersson, närpolischef, säger att Rosengårds ungdomar begår de flesta brotten på andra ställen i staden. De senaste två månaderna har det gripits 49 personer från Rosengård som är misstänkta för narkotikabrott. I Rosengård finns sex eller sju gäng med unga kriminella. Fredrik säger att framtiden inte ser så bra ut. Man pratar mycket om integration, men Rosengård segregeras allt mer. Han menar att något radikalt måste bryta trenden. Utanförskapet är omfattande, ungdomarna har urusla skolbetyg, och inget hopp om bra jobb i framtiden. Många bor mycket trångt. Fredrik säger att 500 ungdomar lämnar grundskolan varje år utan godkända betyg. Invandrarnas barn är överrepresenterade i den gruppen. Den här gruppen kan få stora problem i framtiden, många saknar förebilder och de hamnar i mitt emellan två kulturen med svårigheter att identifiera sig och finna sig till rätta i någon av dem. Många ungdomar talar svenska enbart under lektionerna i skolan. Vi möter människor, både flickor och unga kvinnor som under sina studier tillägnar sig andra värderingar än vad dominerar inom deras familjer. De kommer inte att underkasta sig i familjens regler, och 800 ungdomar i stadsdelen är utsatta för våld i familen.

//Administratör

Face to face

Just nu håller en av mina kollegor på att intervjua personal till en värvningskampanj i Malmö. Uppdraget går ut på att få människor intresserade av att ge ekonomiskt bidrag för att telefonjouren ska kunna fortsätta sitt arbete med att stödja anhöriga och föräldrar. Personerna ska ingå i en grupp medlemsvärvare som arbetar med "Face to face" ute på stan. Ni vet de här extremt obekväma individerna som alla gör allt för att undvika när vi kommer ut från mataffären. Eller än värre när vi kommer ut från H&M och får riktigt dåligt samvete över att vi just lagt 300 kr på en ny tröja när Läkare utan gränser eller Rädda barnen hade behövt dem bättre.

Men måste vi se det som en börda, och något som naggar på det ständigt gnagande dåliga samvetet, att vara med att ge till någon som behöver vårt stöd? Eller kan det vara en förmån att faktiskt få vara med att bidra? Kanske kan jag bli glad att någon kommer fram till mig en vanlig tisdag och faktiskt erbjuder mig förmånen att få vara till hjälp för någon annan en helt vanlig grå tisdag?

//Projektkoordinator

Barnvåldtäkt, var ligger toleransnivån?

Stort antal män köper sex av en minderårig (läs artikeln) men får gå fria trots det allvarliga brott de begått. Hur skall vi kunna se upp och respektera polisens arbete som inte hittar någon av dem trots att flera redan är utpekade och fler vittnen finns som aldrig har förhörts. Handlar det om resurser eller kan det tänkas att det finns socialt väletablerade män med maktpositioner som gärna vill lägga locket på med i spelet? Eller för att det rör sig ”bara” om romer?
Denna flicka stod under socialtjänstens beskydd när hon såldes av sina tonårsvänner. Beskydd??

Aftonbladet har granskat fallet Anna;
En 14-årig särskoleelev, omhändertagen av socialtjänsten, säljs till uppemot 100 män. Polisen hittar inte en enda av dem som kan vara skyldiga till barnvåldtäkt.
Åklagaren har lagt ner utredningen.
I en värld av utanförskap och myndighetsförakt möter vi de inblandade, nästan alla tillhör den utsatta folkgruppen romer.
I denna slutna värld hittar vi bevisen som polisen missat vittnen som har sett sexköparna. De har signalement. De har sett gärningsmännen. De har sett deras bilar. Polisen har bara inte frågat dem.

Läs mer på;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7058551.ab

Vad gör du när din son kommer hem med polisen?

Telefonen ringde kl 03:30. Jag var ytterst yrvaken men hoppade snabbt upp ur sängen. På vägen mot telefonen kunde jag komma ihåg att ett av mina barn fattades. Han var på en fest med sina närmaste killkompisar. Jag hann tänka att han var fräck som ringde så sent för att be om skjuts hem. Men när jag svarade möttes jag av en röst som sa –Hej det är från polisen i Lund. På bråkdelen av en sekund lyckades jag föreställa mig det värsta… och pustade nästan ut när han sa. -Jag har din son här vi är på väg hem till er. Jag var tyst och ville höra fler tecken på att han var vid liv. – Vi är på väg hem till er och jag ville bara förvarna. Er son är anklagad för skadegörelse och brott och mot alkohollagen.

Jag var glad att min son levde samtidigt som jag var förbannad för att han tydligen hade gjort någon typ av skadegörelse. När polisen kom visade det sig att min som hade bidragit till en graffitimålning. Han hade blivit biten av en polishund på två ställen, hade blivit fråntagen sina kläder och kom i fängelse kostym. Kläderna är bevismaterial. Två civilklädda poliser berättade allt väldigt pedagogiskt. Hur polisen kommit tillplatsen, gripit min som och att han kommer bli åtalad. Han hade blivit skjutsad till sjukhuset och fått stelkramspruta. Vi som föräldrar ska vara med vid polisförhöret eftersom han inte är myndig. Hur ska man reagera som förälder? Hur skulle du reagera?

//Verksamhetsansvarig

Alkohol och unga

Alla vet att alkohol skadar hälsan. Ändå är det få som tänker på att det faktiskt handlar om en drog med allvarliga risker. Alkohol och berusning ses ofta som ett naturlig del av det svenska samhället. För många tonåringar tillhör det också det normala att festa och bli full. Det som oroar många föräldrar är att tonåringar börjar dricka allt tidigare och allt mer.

Den första fyllan brukar komma förr eller senare och behöver inte innebära att tonårigen har problem. De som mår riktigt dåligt i samband med sin första kontakt med alkohol brukar lära sig att hantera alkoholen bättre nästa gång. Om din tonåring blir riktigt dålig upprepade gånger bör du som förälder reagera.

En del tonåringar experimenterar genom att blanda alkohol med olika sorters läkemedel. De tror att de blir snabbare berusade om de stoppar i sig några huvudvärkstabletter till spriten. Det har också blivit vanligt att blanda alkohol med narkotiska läkemedel som lugnande medel och sömntabletter, främst Rohypnol. Det är både farligt och kan vara en inkörsport till ett missbruk.

Källa: Vårdguiden

//Administratör & ekonomi

Vissa saker funkar helt enkelt inte...eller?

Pedagogiska utmaningar finns det gott om. Alldeles säkert kan största delen av lärarkåren hålla med om detta. Att inför drygt hundra 16-åringar föreläsa om attityder kring alkohol och droger - ja, det låter sig helt enkelt inte göras, skulle de flesta erfarna pedagoger och föreläsare hävda. Och jag är fullt benägen att hålla med. Med ynka 60 minuter per grupp på mig och med en blandad grupp tonåringar som "tvingats" till aulan, är det inte utan att den stackars föreläsarens (mitt) inre fladdrar och att knäna viker sig.

Jag tror fullt och fast på de pedagogiska verktyg som jag har att tillgå i form av en genomarbetad ledarutbildning, vår organisations långa erfarenher av missbruk och ungdomar, samt budskapets oerhörda viktighet. Men det hindrade inte mig från att tänka ganska nattsvart kring resultatet - effekten. Hur ska jag nå publiken? Vilken vinkel kommer att skapa genomslag? Blir detta inte enbart en tillfällig vaccination som glöms bort i samma stund något annat ämne på schemat tar över? Är det inte slöseri med - i detta fall - skolans pengar?

Idag är det dagen efter Den Stora Utmaningen.

På tisdag berättar jag hur det gick. //Utbildare

RESPEKT

Vi från Hassela har under de senaste veckorna varit intervjuade vid många tillfällen i olika radiokanaler. I går var det dags för en timme i Radio Respekt. Mycket av samtalet handlade om Hassela Helpline som är vår mångspråkiga telefon- och chattjour. Dit kan man vända sig och prata om ungas problem som gäller droger, kriminalitet och utanförskap.


Radio Respekt är en kanal som många lyssnar på över hela landet, framför allt av muslimer. Radion är en ideell förening med höga ideal om solidaritet och förståelse. Det var en rörande samstämmighet i studion när vi diskuterade behovet av att motarbeta drogmissbruk och kriminalitet bland unga.


I Radio Respekt rullades svårigheter upp att hitta rätt när man kommer till ett nytt land; kulturförståelse, utanförskap, hur hittar man nya vänner mm Det är klart extra svårt om ens barn hamnar i dåliga kretsar när man som förälder både har svårigheter språkligt och kulturellt.


För mig var det ytterst intressant att se att mina vänner i studion hittade ord i Koranen runt Hasselas arbete. Till exempel ”Visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är” ” Den som gör gott gör det mot sig själv. Den som gör ont gör det mot sig själv” eller ”Hjälper du en människa så hjälper du en hel värld”

//Kommunikationsansvarig

Det handlar om att vara närvarande - också på nätet

Jag har funderat kring hur vi med tonårsbarn hanterar ungdomars användande av Internet. Min erfarenhet är att när vi föräldrar inte riktigt vet hur vi skall göra så gör vi så lite som möjligt eller ingenting alls. En av mina första lärdomar som socionompraktikant på Hassela Skåne handlar just om ungdomar och Internet.


Jag har två bonusbarn, 13 respektive 17 år gamla, med varsin dator på sina rum och med tillgång till Internet. Vår, min och min sambos, medvetenhet sträcker sig till att vi har blockerat vissa sökord och att vi kan deras lösenord. Vi vet lite vagt vilka sidor de besöker och kan namnen på några av de spel de spelar.


Om mina bonusbarn skall gå ut på kvällen, vet jag var de är, med vilka de umgås och när de kommer hem. Vi har numren till alla kompisar, kompisars föräldrar och har träffat de flesta. När någon av våra tonåringar stänger sin dörr och sätter sig vid sin dator har vi ingen kontroll på vad de gör och vem de skapar sig relationer med.


Genom Hasselas förebyggande arbete har jag fått ett konkret verktyg. I stället för att gå runt och hålla tummarna skall jag nu gå hem och bli delaktig i den delen av deras liv också. Den delaktigheten skapas genom att se tiden som barnen spenderar på Internet som vilken annan tid och händelse som helst. Det handlar om att vara närvarande.


Vi låter inte våra barn gå ensamma första dagen till skolan, vi släpper inte cykeln när vårt barn precis klivit upp första gången. På liknande sätt bör vi resonera kring användandet av Internet. Genom att sitta med och vara delaktiga i vad de vill göra på Internet och sedan diskutera konsekvenserna av olika beteende vinner alla.


Vi föräldrar får en insikt i vad barnen gör, nya kunskaper och mer inflytande. Ungdomarna i sin tur erhåller kunskap och ett ökat konsekvenstänkande, men blir också sedda och bekräftade av sina föräldrar. //Socionompraktikant

Valborg - en riskfaktor?

Idag är det Valborgsmässoafton och många tonårsföräldrar går en orolig kväll/natt till mötes.

För många, både vuxna och unga, innebär Valborg ett tillfälle till fest. Och för en del av våra barn och tonåringar blir just Valborgsmässoafton kanske den allra första fyllan.

Polis, sociala myndigheter och organisationer förstärker och samordnar sina insatser i syfte att motverka de negativa konsekvenser som ofta blir följden av att många alkohol- eller drogpåverkade människor samlas på samma ställe. I rusets spår syns ett ökat antal misshandels- och våldtäktsärenden.

Vad gör din tonåring ikväll?


//Utbildare

På föreläsning med Bodil Jönsson

Vi lär som vi lever är rubriken på föreläsningen som tar oss åhörare med på en personlig, vetenskaplig och engagerande resa in i tankar, kunskap, lärande och informationsteknik. Jag fastnar för diskussionen kring begreppet flow* och onlinespelens fängslande och uppslukande värld. Hur ska en vardagsmiddag med familjen kunna konkurrera med det tillstånd till flow som exempelvis World of Warcraft erbjuder? *Flow karakteriseras i detta resonemang som " det tillstånd som råder när man helt går upp i något för sakens egen skull"... (Mihali Csikszentmihalyi citerad av Bodil Jönsson).

Alla vi som någon gång upplevt ett tillstånd liknande det ovan beskrivna, har förutsättningar för att åtminstone lite kunna förstå tjusningen i att kämpa sig upp till level 80.

Oron (för sömnrubbningar, dåliga mat- och motionsvanor, asocialt beteende) kring datorspelande tonåringar som föräldrar, skolpersonal och media ger uttryck för är befogad, men jag tror att det är viktigt att vi också försöker förstå dragningskraften bakom spelandet. Och upptäcka att lärandet finns här med - men att det ser annorlunda ut! //Utbildare