Alkohol som hinder för utveckling

Ofta brukar vi dela in argumenten för en restriktiv alkohol och drog-politik i två kategorier; de som handlar om de medmänskliga etiska eller moraliska aspekterna på individnivå och de som handlar om de rent samhällsekonomiska. Eftersom jag tycker att det är oförsvarbart från samhällets sida att låta människor gå ner sig i missbruk. Och eftersom jag vet vad forskningen visar att missbruket kostar vårt samhälle ekonomiskt, så anser jag att båda kategorierna av argument är lika relevanta.

I vissa kretsar kan man ibland upplevas som lite väl krass om man pratar om vad missbruket faktiskt kostar samhället istället för att bara prata om hur fruktansvärt tragiskt det är för varje individ som drabbas av ett missbruk. Och självklart är det oerhört tragiskt både för missbrukaren själv men även för alla runt omkring. Men vi bör även våga lyfta frågan på ett samhällsekonomiskt plan emellanåt för att öppna våra ögon för vad missbruket har för andra effekter för oss alla.

Just detta gjorde nyligen Gudrun Schyman i ett inlägg under "aktuella frågor" i Sydsvenskan den 16 maj under rubriken "Bakfyllans höga pris".

Hon börjar sin text med att referera till den senast presenterade kalkylen i Svenska Dagbladet den 12 maj. Enligt den kalkylen är samhällskostnaden för alkoholen minst 50 miljarder kronor. Hälften av den kostnaden är för vård av beroende. Den andra hälften är det som är relaterat till alkoholens konsekvenser i form av olyckor, frånvaro från jobbet och att vi presterar 25% sämre än vad vi annars hade gjort. Schyman avslutar sitt inlägg med att beskriva hur det idag, utan att överdriva, är högst relevant att tala om alkoholen i termer av hinder för utveckling, både på den personliga, företagsmässiga och på den samhälleliga nivån.

Jag hoppas att Schymans inlägg kan skapa en fortsatt debatt om hur den ökade tillgängligheten av alkohol för allmänheten i Sverige kan få effekterna av hinder för utveckling på en företagsmässig och samhällelig nivå. Att det kan upplevas som ett stort hinder för utveckling på den personliga nivån är inte riktigt lika tabu i debatten. Alla tre aspekterna är viktiga att lyfta och förhoppningsvis kan vi komma förbi de känslor av obehag som väcks när vi måste ifrågasätta vårt eget konsumerande och vår egen inställning till alkohol även om vi inte anser oss vara missbrukare eller alkoholister.

//Projektkoordinator