Såg ännu ett inlägg på TV igår om en aktuell het debatt angående höga löner till chefer och styrelseordföranden inom intresse och biståndsorganisationer. Ni känner säkert till den, ingen har väl kunnat undgå denna superskandal som media gärna vänder några varv extra. Trots det uppenbart olämpliga i mina och många andras ögon med en månadslön på 70.000 kr i en organisation som bygger på insamlade medel så är det som fått mig att reagera mest kommentaren från personen det rör. Nämligen att han själv inte kan bedöma om det är en lämplig lön eller ej! Jag har aldrig haft det problemet själv på mina löneförhandlingar...Det blev för mig ett så starkt lysande exempel på att ansvarsfrågorna i samhället hela tiden skjuts bort från oss själva till någon annan, obestämd, Molgan-person.
I Hasselas utbildningar och klassrumspresentationer förekommer ofta ett pass kallat A/B karriären. Passet vill visa på hur ett bra respektive dåligt liv kan se ut, hur det kan börja gå snett och hur det går att vända. Men framför allt vill bilden ställa frågan om vilket som är mitt eget ansvar för mina egna val i livet och för mina vänner. Kanske skulle hela samhället, barn som vuxna, anställda som chefer, må bra av att våga närma sig frågorna om vårt eget ansvar i den livssituation vi är i.
//projektkoordinator
F Ö R E B Y G G A R N A
För oss kommer förebyggandet först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar