"Barndomen är som en orörd glasyta och den som hanterar den lämnar avtryck".
Frågan om är om det ligger någon sanning i Alboms tes. Jag tänker på alla dem vi kallar maskrosbarn som trots en trasslig uppväxt växer upp och skapar sig ett fullvärdigt lyckligt liv.
Jag tänker också på alla dem som hanterar barndomen - föräldrarna - och på det enorma ansvar som föds i samma stund vi möter vårt barns blick för första gången. Och jag tänker på det dåliga samvete som är en ständig följeslagare för de flesta föräldrar.
Behovet av att stärka och stötta föräldrar är stort. Samhälleliga tendenser har märkts sedan några år tillbaka; föräldrautbildningar är idag en del av serviceutbudet i många kommuner.
Samhällets fokus på föräldrarollen bidrar till att lyfta upp vikten av föräldraskapet. Det blir som ett slags erkännande: - du behövs och du är så viktig att vi vill bekosta utbildning till dig för att du ska kunna utföra ditt uppdrag så bra som möjligt...
Föräldrar är oerhört viktiga! Barndomen är förmodligen inte lika skör som en orörd glasyta - men en sak är säker - barndomen går inte i repris. Det är här och nu som gäller! //Utbildare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar