Kan vi vuxna unna oss lite destruktivitet?

På Hassela Helplines volontärträff förra torsdagen hängde många av oss kvar en stund för att fika och prata vidare om annat som berör oss utanför själva utbildningen. En av de aktiva volontärerna hade med sig gratis ex av en känd veckotidning som hon hade i uppdrag att dela ut i reklamsyfte.

Det är en ganska oskyldig tidning som vänder sig till unga kvinnor med det vanliga innehållet av mode, skönhet, relationer, sex, resor och karriär. När frågan ställdes vilka som ville ha ett gratis ex så hörde jag mig själv säga; "Jag vill gärna ha ett! Tycker det kan vara kul att läsa själv även om jag så klart inte skulle vilja att min 14 åriga dotter (Om jag hade någon) skulle ta del av sådant och den stereotypa kvinnobilden som förmedlas". Vilken dubbelmoral tänker ni nu! Och jag tänkte nog att det kan vara direkt skadligt för unga tjejer att matas med fysiska ideal som inte går att leva upp till och dessutom få en uppfattning om vilka de förväntas vara som inte alls är speciellt positiv i andra avseenden. Men jag själv är ju så pass gammal och har den distansen som behövs för att kunna läsa sådant utan att påverkas. Jag kan alltså unna mig lite destruktiva inputs så länge de är härligt förpackade i ett omslag med en fräsch brunett i en vrålsnygg lila klänning! De andra volontärerna fnissade lite åt mitt försök att vara politiskt korrekt och en positiv förebild för dem, samtidigt som en annan sida helt klart lyste igenom.

Min egen reaktion fick mig så klart att tänka vidare kring hur viktigt eller oviktigt det är i förebyggande arbete med vår egen inställning till frågor som vi helt klart ser som avgörande i utvecklingen för de ungdomar som vi möter i vårt arbete. Många av de faktorer som innebär en risk för unga kan ibland vara hanterbara för vuxna, så som tobak, alkohol, kvinno och mans ideal, matvanor, pokerspel eller andra saker. Men om vi inte tycker att våra barn ska matas med ett ideal eller en norm som förmedlas av media så varför ska vi då föda oss själva med dessa och flyta med i vad som anses som "normalt" i samhället? Och även om vi tror att vi som vuxna kan hantera allt detta så visar t.ex. undersökningar om anorexia och störda matvanor att det ofta handlar om ett överfört beteende mellan mor och dotter. Då oftast omedvetet från mammans sida. Så vi kanske inte är så immuna som vi vill tro?

Detta diskuterades bland annat på tv 4 nyhetsmorgon under helgen som gick. I studion satt tre skådespelerskor som nu deltar i föreställningen "Matdesperat" som spelas på en rad Elite hotel runt om i landet. Föreställningen tar upp just kvinnors relation till mat och sin kropp. Om mammor som för över bantningshysteri till sina döttrar och om tonårstjejer som tävlar i att dissa sin kropp. I och med den föreställningen så har en debatt kring frågan tagit lite ny fart. På bloggen "Skriet från kärnfamiljen" kan man läsa inlägg om föreställningen. Men det som främst tas upp där är besvikna röster över ett annat blogginlägg från Linda Skugges blogg där hon uttrycker hur viktigt det är för henne att behålla ett BMI på 18 för att inte riskera att se ut som alla andra äckliga tjockisar i 45 års åldern.

Det är naturligtvis upp till Linda Skugge och alla oss andra vad vi väljer att förmedla i detta fria land. Men allt som oftast så tänker vi oss inte för vilka konsekvenser det får för oss själva och andra. "Barn gör som de ser att vi gör inte som vi säger att de ska göra" är en välkänd, på gränsen till uttjatad, fras som tyvärr är allt för sann.

Mia Törnblom som är ambassadör för Hassela Helpline brukar ge ett och samma råd till föräldrar som frågar hur de ska få sina barn att få bättre självkänsla; Börja med att ge dig själv en god självkänsla och jobba på den. Du kan inte ge dina barn något du själv inte har.

//projektkoordinator