Visar inlägg med etikett människor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett människor. Visa alla inlägg

fredag 19 mars 2010

Cultionary

När vi träffar coacherna i Tjej- och killcoachprojektet så utgår vi efter olika tema för varje träff. För några veckor sedan så spelade vi Cultionary. Det är ett pass från vårt utbud på laganda.nu där man i likhet med pictionary ritar och gissar. Men i Cultionary så får man i uppdrag att rita t.ex. en svensk, en zigenare, en mamma eller en hemlös. En i laget ritar vad som står på lappen och de andra i laget ska gissa vad det föreställer. Hur ser en mamma ut? Eller en hemlös? Jag har aldrig varit med om att något lag inte kommit på vad som ritats för dem.

Efter det här spelet är det väldigt viktigt att prata om fördomar och förutfattade meningar. Vissa lappar är lättare att rita än andra, men allt handlar om att det finns en bild av hur vissa människor eller grupper är. Det viktigaste i vårt arbete, och när coacherna går ut i sina grupper, är att kunna se förbi våra eventuella fördomar och förutfattade meningar och se människan som står framför oss.
//Projektledare

tisdag 9 mars 2010

Det finns inga hopplösa människor

Ett viktigt motto inom Hasselarörelsen är det finns inga hopplösa människor - bara hopplösa situationer - och situationer kan förändras. För oss som arbetar med många olika typer av verksamheter är det extra viktigt att anta en gemensam plattform. Ju bättre grundade vi är, desto bättre arbetsinsatser kan vi utföra.

Hasselarörelsens grundpelare är definierade på följande sätt:
Engagemang - Ord är billiga handling kostar
Solidaritet - Att vara nära den som behöver närhet
Vuxenansvar - Det finns inga ungdomsproblem, bara vuxenproblem
Relation - Metoder kommer och går (och kan vara bra), relationen består

//Utbildare

fredag 5 mars 2010

Själen ryser inför tomrummet

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Redan 1905 skrev Hjalmar Söderberg de numera så berömda raderna i sin roman Doktor Glas. Runt om i vårt avlånga land är citatet ovan fäst på anslagstavlor och väggar. På skolor, inom äldreomsorgen, på dagis och säkert också på arbetsplatser utanför den sociala sektorn.

Så starkt. Så sant. Så nödvändigt. Och så viktigt att komma ihåg i allt arbete med människor.