Min svärfar föddes i Kroatien. Svärmor i Halland. Mina föräldrar kommer från Dalarna och Härjedalen. Min sambo kan alltså sägas vara andra generationens invandrare. Själv bör jag väl räknas som helsvenne.
Våra barn har fått mitt blonda hår. Sonen har min sambos bruna ögon. Dottern mina blå.
Häromdagen satte sonen vår familjs bakgrund och begreppen invandrare och svensk i blixtbelysning. Han gillar hiphop och tränar StreetDance. I ett försök att reta sin syster sa han: "Du och pappa är såna svennar. Jag och mamma, vi är blattar."
Tonfallet avslöjade att han tycker att det är coolare att vara blatte än svenne. Men den värderingen kan vi bortse från.
Det viktiga i kommentaren är att begreppen "invandrare" och "svensk" inte funkar längre. De beskriver ingenting av värde. Mina barn är lika mycket helsvennar som de är tredje generationens invandrare.
En annan belysande historia är min somaliska väns barn. När de flyttat till en ny skola frågade fröken var han kom ifrån.
- Karlskoga, svarade han.
- Nä men, alltså, var KOMMER ni i från? försökte fröken lite tydligare.
- Karlskoga, upprepade pojken som faktiskt var född i Karlskoga och inte hade sett så mycket mer av världen än det.
- Okej, fortsatte fröken som nu kommit på ett sätt att få fram den information hon var ute efter. - Men var kommer dina föräldrar ifrån? menar jag.
- Somalia.
- Ja, just det.
Den killen är i en mening lika svensk som jag. Vi har båda bott här hela vårt liv. Fröken lät honom inte vara det.
När min svärfar ibland får höra kommentarer från främlingsfientliga ungdomar, brukar han fråga dem hur länge de varit i Sverige. Och sedan konstatera att han varit i Sverige längre än dem.
Så "svensk" är ett så mycket rikare begrepp, bredare identitet, än det var för bara några decennier sedan. Det kan vi vara både stolta och glada över.
//Utvecklingsansvarig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar