Ingen har väl lyckats undgå den pågående debatten i media om den 14 åriga flicka som efter att ha blivit våldtagen på skolans toalett sedan blivit utfryst och mobbad av resterande vuxna och ungdomar i samhället.
Situationen väcker starka reaktioner hos många. Jag frågar mig själv vad jag ska tycka om allt? Vad är värst? Själva våldtäckten, misstron, att förövaren fått samhällets stöd och hyllning trots att han erkänt, dömts och suttit av sitt straff? Eller hela den hatkampanj som pågått på face book mot flickan, och som sedan medias uppmärksamhet, nu börjar mot pojken istället?
Självklart finns det risk för att situationen vinklas i media, vi har aldrig hela bilden som TV tittare. Den här händelsen upprör många för att den verkar extrem för oss i vårt samhälle idag. Har vi inte kommit längre än att unga tjejer och kvinnor fortfarande kan våldtas och sedan bli den som ytterligare straffas av händelsen från samhällets sida? Förutom jämställdhets aspekten och misstron mot våldtäcktsoffer, så handlar den här historien till stor del om bristande civilkurage och rädsla från omgivningen. Det är något som vi alla får kämpa med till mans så gott som varje dag. Vågar vi gå emot strömmen eller är vi själva för rädda för konsekvenserna och för att själva bli lidande? När vi är ute på skolor och pratar om mobbning så brukar eleverna själva säga att en stor anledning till att mobba någon är för att man själv är rädd för att bli ett mobboffer annars.
Vi vuxna har alltid ett större ansvar, oavsett position i samhället, till att agera när ungdomar inte klarar ut situationen själva. Tyvärr så är bristen på vuxenansvar och civilkurage allt för stor på många skolor, i många samhällen, och i alla de miljöer som våra unga vistas i. Låt oss ändra på det.
//Projektkoordinator
F Ö R E B Y G G A R N A
För oss kommer förebyggandet först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar