Musikens oanade krafter

Dagens samhälle är fullt av en massa måsten, stressnivån kan vara hög hos många och det är inte alltid lätt att gå ner i varv på kvällen så att lugnet infinner sig. En del försöker hjälpa sig själva genom att ta en cigarett, dricka alkohol, äta för mycket mat eller ta lugnande mediciner. Även våra skolbarn känner av stressen i kroppen, alla läxor, prov och sporter som de tävlar i på fritiden sätter sina spår.
Det finns många saker som vi kan göra själv för att vi ska må bra och ha en god hälsa. Meditation, motion och massage är några idéer men även de måste man hitta tid till och tid är som bekant en bristvara i våra liv.
Jag har läst boken om Mozarteffekten och den beskriver hur olika sorters musik, från Mozart till jazz och rock, kan hjälpa till i läkningen av såväl kropp som själ. Författaren, själv musiker och kompositör, ger exempel i sin bok om hur musik har påverkat t.ex. stress, högt blodtryck, smärta, och psykisk sjukdom.
Stämmer detta så innebär det att när vi kor bil, städar, lagar mat, läser eller bara slappar kan lyssna oss till lugn och sänka stressnivån till normala låga värden. Och mår man bra så har man betydligt mindre behov av annan ”stimulans” som på sikt kan skada kropp
Så här beskrivs boken av försäljarna:
Mozart-effekten - Musikens oanade kraft av Don Campbell
Musik kan påverka vårt humör och vår sinnesstämning. Den kan få oss att känna oss glada, upplivade, energiska, nostalgiska, avslappnade, ja i vissa fall t om med ledsna eller arga. Men musiken kan göra så mycket mer. Det finns krafter i den som många har anat eller upplevt - krafter som faktiskt är väldokumenterade, prövade i experiment och bevisade. Musiken kan få oss att må bättre, såväl fysiskt som mentalt. Vissa toner och rytmer vet vi idag stärker oss, den har en mycket positiv och kraftfull effekt på barns och vuxnas intellektuella och kreativa utveckling. påverkar vår hälsa, intelligens, minne, inlärning och kreativitet. frigör kreatvitet och på ett mirakulöst sätt helar kroppen. Detta är vad vi kallar Mozarteffekten.

// Layoutare

Haschpsykos - Joakim berättar helvetet

Många verkar tro att man inte får psykos av "bara" hasch.
Kolla in klippet och hör Joakims berättelse på:
http://www.hasselahelpline.se/

//Kommunikationsansvarig

Vissa saker funkar helt enkelt inte...eller?

Pedagogiska utmaningar finns det gott om. Alldeles säkert kan största delen av lärarkåren hålla med om detta. Att inför drygt hundra 16-åringar föreläsa om attityder kring alkohol och droger - ja, det låter sig helt enkelt inte göras, skulle de flesta erfarna pedagoger och föreläsare hävda. Och jag är fullt benägen att hålla med. Med ynka 60 minuter per grupp på mig och med en blandad grupp tonåringar som "tvingats" till aulan, är det inte utan att den stackars föreläsarens (mitt) inre fladdrar och att knäna viker sig.

Jag tror fullt och fast på de pedagogiska verktyg som jag har att tillgå i form av en genomarbetad ledarutbildning, vår organisations långa erfarenher av missbruk och ungdomar, samt budskapets oerhörda viktighet. Men det hindrade inte mig från att tänka ganska nattsvart kring resultatet - effekten. Hur ska jag nå publiken? Vilken vinkel kommer att skapa genomslag? Blir detta inte enbart en tillfällig vaccination som glöms bort i samma stund något annat ämne på schemat tar över? Är det inte slöseri med - i detta fall - skolans pengar?

Idag är det dagen efter Den Stora Utmaningen.

På tisdag berättar jag hur det gick. //Utbildare

Ibland blir man bara så glad!

Ibland blir jag väldigt väldigt ledsen när jag går förbi någon som uppenbart hamnat i någonslags utanförskap och vägen tillbaka till det vanliga samhället känns hopplöst långt borta. Eller när någon av mina vänner inte klarar att ta sig ur en dålig situation. Maktlösheten infinner sig och det är lätt att känna som att det inte spelar någon roll vad jag gör.

Som tur är så spelar det roll vad vi gör och de valen vi gör påverkar alltid vår omgivning. Det som gjort mig väldigt väldigt glad är när jag varje morgon på jobbet öppnat min inkorg, som de senaste veckorna innehållit intresseanmälan från minst två nya volontärer varje dag. Människor i olika åldrar med olika bakgrund som undrar om det finns plats för dem att få utbilda sig till att svara i jouren eller att informera ungdomar och vuxna om hur man kan se tidiga varningssignaler och vända en destruktiv utveckling för sina vänner eller anhöriga. Då blir jag bara så glad!

//Projektkoordinator

Om att svälja de minsta och finaste grodorna först...

Strax före jul tipsades jag om en handbok med 21 sätt att få mer gjort på kortare tid. Bokens titel - Svälj den fulaste grodan först - fångade min uppmärksamhet och jag har nu läst boken för andra gången. Och visst är tipsen effektiva, men för egen del är mervärdet snarare de tankar kring urvalet som boken satt igång hos mig.

Jag tror att jag och säkert många med mig ofta väljer de minsta och finaste grodorna. De som är lättast att hantera helt enkelt. Ett sådant exempel från skolans värld tycker jag att den klassiska kepsfrågan är. I det dagliga arbetet med lärandeprocesser och barn och ungdomar, finns det garanterat många frågor, principer, ärenden och diskussioner med självklar och högre prioritet än huruvida kepsen ska vara på eller av under lektionstid.

Är det kanske dags att vi stoppar in kepsdiskussionen i arkiven tillsammans med fluortanten, Hej Matematik och annat som vi idag ser som uttryck för en annan tidsperiod? Eller har kepsdiskussionen fortfarande ett berättigande och isåfall vilket?

Anders Härdevik skriver i sin bok "Tur för skolan att den är obligatorisk" att om vi föräldrar känner igen oss i dagens skola - då är skolan fel ute. Är kepsdiskussionens ihärdighet ett tecken på att vi vuxna till varje pris vill känna igen oss? Eller på att vi envetet hävdar att tolkningsföreträdet på vad som är viktigt i fostransfrågan tillhör vår egen tids fostransideal?

Nu är diskussionen ovan naturligtvis tillspetsad - varje dag arbetar engagerade pedagoger och övrig personal i våra skolor med att inspirera, stötta och fostra våra barn och ungdomar i många komplexa frågor. Skolan har fortfarande ett självklart och stort värde som en av de viktigaste skyddsfaktorerna vi har i vårt samhälle - både med keps och utan keps. //Utbildare

Kunskapens röst av Don Miguel Ruiz

Som förälder vill man göra ALLT man kan för att ens barn skall må så bra som möjligt här i livet. Prylar, modekläder och liknande ger oftast en tillfällig glädje som ganska snart svalnar. Många ungdomar tror att respekt sitter på prislappen på grejerna, och i ärlighetens namn tror nog en del vuxna det också.

Många människor går omkring och känner att något saknas i deras liv, trots att de kanske har en drömbil, reser till paradiset varje vinter, ser bra ut, har toppenjobb och har människor som beundrar dem, men de är som tomma i själen. Varför?

Jag läste en bok av Don Miguel Ruiz som heter KUNSKAPENS RÖST och hans teori gick verkligen hem hos mig; om inte vi tycker om oss själva så kvittar det egentligen vad andra tycker om oss. Vad vår egen röst säger till oss betyder så mycket i våra liv. Kan vi lära oss att lyssna till glädjen som vi alla har inom oss istället för det negativa så blir det till en härligt god cirkel, och snart blir alla yttre tingen ganska meningslösa som bara tar upp tid och energi i onödan.

Jag tror boken är lite för annorlunda för ungdomar att börja sin filosofiska bana med, men vi vuxna kan läsa den och försöka påverka våra nära och kära så att även de kan se på livet på ett mer positivt sätt.
Drömmen skulle vara att se livsglädjen gnistra i våra ungdomars (och i våra) ögon varje stund på dagen.

Här kommer en kort beskrivning av boken;
Som små barn är vi fullständigt autentiska. Innan vi lär oss att tala är vår sanna natur att älska och vara lyckliga, att utforska och njuta av livet.

Don Miguel Ruiz vill i KUNSKAPENS RÖST påminna oss om en djupgående och enkel sanning: Det enda sättet att få slut på vårt känslomässiga lidande och återfinna livsglädjen är att sluta tro på lögner - framför allt lögner om oss själva. Med sina rötter i urgammal toltekisk visdom visar han hur vi kan återfå vår tro på sanningen och vårt eget sunda förnuft. Ruiz förändrar vårt sätt att uppfatta både oss själva och andra. Han öppnar dörren till en verklighet som vi kände en gång, när vi var ett eller två år gamla - en verklighet av sanning, kärlek och lycka.

//Layoutare

RESPEKT

Vi från Hassela har under de senaste veckorna varit intervjuade vid många tillfällen i olika radiokanaler. I går var det dags för en timme i Radio Respekt. Mycket av samtalet handlade om Hassela Helpline som är vår mångspråkiga telefon- och chattjour. Dit kan man vända sig och prata om ungas problem som gäller droger, kriminalitet och utanförskap.


Radio Respekt är en kanal som många lyssnar på över hela landet, framför allt av muslimer. Radion är en ideell förening med höga ideal om solidaritet och förståelse. Det var en rörande samstämmighet i studion när vi diskuterade behovet av att motarbeta drogmissbruk och kriminalitet bland unga.


I Radio Respekt rullades svårigheter upp att hitta rätt när man kommer till ett nytt land; kulturförståelse, utanförskap, hur hittar man nya vänner mm Det är klart extra svårt om ens barn hamnar i dåliga kretsar när man som förälder både har svårigheter språkligt och kulturellt.


För mig var det ytterst intressant att se att mina vänner i studion hittade ord i Koranen runt Hasselas arbete. Till exempel ”Visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är” ” Den som gör gott gör det mot sig själv. Den som gör ont gör det mot sig själv” eller ”Hjälper du en människa så hjälper du en hel värld”

//Kommunikationsansvarig