På föreläsning med Bodil Jönsson
Vi lär som vi lever är rubriken på föreläsningen som tar oss åhörare med på en personlig, vetenskaplig och engagerande resa in i tankar, kunskap, lärande och informationsteknik. Jag fastnar för diskussionen kring begreppet flow* och onlinespelens fängslande och uppslukande värld. Hur ska en vardagsmiddag med familjen kunna konkurrera med det tillstånd till flow som exempelvis World of Warcraft erbjuder? *Flow karakteriseras i detta resonemang som " det tillstånd som råder när man helt går upp i något för sakens egen skull"... (Mihali Csikszentmihalyi citerad av Bodil Jönsson).
Alla vi som någon gång upplevt ett tillstånd liknande det ovan beskrivna, har förutsättningar för att åtminstone lite kunna förstå tjusningen i att kämpa sig upp till level 80.
Oron (för sömnrubbningar, dåliga mat- och motionsvanor, asocialt beteende) kring datorspelande tonåringar som föräldrar, skolpersonal och media ger uttryck för är befogad, men jag tror att det är viktigt att vi också försöker förstå dragningskraften bakom spelandet. Och upptäcka att lärandet finns här med - men att det ser annorlunda ut! //Utbildare
6 kommentarer:
Inga som helst problem att förstå dragningskraften! Men det gör inte de verkliga intressekonflikterna mindre - det ÄR viktigt att orka gå i skolan, att hinna inte bara göra utan också smälta läxor, att avsätta tid för fysisk aktivitet.
WoW konkurrerar om min tonårings tid och vinner lätt som en plätt om jag inte går in som en motiverande motkraft.
Ofta tycker jag det verkar som om uttolkare av nya medier och umgängesformer på nätet utgår ifrån att motståndet från föräldrar bygger på okunskap, en kulturkrock. Det är ett alldeles för ytligt resonemang!
Hej Cruella, Jag håller med dig. Debatten kring det unga Internet med mera är stundtals både ytlig och onyanserad. Självklart är oron befogad, vilket jag också skrev i inlägget. Just denna gång fastnade jag dock för flowbegreppet (i anslutning till vad jag hört på föreläsningen) men det innebär inte att jag inte ser problemen. Känner dessutom igen mitt eget föräldraskap (två tonåringar) i din beskrivning. Det är svårt att alltid orka vara en motiverande motkraft! All heder till dig! //Utbildare
Hej ang WoW och TV-spel/rollspel. Hur skulle ni göra om det INTE är tonåringar som spelar utan småbarnsföräldrar? Som spelar, tar hem spelande vänner och spelar dag som natt. Medan småbarnen väntar på mat, nattning, tröst, att kläderna ska tvättas, lek o s v. Socialen är redan inkopplad på familjen i övrigt men förstår inte alls omfattningen av dataspelandet, ser det mer som en hobby som det är kul att föräldrarna har. 8-åringen får vara med och spela långt in på nätterna. Vad säger ni som har tonåringar? Tycker inte även de att det är mycket våld och skrämmande figurer i spelen fast de förstår ju mer som är äldre, att det är fantasi, men en 8-åring? Snälla, fråga era tonåringar vad de tycker.
Spelets eventuella skrämmande inslag är rätt beside the point i det scenario du målar upp, Orolig, om nu spelandet sker så gränslöst som du målar upp. Det är missbruksmekanismer vi talar om när det blir "för mycket", såtillvida att spelet är det som står i förgrunden, övriga livet anpassas efter spelandet, spelandet ska maximeras till varje pris, man upprättar strategier för att godkänna sitt spelande för sig själv (t.ex. att låta en 8-åring vara med för sent för att "umgås").
Etcetera.
Jag tycker det låter som om socialtjänsten är lite illa informerad om vad ett omfattande spelande faktiskt innebär. Spelmissbruk behöver sannerligen inte bara handla om pengar och om raserad ekonomi!
Lite OT kanske, men jag har hört talas om forskning som visar att unga spelmissbrukare nästan undantagslöst har en bakgrund med WoW. Det kan vara det spel som är som allra mest försåtligt, just för att det INTE är så stereotypt vålds- och strateginriktat som t.ex. Call of Duty och andra rena fajtingspel. I WoW är det mer en känsla av hel värld som "lever".
Orolig! mejla din e-postadress till susanne@hasselaskane.se så kan jag skicka lite läsning och länkar till var du kan vända dig för mer diskussion och hjälp i frågan.
Cruella! Jag håller med dig igen! =) En stark faktor till att just WoW är överrepresenterat vid beroendeproblematiken tror jag är komplexiteten i spelets uppbyggnad. WoW tar aldrig slut, spelet bara fortsätter och fortsätter. //Utbildare
Skicka en kommentar