Kvinnor som missbrukare

I en intressant artikel som jag läste på Internet om kvinnor som missbrukare och dess skam. Kvinnor som är missbrukare känner stor skam över sina liv som missbrukare, de känner skuld inför sina barn, föräldrar och sina släktingar. Många av dessa kvinnor har tidig erfarenhet i sin uppväxtmiljö av psykisk och fysisk brutalitet. Det finns undersökningar som visar att kvinnor som har missbruk problem söker hjälp för sitt missbruk betydligt senare än män i samma situation. Hon söker hjälp till den psykiska vården för sina depressioner eller sina självmordsförsök. Den sociala skammen för en kvinna är större än för män. Att falla ur ifrån sin sociala roll som kvinna och offentligt blir känd som missbrukare är extra skamligt för kvinnor och möjligheten att komma tillbaka till samhälle är mindre. En man kan tala om sitt förflutna och vara öppnare än kvinnor och att bryta med sitt gamla liv. Kvinnor som bryter med sina gamla liv väljer ofta att inte berätta om detta eftersom skammen har stor betydelse. Missbruk av droger eller alkohol ger många sociala och psykologiska konsekvenser och problem för kvinnor. Skammen från kvinna själv och från samhälle skapar motstånd och förnekade och de gör allt för att dölja sitt beroende. Mammarollen ökar många gånger på skam- och skuldkänslor som kan vara svåra att identifiera och hantera. Kvinnor isolerar sig ofta och förlorar sina nära relationer, de känner att det finns en stor brist på respekt för dem i samhället att de bemöts respektlöst.

//Administratör

Bagatellisera inte missbruk!

De flesta besitter liknande bilder av missbrukare. Slitna, skitiga uteliggare som håller till vid Sveriges knutpunkter och parker. Bilden av en missbrukare är bilden av en fullständigt utslagen individ som lämnat allt annat runt omkring sig. Det är en stigmatiserad bild som sitter så hårt rotat att när den hotas är vi sällan beredda att omvärdera.

När så personer i ens omgivning faller ner i drog- eller alkoholträsket förefaller det inte som missbruk. Man ser inte den totala utslagningen, uteliggaren i gatuhörnet. Då blir det lätt att avfärda ett beroende hos ens polare, morsa eller son. Det är inte missbruk, det är bara ett litet kontrollproblem. Inte ens ett återfall från en diagnostiserad alkoholist eller narkoman är ett egentligt återfall. Personen är ju så glad, det är fest, han eller hon har bara en liten svacka, det kommer lösa sig av sig själv.

Men ett missbruk löser sig inte av sig själv. Ett drogberoende är en enorm dragningskraft, inte bara från en drog utan från en hel livsstil – med vänner, sysselsättning och rutiner. Det kräver enorma ansträngningar att effektivt ta sig ur ett missbruk eller ett återfall. Det är energi som en missbrukare oftast inte besitter själva.

Missbruk är runt omkring oss hela tiden. Inte bara genom alkoholisterna i stadsparken, men alltför ofta hos dina egna nära och kära. Bagatellisera inte deras missbruk.

/Pressekreterare