Jag har funderat kring hur vi med tonårsbarn hanterar ungdomars användande av Internet. Min erfarenhet är att när vi föräldrar inte riktigt vet hur vi skall göra så gör vi så lite som möjligt eller ingenting alls. En av mina första lärdomar som socionompraktikant på Hassela Skåne handlar just om ungdomar och Internet.
Jag har två bonusbarn, 13 respektive 17 år gamla, med varsin dator på sina rum och med tillgång till Internet. Vår, min och min sambos, medvetenhet sträcker sig till att vi har blockerat vissa sökord och att vi kan deras lösenord. Vi vet lite vagt vilka sidor de besöker och kan namnen på några av de spel de spelar.
Om mina bonusbarn skall gå ut på kvällen, vet jag var de är, med vilka de umgås och när de kommer hem. Vi har numren till alla kompisar, kompisars föräldrar och har träffat de flesta. När någon av våra tonåringar stänger sin dörr och sätter sig vid sin dator har vi ingen kontroll på vad de gör och vem de skapar sig relationer med.
Genom Hasselas förebyggande arbete har jag fått ett konkret verktyg. I stället för att gå runt och hålla tummarna skall jag nu gå hem och bli delaktig i den delen av deras liv också. Den delaktigheten skapas genom att se tiden som barnen spenderar på Internet som vilken annan tid och händelse som helst. Det handlar om att vara närvarande.
Vi låter inte våra barn gå ensamma första dagen till skolan, vi släpper inte cykeln när vårt barn precis klivit upp första gången. På liknande sätt bör vi resonera kring användandet av Internet. Genom att sitta med och vara delaktiga i vad de vill göra på Internet och sedan diskutera konsekvenserna av olika beteende vinner alla.
Vi föräldrar får en insikt i vad barnen gör, nya kunskaper och mer inflytande. Ungdomarna i sin tur erhåller kunskap och ett ökat konsekvenstänkande, men blir också sedda och bekräftade av sina föräldrar. //Socionompraktikant
F Ö R E B Y G G A R N A
För oss kommer förebyggandet först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar