torsdag 13 maj 2010

Vad påverkar en amfetaminist?

Jag ledde nyss en mycket känslomässigt stark träff med en familj.

Sonen var en hyfsat framgångsrik student som levde ett mycket studentikost liv med många fester och mycket vänner.

Mamman var orolig för honom. Han skötte visserligen sina studier, han var uppenbart populär bland kompisarna. Men pengar hade börjat försvinna. Hon hade länge misstänkt att något inte stod rätt till. Nu hade hon via en vän till sonen fått veta att han regelbundet använde s.k. partydroger i sitt festande. Hon förstod att det var förklaringen till de försvunna pengarna och till en del udda beteenden som dök upp ibland.

Hon hade försökt prata med honom men han slog bara ifrån sig att hon inte skulle vara orolig. Med vår hjälp bjöd hon nu in sin son, sin fortfarande omyndiga dotter och två släktingar och vänner som hon visste betydde mycket för sonen. Jag agerade samtalsledare.

De talade om för killen hur oroliga de var, hur fel de tyckte det var, vilka risker har löpte. Sonen var mycket verbal och saklig och bara slog ifrån sig. Han menade att han inte var så korkad att han skulle ta heroin eller så. Och att han hade full koll på sitt drogande. Han kunde sluta när som helst.

Allt hans nära och kära sade rann bara av honom. Ända tills hans lillasyster tog till orda. Hon hade suttit tyst hela mötet, men sade nu med gråten i halsen:

- Om det nu är så ofarligt som du säger, skulle du tycka att det var okej att jag började?

Äntligen blev killen berörd. Han satt tyst en stund. Jag tror att han tänkte igenom sådant han varit med om i ruset och sådant han gjort för att få råd med droger. Sedan svarade han, utan den tidigare självsäkerheten och märkbart berörd:

- Nej, det vill jag verkligen inte.

Därefter vände samtalet. Han började ta in även de andras oro och gick med på att försöka sluta. De kom tillsammans fram till en strategi för hur de skulle kunna hjälpa honom.

Jag vet inte om han kommer att lyckas eller ej. Men jag vet att han med sina nära och käras hjälp förstod att han inte tyckte att partydrogandet var så kul som han först framställde det. Och framför allt att hela grejen inte bara handlade om honom och hans kortsiktiga "njutning".

Inga kommentarer: