Spela mer fotboll!

Jag är, till mångas besvikelse, totalt ointresserad av fotboll och kommer nog aldrig att förstå vitsen med att springa runt på en plan för att jaga en boll. Och att man dessutom kan få så mycket pengar för det är ännu svårare för mig att greppa.

Men en sak förstår jag med fotboll. Det är helt klart en lagsport! Kan man inte kommunicera med sina medspelare i sitt lag är det kört från början. Vilket gör det hela lite lite mer intressant att studera även om det i grunden är en tråkig sport.

Kommunikation är en stor del av förutsättningarna för att ett samhälle ska utvecklas i en positiv riktning. En del filosofer pratar om terrorismen som den mest extrema formen av brusten kommunikation. I det fallet; brusten kommunikation mellan västvärlden eller i-världen och utvecklingsländerna. Men brusten kommunikation kan uppstå i våra närmaste relationer, i en familj, en skolklass, mellan olika grupperingar i vårt samhälle eller mellan olika delar av en skola etc. När kommunikationen brister för oss uppstår ofta någon form av "mini-terrorism", kanske som någon aggression eller destruktiv handling.

När vi på Hassela är ute på skolor och föreningar och informerar föräldrar om tidiga varningssignaler på missbruk och hur vi kan hjälpas åt att förebygga att de uppstår, så har vi ett mycket uppskattat pass som heter "fotbollsmatchen". Som du kanske redan räknat ut så handlar passet om hur vi vuxna kommunicerar, eller, i många fall, inte kommunicerar med varandra gällande våra barn. Vi vet helt enkelt inte vilka våra barns kompisars föräldrar är, vad deras skolkurator heter eller vilka andra vuxna som finns runtomkring dem dagligen. Genom att ta upp kommunikationen med de andra vuxna, i ett förebyggande syfte, så skapar vi många så kallade skyddsfaktorer för våra barn. Det kan vara mycket enkla saker som faktiskt förändrar livsvillkoren för en del unga.

Under detta året har vi en särskild satsning på föreningarna i Malmö med omnejd. Om du som läser det här har kontakter på någon förening som skulle uppskatta en information från Hassela Helpline är ni välkomna att kontakta oss. www.hasselahelpline.se

//Projektkoordinator

Driven av rädsla eller..?

Att rädsla ska vara en så stark drivkraft. Irriterande stark!

Jag påminns ständigt om det både i mitt yrkesliv och i mitt privatliv. Hur fungerar det för dig? Drivs du av nyfikenhet, kärlek, vilja och lust till att utvecklas och till att förändra något till det bättre? Eller av rädsla i olika former? Självklart är svaret på det varierat inom oss och olika från dag till dag, från situation till situation.

När det handlar om att agera i jobbiga känsliga frågor som kan innebära en långsiktig positiv förändring för mig själv eller någon i min omgivning, men som kan innebära ett rent helvete här och nu, så kommer rädslan extremt stark. Vad händer om jag gör det som känns rätt och som jag vet att jag borde göra?

Jag stöter ständigt på det när jag svarar i jouren, när det handlar om hur vi som anhöriga ska våga agera i situationer som rör olika former av missbruk. Jag stöter ofta på det när vi är ute på skolor och diskuterar med elever hur vi ska våga stå emot mobbning. Och jag stöter nästan alltid på det inom mig själv när jag varje dag gör små och stora val utifrån lust eller rädsla.

Hur fungerar det för dig?

//Projektkoordinator

Jag dömer människor efter hur de uppföra sig

Jag dömer människor efter hur de uppföra sig

Förstör inte ditt liv , var rädda om ditt liv !

Anita Ohlin har jobbat med ungdomar på Nydala fritidsgård i över 25 år och hon berättar om ungdomars liv på fritidsgården. Hennes metod med unga är enkel. Hon lyssnar, pratar och behandlar alla som hon själv vill blir behandlad. Hon har en special relation med unga med ömsesidig respekt. Hon hävdar att man lär sig av ungdomars sätt och deras sätt att utrycka sig. Anita tycker att personliga relationer mellan unga och ledare har stor betydelse för ungdomars utveckling och det kan skapa tillhörighet . Genom relation kan man påverka deras beteende. Men hon pekar på svårigheter som finns bland ungdomar att man skapa relation på Nydala fritidsgård.Det finns hård klimat bland tonårs killar. De bildar små gäng och de släpper inte in andra. Respekten är låg för vuxna och för varandra ungdomar.

Anita säger att det märks tydligt att de 10-11 åriga är tuffare och löser konflikt genom att slåss. Hon är orolig för dessa ungdomars beteende. Hon tycker att tjejerna är annorlunda samtidigt är det inte många tjejer som besöker fritidsgården. Det kan vara att killar är störiga och det kan vara ett hinder för att tjejerna att besöka fritidsgården I vissa kulturen är tjejernas rörlighet är mer begränsad och killar är friare. Enligt Anitas uppfattning lever vissa tonåringar på ett sätt hemma och lever på annat sätt hos sina kompisar och skolan. Det blir svårt för vissa att hitta sin identitet. På fritidsgården kan unga öka sitt inflyttande och delaktighet . De lär sig demokratiska värderingar genom olika aktiviteter.

Anita säger att deras ungdomar inte är så engagerade i olika aktiviteter och intresset inte är så stor bland tonåringar; tyvärr har vi nästan ingen diskussion eller vi har inga kill- och tjej grupper och ingen teater grupp. Hon är lite hoppfull när hon tänker på ungdomar som har klarat sig bra i livet. De som hon tidigare har jobbat med. -Jag blir varmt om hjärtat när jag ser att vissa ungdomar har klarat sig avslutar Anita med ett varmt leende.

//administratör

Angående utvärdering av antimobbningsprogram

På uppdrag av Regeringen har några av våra mest använda antimobbningsprogram satts under lupp av forskningen. Det dröjer ännu ett år innan det slutliga resultatet blir klart. Dock har de första iakttagelserna presenterats i en kritisk rapport från Skolverket. "Det finns risk att lärarnas professionalitet nedmonteras", "det handlar om pengar" och "det är tveksamt om antimobbningsprogrammen ens fungerar" är några av slutsatserna i rapporten.

Vi arbetar med att stärka både individer (i rollen som ex kamratstödjare) och grupper/klasser. Många gånger ser vi tendensen att arbetet mot mobbning delegeras till eleverna (trots att ansvaret lagstadgat är skolans). Vi ser också att personalen på skolan (alla vuxna) är i behov av fler verktyg och mer samsyn för att kunna hantera olika situationer. För att ta ett vanligt exempel:

Fortfarande är det vi kallar för "skämtmobbning" mycket vanligt. Som personal är det viktigt att gemensamt verka mot allt som av eleverna presenteras som att "det var bara på skoj". Här är det viktigt att också lyfta fram vikten av att ungdomskulturen styrs mycket av statustänkande och att man därför som personal lär sig se igenom en situation där en "förtryckt" elev håller med sin "förtryckare" om att det bara är skämt.

Viktigt att lyfta fram är också allt förebyggande arbete som kan göras mot mobbning. I skolan ges det alldeles för lite tid att bygga ett lag av en klass, d v s att arbeta med lagandan. Gemensamma mål och strategier slås ibland ut av skolans individuella bedömningssystem. Ännu 2009 finns det skolor där eleverna röstar fram Lucia, kamratstödjare med flera - och ännu 2009 finns det skolor där eleverna själv får välja vem man arbetar med i ett grupparbete. Elevdemokrati i alla ära - det är en självklarhet - men hur demokratiskt är ett system som underbygger utanförskap? //Utbildare

April, april...ombytta roller på skolan

Nej, det är inget aprilskämt. Med stort allvar och efter många repetitioner står två kamratstödjare från nian på scenen i skolans aula. Under en timme ska de båda kamratstödjarna föreläsa om mobbning ur ett elevperspektiv för skolpersonalen.

Det är ett starkt och modigt initiativ av kamratstödjarna. Och visst är det eleverna som är experter på sin skolmiljö och eleverna som vet vad som händer, när det händer och var det händer. Så självklart kan eleverna lära skolpersonalen!

Idén att föreläsa för skolpersonalen kläcktes på ett kamratstödsläger i höstas. Efter två dygns intensiv ledarutbildning skulle alla kamratstödjare välja en konkret uppgift att genomföra på skolan. Några av kamratstödjarna har valt att leda samarbetsövningar i sina klasser, andra har presenterat skolans kamratstöd för yngre klasser. Alla har gjort något för att stoppa mobbning och kränkningar.

Också det lilla kan göra stor skillnad! Att vara kamratstödjare är ett förtroendeuppdrag och de som fungerar som kamratstödjare är förebilder för andra elever. Skolans likabehandlingsplan är en stående punkt på dagordningen, både i utbildningen och under de fortsatta gruppträffarna.

Kamratstödjarna väljs oftast för ett läsår och får sin grundutbildning på kamratstödslägret med uppföljningsträffar i helgrupp. Några av skolans lärare, och ibland också övrig personal, är vuxenstödjare och handleder regelbundet kamratstödjarna. Under dessa möten tas aktuella problem upp för diskussion och åtgärd. Hur gruppen agerar beror naturligtvis på vilken sorts problem det gäller.

Det är viktigt att lyfta fram för kamratstödjarna och alla andra elever att också en hälsning, ett leende eller att sätta sig bredvid någon som sitter ensam, är en stor del av ett effektivt antimobbningsarbete.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. //Utbildare